Hej, Eva!

Jag känner igen en del av det, inte så att jag varit i det tillståndet långa perioder åt gången, men tillräckligt för att det skulle vara obehagligt.

Jag har aldrig fått ett korrekt namn på det eller, jag kanske ska säga att det har kallats för dissociativa drag…

Nu när jag läste lite mer om det så upptäckte jag att depersonalisation (eller kanske allra bäst derealisation) stämmer bättre in än dissociation…

Jag läste att man kan drabbas av sk paradoxala reaktioner av Bensodiazipiner. Det innebär att man redan vid första tillfället kan få vissa biverkningar bl.a. dissociation, depersonalisation, derealisation och andra psykotiska reaktioner. I synnerhet om det är preparat med snabba halveringstider.

Man kan också drabbas av derealisation och depersonalisation som abstinensbesvär vid användnig av bensodiazipiner,

Samt att det kan uppträda som utsättningsproblem när man slutar med SSRI preparat. (hittade en undersökning på bla Seroxat, Zoloft och Fontex..)

Detta gör mig ännu mer fundersam för jag åt Sobril regelbundet från ca 17 - 24 år och hade svåra utsättningsproblem när jag slutade med dem. 

Har ätit både Seroxat och Zoloft med svåra utsättningsproblem där också, framför allt av seroxaten som var fruktansvärd.

Nu när jag sitter och försöker dra mig till minnes när jag har mått som värst i "detta" så är det just i perioder då jag avlutat en medicin för att börja med någon ny..

Hur är det för dig Eva kan du på rak arm komma på när du mått som sämst och om det kan ha samband med medicinering på något sätt? *nyfiken*

Kram!

Hoppas att du förstod mitt långa och något förvirrade svar..

Hej Citronmeliss!

Klart jag förstod vad du menar

Intressant det där du skrev om sambandet med mediciner.har aldrig tänkt så långt att det kan vara pga det. Jag vet bara när det utbröt första gången för mig och det var när jag fick utskrivet xanor depot tabletter ist. för vanliga xanor.Meningen var väl att depot tabletten skulle ge bättre effekt under en hel dag men för mig blev ångesten bara 10 ggr värre.Jag minns det så väl för det var då som det här bröt ut med depersona jag trodde att jag avr påväg o dö minns att jag ringde upp min mamma och bad henne att prata med mig hela tiden för att jag skulle greppa och vara kvar i verkligheten.. det höll i sig ett par timmar minns jag.

Tänk jag har sökt under många år för o få ett begrepp om detta det var inte förrän jag sökte på internet o fann svaret på det jag upplevde.fastän psykiatrin kände till detta har ingen kunnat hjälpt mig än mindre förstå vad jag led/lider av.

Jag har också hört att det kallats för dissociativt det kan man ha om man är bordeline tydligen.Men nu fick du mig allt o fundera på benzon ist. om det inte är den som har ställt till det..

Jag förstår precis vad du pratar om när det gäller utsättnings symtom..Usch!! fyy!!

Kram på dig!

Jag känner igen det där. Det händer ofta när jag får mina attacker och jag ligger som ett skal på sängen och skakar. Jag kan inte samla mina tankar då.. jag orkar inte prata. Och allra främst.. vem är jag då? Är det verkligen jag? Jag känner mig ofta inte i kontakt med min kropp. Min sambo brukar säga att det märks så tydligt att jag inte är "ett" med min kropp. Jag talar om den som något, ett klädesplagg.

Hej Ylva-Li!

Ja det är detsamma för mig också att jag inte kan samla mina tankar.man orkar inte prata som du säger.Jag märker på mig själv att det kan triggas igång lätt numera minsta lilla oros känsla i magen och det är kört..

Vad skönt att du iaf har din sambo där vid dig

Jag har kommit på ett sätt för o fokusera mig bortom detta..kan dock tillägga att det tog många år..då jag försökte med o räkna siffror eller bara titta ut genom fönstret för o "ta" på det jag såg.ett hus,ett träd,osv. Numera när jag känner att det är på väg så sätter jag mig vid datorn o skriver det jag känner vad som händer i min kropp eller så pratar jag lugnt till mig själv o säger.Lugn Eva..tills det släpper.

Kanske låter helt knas..men det är knep som jag har fått tagit till mig.

kram Eva