Vännen, ge inte upp, det finns många Bra människor här som kan ge dig råd. Har du någon antideppmedicin?

Välkommen hit, också, är Medarbetare här
Kram /Helena aka paronskrutten

Jag tror på dig… Det är ingen tonårsdepression utan det är av allra högsta grad verkligt.

En flicka i min omedelbara närhet började skära sig när hon var 14 år… dvs långt efter dig.

Det är verkligt och det är inget att sopa under mattan med en massa svammel och fnoskler.

För henne har DBT varit till stor hjälp + terapi och antideppmedicin… Men det tog lite för långt tid (för min smak) att hitta rätt medicin och dosering… många år gick ut på att testa och testa..

När hon mår som sämst så finns det bara en sak som funkar… hon kommer till mig och jag gör inget speciellt för henne, hon får bara sitta och höra mig göra mina dagliga sysslor. Jag trippar inte på tå för hennes skull utan jag är precis som vanligt.

Hade jag börjat sitta och tycka stackars och stryka henne över håret och tyckt synd om så skulle hon bara bli sämre… hon behöver känna att även om hon är i det svarta hålet som får henne att må dåligt så kan livet fortsätta.

Kanske låter konstigt men för henne fungerar det. Hon vill inte vara speciell eller känna att hon och hennes mående förstör för någon annan…

Så när hon mår som sämst plockar jag fram en dammsugaren och sätter igång att städa, diska tvätta… vad som helst… Jag daltar inte med henne utan är precis som vanligt.

Du behöver hjälp. Gå till psyk och gå inte därifrån förrän dom faktiskt lyssnar på dig… Få dom att höra vad du har att säga och förklara tydligt att du inte accepterar att dom drar dig över en kam och avfärdar dig… Visa dom ärren… Ingen människa kan förstå hur illa det faktiskt är förrän dom faktiskt ser det…

Vi finns här…

Hur gammal är du?

Jag vet att det finns hjälp där ute men jag vet även att det tar alltid för lång tid innan ngt sker. Tyvärr hinner folk ta livet av sig innan någon ens öppnat ögonen för att bry sig eller för att notera hur någon annan har har det.

Vet du varför du skär dig? för att du inte är värd mer? eller för att smärtan ska döva ångesten? Vilket som så finns det hjälp. Har du någon att prata med överhuvutaget? känns det som att folk vet att du mår dåligt men dem skiter i det överhuvudtaget.

Du säger att du har mått dåligt sedan du var 4år. Har du minnen sedans dess eller är det någon annan som har berättat det för dig?

Jag ifrågasätter inte dig på någotvis. Jag frågar så många saker bara för att få en bättre bild av dig vännen. Det finns många många här inne som mår som du gör. Och oavsett hur dåligt du än mår så får du aldrig sälja din själ. Gör du någonsin ngt som gynnar dig eller får dig att må bra?

Jag känner din smärta, ditt utanförskap och "lättnaden" av att ha något att ta till när smärtan blir för svår. Skriv till mig, jag kan hjälpa dig!!!

Jag vet precis vad du går igenom, det du berättar kunde ha varit jag. jag klarade inte av att söka hjälp själv och det gick så långt att jag blev tvånginlagd. detta var inte roligt och jag vill inte att någon ska uppleva det. men efter det så fick jag komma till öppenvården där jag har fått bildterapi, jag är inte tvungen att göra något, att prata, eller att ens gå dit länge men jag vill för att det har hjälpt mig så otroligt mycket. att ha någon som lyssnar och förstår och KAN hjälpa.

Jag rekomenderar dig att söka kontakt på en öppenvårds mottagning i din kommun. du blir inte bunden till något, testa och se om det hjälper. du måste finna mod och styrka att ta kontakt med någon, jag vet att det är svårt men jag lovar att det hjälper.

hoppas verkligen att du tar dig igenom detta! allt löser sig till slut, det gör det även om man inte kan tro det när man är i en sådan situation. men jag har återfunnit hoppet och jag tror att du kan göra det med! håller tummarna för dig.

mvh /ullis