Åhh, jag finner inte ord för det fruktansvärda som ni och flickans familj drabbats av!

Jag förstår din oro över din son, visa att du finns finns där för honom, när och om han orkar tala om det ..

Kram/Citronmeliss! 

så  sorgligt ,inte ska man dö  när man är  17  år

nej det är så obegripligt..om hon ändå lämnat nån slags förklaring.har pratat med både hennes mamma o syster…dom verkar ta det så bra men visst vet jag att det är chocken..

Jag tänker på er alla som är drabbade av denna tragedi! Ta hand om er! Ta hand om din son och hälsa honom att försöka hålla huvudet ovanför ytan. Även fast man mår sämre av att höra det, så kommer hans liv att orka gå vidare.

Förluster är det värsta som kan drabba oss här i livet och det enda sättet att komma igenom dessa är, tillsammans.

Kram Karolina!

tack karolina.. vi kan få gå o se henne o ta farväl på måndag,dom kommer inte ha nån vanlig begravning. min son vill absolut inte och jag förstår honom men jag skulle vilja.hur gör man då? om inte annat så för o kunna säga till honom att det finns inget kvar,hon har lämnat sin kropp. har sett många vlidna både i mitt förra yrke o privat och det har alltid varit så tydligt att det som var en person man kände/älskade så fanns den personen inte kvar i sin kropp… för mig skulle det vara en tröst o ett sätt att förstå att hon verkl e borta men borde jag göra detta utan min son?? personligen har ju denna tragiska händelse satt igång massa hos mig som jag inte har nån o lägga det på,måste ju finnas stark för min son o vara mamma…

Finns det ingen Akut-kurator du kan prata med? En diakonessa i din lokala kyrka? Man behöver inte vara troende för att prata med dem. Det borde finnas krishanterare på din ort, och de finns där för att stötta människor. För ja, det är en kris din familj går igenom. Du måste hämta styrka för att orka stötta din son, vilket är jättetugnt, så du måste få lägga av ditt på någon. Så en krishanterare är jättebra. Kika runt om det finns någon du kan ta kontakt med?
Kan helt enkelt inte förstå sorgen ni går igenom.. men jag känner med er.. Så fruktansvärt, så onödigt så.. så.. finns inte ord.. *skickar en cyberkram*

Jag är hemskt ledsen för er.

tänker på er i denna sorgens stund.

Tänker på er!

Tänker också på er… Ibland är livet inte rättvist :(

tack för allt stöd. både jag o sonen har samtalsstöd nu och idag ska jag upp till bårhuset o säga farväl….mest för coffes skull,han orkar inte..

Tänker på dig idag.. *skickar styrkekramar*