Hej, CraZzyInLove!

Trevligt att höra ifrån dig, men ledsamt att du inte mår bra!

Du ska inte ta det negativt och bli ledsen över att de vill "slussa" över dig till öppen psykiatrin! För det första så har ungdomsmottagningen inte de resurser som krävs för en mer långvarig och regelbunden behandling utan de är till för att ge en första hjälp och i de fall det inte räcker till, slussa vidare till sjukvården (psykiatrin) och den hjälp som där kan erbjudas!

Du är precis samma person i dag som när du började hos psykologen, skillnaden är att du nu kan få den hjälp du behöver hos psykiatrin som är specialister när man mår dåligt psykiskt.

Inte hade du väl varit ledsen om en annan läkare skickade vidare dig till någon specialist om han själv inte hade rätt utbildning för att hjälpa dig! Det ska du inte vara nu heller för det är egentligen samma sak!

Du har ju haft det jobbigt på flera plan och mycket som du oroat dig över… det är inte helt ovanligt när man mår dåligt psykiskt att det går lite upp och ner… Medicinen kan dessutom behöva justras i styrka efter ett tag osv.

Relationen till din pojkvän har ju också varit fram och tillbaka och allt tar på dina krafter. Att försöka vara käckare och gladare än vad du egentligen är tar också mycket på dina krafter. Det är oerhört energikrävande att hålla tillbaka och dölja känslor och förr eller senare märks det i psyket för man orkar inte att hålla upp fasaden hur länge som helst!

Du är så duktig som kämpar med din tillvaro, pojkvännen, skolan, ditt mående ja allt.. Men du måste tillåta dig att inte orka när du känner så, du behöver rätt läkare för att kunna må bra. Unna dig att få må bättre genom att ta emot den hjälp du erbjuds.

Du behöver inte vara ledsen och rädd. Du är den du är och du duger så… Att få chansen att må bättre är guld värt! Du kommer fortfarande att vara DU så var inte ledsen eller rädd!

Skulle din pojkvän ha problem med att acceptera hur du mår nu, så tycker jag personligen inte att han värd att satsa på, du måste tänka på dig själv även om inte han gör det!

Kram/Citronmeliss! 

Jo, det är klart när du säger så.. men samtidigt är det väl inte att jag ska komma till några andra som gör mig rädd, utan att de vill göra en utredning på mig, och se om jag lider av något annat än bara depression.. Jag vill verkligen inte, och vet inte om jag orkar med om det är något mer..

Men sen förstår jag inte, psykolog som psykolog? Det känns tryggare på um, då de har mer med ungdomar att göra..
Sen vet jag inte om jag orkar dra upp allt igen.. Blir så himla trött på att alltid få höra att jag är tystlåten och aldrig tittar folk i ögonen.. läkaren som jag har nu, får det att låta som om att man verkligen inte får vara tystlåten, att man alltid måste prata.. och jag vill inte ha med såna personer att göra.. Då drar jag mig ännu längre in i mig själv, och vågar inte träffa några andra än min pojkvän..

Sen accepterar min pojkvän att jag har det svårt.. det var det första jag berättade för honom när vi träffades för 2½ år sedan, att jag var deprimerad och gick på medicin, så han vet vad han gav sig in på.. att det sedan blev bättre var ju bra, men nu är det sämre igen..
och han förstår.. Men rädslan finns där ändå..  rädd för att han kommer att tröttna.. Men enligt vad han har sagt, så kommer han inte att ge upp i första taget.. Får helt enkelt lita på det..

Tack för svaret=)

Hej CraZzyInLove.

Din pojkvän och du kan nog börja bråka en del om du inte passar din tunga nu när du mår dåligt. Men om du bara tänker på det tror jag inte heller att han lämmnar dig tvärt efter 2½ år. Var inte så orolig. Njut istället av att han älskar dig och att du antagligen betyder mest för honom. Det är vackert<3

Sen tror jag att du måste acceptera att du är sjuk. Du måste sluta med att ljuga för dig själv. Det hjälper ingen.

Du har en sjukdom men du är ingen sjukdom. Det är viktigt att skilja på. Om du bara har en så kan du bli av med den. Men om du är den så går det ju inte.

En annan sak som hjälper många. Det är att hitta en religion som passar. Ibland kan det vara ett mirakelmedel att ta till;)

Jag mår bättre när jag får konsentrera mig på något annat än mitt eget liv. Ibland med alla man ska prata med (psykolog, kurator, läkare, föräldrar osv…) så blir det lite mycket som handlar om bara mig.

Jag tycker till exempel att nu när jag tänker på dig och skriver här så mår jag själv mycket bättre:D

Testa! Det kan inte bli värre än att det inte funkar juh. Vad har du att förlora? Kör hårt!

#3 När jag mår dåligt, så brukar jag mest dra mig undan och hålla tyst.. så det är inte så stor risk att det blir bråk..

Jo, jag vet att jag måste acceptera att jag är sjuk.. men det är så svårt..
Efter det att jag hade ett arbete i idrott om psykisk ohälsa, har jag nog blundat för att det är de jag verkligen har.. Men samtidigt vet jag med mig att jag har det.. Så allt är bara snurrigt..

Jo, jag vet också att det är bättre om man sitter och gör annat och inte bara sitter och tänker på sig själv.. Men jag är som jag är.. Orken rinner av mig när jag mår dåligt och inte har fått sova så bra.. Då blir det bara att man sitter här vid datorn och tänker..
Sen har jag börjat dra mig undan från folk och så.. Så har otroligt sällan någon att prata med.. Vilket också leder till att tankarna bara snurrar..

Var glad att de tar tag i detta istället för att bara ge Dig medicin och tro att det ger sig. Många råkar nämligen ut för "nonchalanta" läkare som bara proppar i en massa medicin och har ingen som helst uppföljning. (ex jag)
Ju snabbare Du får adekvat hjälp, ju snabbare blir Du "bra" igen.

Kramar i mass!

Jo, visst är ja glad över att jag får hjälp.. det är bara det att jag har varit hos så himla många olika personer de senaste halvåret, att jag snart inte vet om jag orkar prata om mig själv mer..

Men jag vet med mig att vissa läkare bara ger medicin och sen skiter i att kolla upp hur det går osv. så jag har tur, men det är ändå jobbigt..

dom har väl sagt till dig att i början mår man oftast sämre av medicinen? 6-8 veckor brukar det normalt ta innan det vänder..

Ja, du har så rätt, man blir uttröttad av att behöva berätta om sig själv och träffa nya personer, gång på gång..

Att må dåligt är jobbigt på många olika plan och ibland känns det som att man skulle behöva vara "frisk" för att orka med det!

Jag hoppas att du finner styrkan att fortsätta kämpa på så att du får en ärlig chans till att må bättre och få njuta av livet!

*Kramar dig*

#5 ock jag;) När jag äntligen mådde så dåligt att dem la inn mig så kollade dem upp medicineringen och jag fick trappa ner direkt. Dem sa att det var vansinne:P haha… sista gången jag litade på en läkare iaf. 

Men det är inte bra att du drar dig undan folk alltmer. Det blir bara jobbigare och jobbigare ju mer du drar dig undan.Tro mig.
Det är tur att du har din pojkvän iaf.

Jag tycker inte att du ska sitta så mycket framför datorn då. Jag tycker att du ska säga till din pojkvän att han ser till att du går ifrån och gör annat. Nu vet jag inte hur mycket han har att göra, men bara att ni två går en promenad eller något. Då kommer du ut och så gör du något annat. Du behöver inte ens prata. Bara gå helt tyst. Om du varnar honom för att det kan bli så så borde han inte ta illa upp. Dåligt eller bra tips???

#7 Jo visst, jag vet om att man kan må sämre i början.. men det är 3:e gången jag äter denna medicin nu, och de andra två gångerna så blev det värre redan efter första veckan.. nu har jag ätit dem i en månad, och det är först nu jag mår dåligt..

#9 jo jag vet att det bara blir värre när man drar sig undan.. men jag vet inte längre hur jag ska bete mig när jag är bland folk..

Min pojkvän brukar föreslå saker att göra, och är han ledig sitter inte jag framför datorn mycket alls.. men det är väldigt sällan jag orkar göra någonting.. att ut och gå är en av de värsta sakerna som finns att göra.. Himla tråkigt när man bara har samma vägar att gå hela tiden..

Men det brukar bli så att vi åker runt i bilen eller åker och handlar och fikar och såna saker.. Så jag hittar på saker också.. Men mer än så, orkar jag inte med just nu ;/

Du tror att du inte orkar med det. Jag vet av erfarenhet att man hälst bara vill dö när man ska iväg. Men iom att du vet att det är viktigt. Då inser du kanske också att du måste göra något ändå?

Att fika låter skitmysigt juh. Eller åk ut till något nytt ställe å gå på då? Att du kommer ut och gör saker är kanske ditt första mål nu. Man får ta det i små etapper. Men destu mer du låter det gå så här, ju jobbigare kommer det att må bra igen:(

Jag vet hur du känner dig nu. Och om jag var du skulle jag tycka att den här texten var skriven av jävulen själv. Men och det tog år innan jag gjorde något åt det hela. Nu mår jag bättre igen. Men kommer nog ner dit snart igen. Då måste man bara skita i vad kroppen säger. Bara helt enkelt gå ut. Sömnlösa nätter beror ofta på att kroppen är pigg men psyket är trött.

#11 Jo, jag vet att jag borde gå ut och göra saker.. Nu när det är varmare ute är det kanske lättare också..

Jag praktiserar på ett dagis nu, så då är man ju ute och leker med ungarna några timmar, och jag är alltid helt slut när jag kommer hem, så går bara och lägger mig..

Sen om man stänger in sig, så tar det längre tid att må bättre.. Det vet jag också med mig.. Och jag kämpar varenda dag, och försöker hitta på saker.. men ibland funkar det bara inte..

Vi har försökt att åka till andra ställen man kan gå på promenader och så.. Men när jag vill, vill inte pojkvännen eller tvärtom.. Så då blir det bara att man antingen sitter här. Jag brukar då gå ut och kela med katterna eller liknande, eller så åker man till torget och fikar eller så..

Jag har sån tur att jag inte har några sömnlösa nätter.. utan jag sover huuur mycket som helst.. Är alltid trött och somnar oftast så fort jag lägger huvudet på kudden.. det är också något jag försöker att göra något åt.. att inte sova på dagarna, utan att bara sova på nätterna.. Men de senaste dagarna har jag sovit 1-2 timmar mitt på dagen.. Har visserligen även lyckats dra på mig en förkyldning nu, så jag är extra trött för tillfället..

#12 men det låter ändå som att du har viss kontroll. Att du inte har gett upp iaf. Det var jag rädd för att du skulle ha gjort. Så detta är en lättnad;D

 Jobba på dagis är inte det lättaste yrket precis. Att praktisera är lika illa. Man blir hur trött som hälst. Men du har nog rätt i att det gör dig gott att leka med dem små. Dem är ju för härliga, inte sant?:P

 Bra att du sover på nätterna. Det brukar annars vara ett stort problem för många. Men testa när du kommer hem en dag att bara sova 10 minuter eller så. Högst en haltimme. Då hinner du inte komma in i djupsömn och du får en energikick istället;)

Med att ni vill olika tillfällen är ju lite svårare. Det ända tipset jag kan ge är att du får honom att förstå att han kanske måste gå när du vill ibland. Och att du går när han vill ibland med. Men om han vill att du ska må bra måste han kanske bjuda på det med. (men jag antar att han redan bjuder på sig själv en hel del). Jag vågar inte säga så mycket mer om det nu. En relation är alltid lika skör:/

Jag är övertygad om att du fixar det på bästa möjliga settet. Du verkar vara en stark person;)

men varför ger dom dig samma medicin om du inte svarat bra på den innan? vore det inte bättre o byta sort då? nu vet jag ju inte vilken sort du äter elr vilken mängd men det låter ju inte vettigt i mina öron…

#13 ger upp gör jag inte i det första taget.. Men ibland vill man inget hellre än att bara försvinna från allt..

Barnen är underbara! Och det är sån skillnad i ålder på dem, så man har valmöjligheter:P

Och bara för att jag sa att jag sov bra, så har jag knappt kunnat sova något alls de senaste två nätterna.. Visserligen har man en pojkvän som vaknar av marsvinen, så han ligger och vänder och vrider på sig, och sen har man blivit väldigt förkyld.. Så det är väl något som snart går över=)

Jo, vi försöker att gå ut och gå, lättare är det att komma iväg om man har en liten (stor i detta fallet) hund man kan ta med sig ut.. Men eftersom det inte alltid är så att jag är hundvakt, så tycker jag det är tråkigt att ut och gå..
Sen ska vi försöka hitta på något nu när han är ledig i två dagar.. Kanske gå på bio eller något annat trevligt.. Om jag blir bättre så att säga..

#14 Första gången jag åt medicinen, så hjälpte den mig.. Mådde bra och allt, det är väl 3 år sedan nu.. Sen i höstas fick jag börja med medicin igen, samma som förra gången. men då började jag må så himla dåligt att jag bara satt och tryckte ut tablett efter tablett och slängde dem..
att jag slutade med dem då berodde på så mycket, trivdes inte med dem, slutade äta och kunde inte sova alls..
Men nu för en månad sen fick jag börja med dem igen.. Och jag var väldigt osäker i början, ville inte ha dem igen, ville testa något annat, men läkaren tyckte inte det..
Och jag äter, sover och allt funkar.. Men det är bara så att jag mår sämre nu igen..

Vi får se hur allt blir, skulle ha varit hos psykologen förra veckan, men då vart hon sjuk, och hon är även sjuk denna vecka, så just nu vet jag inte alls hur allt blir.. Om jag ens ska få börja gå till någon annan psykolog eller om de ska göra en utredning på mig.. Och det börjar göra mig tokig. att inte veta :/

Sen ska vi försöka hitta på något nu när han är ledig i två dagar.. Kanske gå på bio eller något annat trevligt.. Om jag blir bättre så att säga..

 Det kommer du att göra. Tänk inte på att du är sjuk. Om man tror på att man blir frisk och att man INTE oroar sig så blir man det snabbare;)

#16 jo, men när man är förkyld, är det inte alltid så kul att sätta sig i en biosalong och snora:P

ett   tips  ,  träna sten hårt  några dagar   ,  typ  simma   hårt  i en  timme     i  sträck  ,  då  försvinner  alla  konstiga  tankar,, jag lovar   ,  oc h  du  kanske  slipper  springa  hos  enn massa  knäppa     hjärnskrynklare…jag  önskar  dig  allt  gott….

siberlina, Om det ändå vore så enkelt. Att träna är bra och hjälper till stor del. Men när man har sjunkt till en viss gräns hjälper det inte att träna bort det. Alla konstiga tankar kommer bara tillbaka när du är färdig (eller under tiden). Men tack för tipset och det var ett bra tips;)

#17 Det var ju det jag sa. Om du tänker positivt så kanske du slipper vara förskyld:P Ju positivare du tänker ju mer kraft får din kropp. Kraften använder din kropp till att bla läka fysiska sjukdomar;)

Värt ett försök iaf. eller hur?