Hej, vännen, usch vad hemskt allt låter.. Vet hur det är att bara vilja försvinna, när man inte orkar med livet längre.

Grattis i förskott till studenten och födelsedagen!

Fokusera på de bra sakerna nu, försök att inte tänka på de dåliga. Gör saker du tycker om att göra.

Kram

#1 Börjar med att säga tack.

sedan så får man väl återgå till de man ska va på, så visst kämpar jag på för fullt, men jag har ingen som helst ork till att bry mig ens längre, inte så att ja vill ta mitt liv utan mer att jag skiter i allt, jag orkar helt enkelt inte, har ingen energi kvar.

Så visst hade de vart skönt att gå under jorden, men va skall man göra. Bita i de sura äpplet och sätta sig på hästryggen igen typ.. Hum, de låter så enkelt när man formulerar de på detta sättet.

Men som sagt ja orkar inte, kan inte sova på nätterna och mår just nu psykiskt skit…

Just nu är kaffet, ciggen och soffan min bästa vän, och mina djur då, tänker fan inte klanta till de med dom som e kvar, dom ger mig lite ljus på dagarna iallafall, men hunden och jag är däckade i soffan just nu på dagarna, varken hon lr jag känner för att gå ut, men dock måste vi tvinga oss själva ut x-antal ggr / dag

Djuren är alltid ett ljus i nöden,det är märkligt. Undrar varför dom ska vara så svåra att få in i vården, dom kan göra underverk.
Jag vill ta hand om gamla djur som inte har något hem, så att dom får så bra som möjligt den sista tiden,Men min sambo känner mig och vet att jag skulle sörja ihjäl mig, varje gång något djur gick bort.

Det är mycket som händer runt dig just nu, av vad jag läst så är det inga roliga saker direkt heller.
Men jag måste får säga att mycket av det är nog att att nu om en kort tid börjar "vuxet" livet med allt vad det innebär i att gå till jobb och sköta räkningar mm. Det är en stor omställning för många. Och är skrämmande, för man är inte vuxen, även om man trodde det.

Därimot ska du som mår så dåligt inte använda dig av alkohol och tabletter, det kan sluta så illa. Då menar jag inte bara döden, utan tänk om du håller på så och du får andnings stillestånd en stund och din hjärna inte får syre, tänk om du blir liggandes, med olika skader på hjärnan, som inte går att reparera. Jag vet att det kan kännas bryskt sagt av mig, men det är det inte, jag är så förtvivlat rädd om er. Jag vill inte att något ska hända er som inte går att göra ogjort.

Jag bryr mig mycket..//svava

#3 Jag flyttade hemifrån när jag var 16 har flyttat runt och har betalt räkningar och skit sedan den åldern så känner inget speciellt för de, har alltid tagit hand om min lillebror etc så jag har alltid tvingat mig in i "vuxen" livet tidigare än vanligt enbart för att stå ut och finnas där när ingen annan gjorde de.

jag vet att alkohol och tabletter inte är någon lösning och jag vet även hur de kan se ut om de går utför, detta är inte första gången tyvärr och dock har jag växt upp med drogmissbruk och sätt de mesta av resultaten som de gör mot en person.

tack för dina raka och ärliga svar, tycker inte de va bryskt sagt du säger bara som de är ..

Hej Mikaela,

Så tråkigt att höra att du inte mår bra :(
Livet är så förbannat orättvist och tyvärr så är det den nakna sanningen. Man sitter och tycker att det inte kan bli värre än så här, men efter ett dygn får man beviset på hur fel man hade.

Du har gått igenom mycket och jag är helt säker på att du klarar det här också. Men för det så säger jag inte att det blir lätt. Men du har erfarenheten och du har oss på iFokus, och du har andra vänner som finns där för dig.

Djuren är den bästa medicinen, och man får inte skuldbelägga sig för att man inte orkar gå ut med hunden eller sitta och ägna sig åt flera timmars klappande. Dem överlever och du överlever för att dem finns!

Man går igenom olika perioder i livet då saker och ting ser annorlunda ut än vad ens egna planer gör. Enligt mig så skulle jag plugga nu och snart vara färdig. Men lik förbannat så är jag sjukskriven sedan 3 år tillbaka. Ibland blir jag ledsen och tänker på all spilld tid. Ibland så rycker jag upp mig och inser att alla är inte lika, alla har inte samma möjlighet och så man får försöka titta på sig själv och säga att det är okej, jag är okej. Jag gör mina saker i min takt. Jag är jag, jag tar det när det blir aktuellt! Jag menar hade vi varit friska utan att behövas plågas med sjukdommar eller ångest så hade vi säkert följt våra drömmar om inte annat vara mer nöjd med livet. Kunnat slå ifrån oss dumma tankar och vara starka.

Men jag tror ändå att dem som verkligen lär sig av livet är vi som är sjuka. Vi lär oss att respektera andra människor som inte mår bra eller är sjuka. Vi lär oss att bli ödmjuka. Vi får respekt för andra människor och bara det gör att vi kommer att komma långt.

Alla har vi svackor och det är helt okej, det finns med i bilden varse sig man tycker om det eller inte. Jag tycker att jag själv har varit i en svacka i 3 år. Men när man väl börja må lite bättre så förstår man och så ser man sina egna framsteg.

Jag tycker att du är enormt duktig som för det första är villig att tala ut, och säga att du klarar inte det här! (Även om jag vet att du gör det.) Du sköter dina djur bättre än vad ngn annan någonsin kan göra. Du går till skolan trots att du mår dåligt eller har det med dig.

Man får må riktigt skit, man får säga att man är redo att ge upp - Men man får aldrig ge upp! Krast sagt så kommer den här svackan att göra dig starkare, men kanske inte idag, eller i morgon men på sikt så blir det ngt du blir starkare av.
Det är ingen tröst, men det är kloka ord..

Jag finns här för dig!

*Många kramar*

#5 haha förlåt om jag skrattar men jag har änna väntat på dig :P

jag vet vad du menar och jag förstår hur du menar.

Jag vet att jag tar bra hand om mina djur, jag vet att jag alltid finns här för dom men jag tycker de är så jävla dåligt av mig att jag skall behöva göra mig av med dom pga att jag mår dåligt, men jag vill dom bara väl, jag saknar alla, och vill bara ha tillbaka dom, jag saknar inte ett så kallat normalt liv, för jag vet att jag aldrig kommer att ha ett, jag vet att jag aldrig kommer bli frisk, jag vet att ´jag kommer få leva med att vara den jag är och måste göra de bästa av situationen.

Men med alla mål som man har och det som man önskar fanns finns inte där. Snart kommer studenten och sen då? Jag finner ingen mening med något längre, jag är rädd för att gå ut i arbetslivet igen och ändå va ja lycklig som satan när jag fick mitt nya jobb i måndags! men nu är jag livrädd för att komma ut i livet igen, jag vill inte men har en plikt till det.

gör jag de inte förlorar jag allt som redan håller mig uppe, jag måste ut men vågar inte, och jag kommer få tvinga mig själv ut i världen för att klara det. jag kan inte gömma mig hemma längre och leva på andra. Jag får panik av allt, och jag vet inte va ja skall göra…

Det finns ingen utväg på något, antingen biter du i det sura äpplet och lever med det eller ger upp, och jag sitter i mitten av allt.

Vad som sitter i mitt huvud nu är att jag knappt kan gå ut, jag måste kolla mig över axeln hela tiden i rädsla om att något skall hända, efter påhoppet för några dagar sedan så vet jag inget längre, min kompis kämpar för sitt liv och jag kom undan med ett slag i ryggen och en pajad arm! De skulle inte vara hon, de skulle vart jag som ligger där hon är nu. De kommer aldrig drabba mig utan alla runt mig. Jag kan inte hjälpa henne på minsta sätt, jag kan sitta hemma och tycka synd om mig själv och gråta och hata mig själv men hon måste kämpa.

Det finns inget jag kan göra för henne, de enda jag vet är att hon inte skall vara där hon är nu, det är jag som skall vara där, inte hon, och jag skulle göra vad som helst för att byta plats med henne…..

Man kan lägga in en hel del moral i dina val att omplacera dina djur när du mår dåligt. Men du gör det för deras bästa. Det är aldrig ett själviskt beslut! Kan man inte ge djuren det dem förtjänar så är man egoistisk om man inte ger dem till någon annan som kan ge dem allt! Du förstår säkert vad jag menar!

Du kan inte och får inte skuldbelägga dig själv för att du är rädd för en vardag som du inte kan bemästra! Fn, vi är ju inte mer än vanliga människor! Jag har för mig att du har dåliga erfarenheten ifrån psyk? men sök upp dem och kräv hjälp. Tänk på att den här gången så är du mer vuxen dvs du vet vad du vill ha hjälp med och du vet vad som krävs för att dem ska hjälpa dig! Se till att dem hjälper dig med en sjukskrivning, så att du kan få jobba deltid eller 5 timmar i veckan eller vad som helst!
Om du blir utkastad på arbetsmarknaden och redan mår som du gör och känner som du gör så måste du själv göra dig en stor tjänst!

Du måste sära på ditt och din kompis liv. Tänk att för en gångs skull hade du "tur". Låter kanske helt fel, men är så rätt. Den här gången blev inte du drabbad som hon. Inte för att jag säger att någon ska behöva drabbas av det! Men för en gångs skull så drog du den "bättre" lotten. Du måste försöka se ditt eget värde annars kommer inte annan att göra det heller. Att du finns där för din kompis är guldvärt! Mer än så behöver du inte tänka. Du blir inte en sämre kompis bara för att du hade minst otur den dagen/kvällen. Det som hände kunde du inte styra. Men var glad att det blev till din "fördel".

Jag vet att man känner att man sitter precis i skiten och man vet vad som händer eller kan hända om man inte klarar alla krav. Men försök att ta en dag i taget. Acceptera att du inte pallade just den dagen, eller den veckan, so what? Sätt ditt välmående framför allt. För det är det tuffaste jobbet du någonsin kommer att ha. Och utan dig i helhet så kommer du aldrig vidare.

Sök hjälpen när du behöver den, inte när allt har kraschat. Försök att se på din kompis och tänk istället att du hade "tur" för en gångs skull. Var hade du varit nu om det som hände henne, hände dig? Du får inte må dåligt över att hon är den som får kämpa, det är hennes liv. Du har fullt upp med ditt eget!

Jag vet hur lätt det är att tala om för andra vad dem ska göra, men när det kommer till en själv så tycker man hela tiden att andra är för raka, eller kommer med för stora krav. Men det enda jag säger till dig är att Sök hjälp, det är det enda som kan hjälpa dig och dina tankar om framtiden och allt vad jobb och alla krav innebär. Samhället har ett ansvar att hjälpa dig och det finns till ditt förfogande. Sen att att du (eller alla sjuka) måste kräva saker för att få det är en sak, men du måste se att dem finns där!

Din enda plikt i livet är att ta hand om dig själv och förstå ditt eget värde. Vertygen dit är en sak och dina tankar en annan. För guds skull kvinna! DU är klok ;) utnyttja det!

#7 jag vet att du har rätt i allt som du säger…

Är bara så trött på allt, och som du sa mina erfarenheter med psyk är värdelösa. Jag får väl ge dom en chans till. För jag vet att du har rätt…

Allt är bara så svårt nu, och jag har verkligen ingen energi för något, så den energi jag har går till mina djur… dom behöver den mer än något annat just nu…

haha kvinna :P mjo visst, jag vet, ja kan bara ja vill…

Hahaha! Bra där! Ring dem!!

kram kram kram kram!

#9 skall :P frågan blir bara när (A) Skall svälja min äckliga stolthet först haha

Idag ;)

Mikaela. Du verkar ha förstått att det är du som har kraften här. Det är du som är gud över din kropp. Du säger att du inte vill ta livet av dig. Men att du inte bryr dig om ditt liv. Vilket är värst tror du?

Jag vet, för jag har testat båda. Jag kan säga att det du gör nu är det värsta man någonsin kan göra. Att inte bry sig är ödeläggande för framtiden. Du kommer inte alltid att känna så här. Det går över mer eller mindre och sen kommer det tillbaka och sen försvinner. Så kommer det med sannolikhet hålla på.

 Varför belönar du dig inte? Du är ju en duktig tjej som har gjort mer än vad många äns kan förstå. Du kämpar igenom varge sekund och därför förkänar du en belöning. Inte något straff.

En belöning kan vara vad som hälst. Det viktigaste är att du inte uppnår belöningen innan du uppnått dina mål. Det är upp till dig att hålla.

Jag vet inte mycket mer om vad jag kan säga mer än att ursäkta om jag verkar rak och hård. Jag har vissa problem med att skriva rätt ord på rätt ställe så du får ha översikt med det;)

Om du vill skriva av dig så finns jag alltid på msn. Du har den på min presentation:D

Lycka till och kramis

#12 jag har testat båda vägarna i livet, på div sätt också, men att ta mitt liv löser inget, sedan att jag skiter i det vet jag inte varför jag gör, de är enbart stunder i livet då man vill gräva ner sig ett tag och sedan gå upp igen liksom.

tacksam för allt stöd som jag fått, och jag vet vad ni menar alla.
Inga problem, man skall vara rak på sak, är de själv när de väl kommer till skott… så vet själv att de kan vara svårt att forma orden på internet ;P