Tyvärr vet jag inte vad jag ska säga för att få dig att må bättre, har ingen erfarenhet av att hjälpa folk som mår så dåligt! Kan bara säga att jag e glad att du fortfarande lever! Tur du spydde!!!

Fortsätt med din samtalskontakt och berätta allt där! Att du tog piller och att det är slut också vidare!!!

Hoppas någon annan här kange mer stöd än vad jag kan!

Bamsekram på dig!

Tessan! Det första jag vill säga är att jag är så glad att du lever!

Jag förstår att det måste ha varit en svår chock för dig att din partner lämnade dig nu när ni äntligen hade kommit igång med allt efter en svår tid av motgångar!

Tyvärr Tessan är det inte ovanligt att ens partner mår väldigt dåligt parallellt med att man själv gör det. De vill ju inget hellre än att hjälpa till och lindra smärtan så allt ska bli bra! Men ofta står de hjälplösa inför sin egen ångest över situationen men ibland försöker de vara tappra och inte visa hur de känner för att inte "tynga" och skuldbelägga sin redan dåliga partner ytterligare.

Jag vet att det inte är någon tröst, men vill att du ska veta att det här är absolut inget som handlar om dig specifikt utan situationen som ni har hamnat i och som till slut blivit honom övermäktig. Att det blir just nu som han ger upp och inte längre orkar beror kanske paradoxalt nog på, att nu har du äntligen fått hjälp och han vågar till slut "lämpa" över ansvaret på andra som han tror kan hjälpa dig då han förmodligen känner sig otillräcklig och inte orkar längre.

Jag har sett detta hända flera gånger både vid psykisk ohälsa men även vid andra sjukdomar då en partner eller annan närstående person som varit ett oerhört stöd, i bland under lång tid, helt plötsligt när hjälp kommer, själv "bryter ihop" eller abrupt drar sig undan för att orken tagit slut.

Själv oroar jag mig och tar mer illa vid mig och över min oförmåga att "trolla" bort sjukdomar för mina anhöriga och nära då jag inte alltid har kunna hjälpa dem tillfredställande. Det är fruktansvärt och jag vill inte acceptera att det ibland är så. Att se de man älskar lida och bli illa eller felaktigt behandlade av sjukvård osv är ibland nästan på gränsen till vad man klarar och upplevs många gånger värre än att själv vara drabbad. 

Jag vet att detta är en klen tröst, ingen tröst alls…

Men jag hoppas att du någonstans inom dig finner en liten gnista att gå vidare och att du verkligen tar upp allt som har hänt med din samtalskontakt. Nu behöver du den mer än någonsin och känner du att du blir det minsta fundersam över om du inte vill leva längre så ring omedelbart psykakuten för då behöver du den "trygghet" som det innebär att vara inlagd med tillsyn och mänskligt stöd dygnet runt!

Den parterapi ni påbörjat går också att fortsätta om din "partner" kan tänka sig att göra detta. Då kan ni under ordnade förhållanden och genom strukturerat samtal få hjälp att bearbeta det som hänt och varför det blivit som det nu är. Oavsett om det leder till att ni går ihop igen eller inte så kan det vara ett bra sätt att få bearbeta känslorna kring det hela för att kunna kunna gå vidare utan bitterhet! (min ena dotter och hennes partner gjorde så med gott resultat)

Och, du… Du vet att vi finns här som stöd, några som du kan "gråta ut" hos när det känns svårt och som du kan bolla tankar med!

Jag skickar dig en styrkande bamsekram Tessan och tänker på dig jättemycket. (Tyvärr är min dator obrukbar för tillfället så jag kan bara titta in här sporadiskt när jag har möjlighet att låna)

KRAM!

Oj, tack för att ni tog er tid att läsa, och svara. Och det var inget kort svar heller citronmeliss :) att du orkar ta dej tid för lilla mig…
Just nu har jag sånn jävla ångest för att jag borde sett de här komma, och att jag lät de gå så långt. Jag vet inte hur jag ska kunna förlåta mig själv om vi inte lyckas få ihop det här igen..
Men som du skrev så ska vi iallafall fortsätta gå på de där samtalen tillsammans. Det var t.om hans idé. Får väl hoppas att det ger något…
Fan vilken jävla situation det här är, jag vet varken ut eller in.
Han sa ju till mig att hankommer ställa upp för mig till 100% och att om jag mår dåligt så behöver jag bara ringa så kommer han.
Idag gjorde jag det, men då har han ont i ryggen och ville inte sätta sig o köra. Då frågade jag om jag kunde få komma till honom istället, men då sa han att han nog inte var så bra sällskap idag. Men då ställer han väl ändå inte upp till 100% utan då ställer han ju bara upp om det passar honom!?
Jag vet inte.. känner mig lurad… Jag funderar på om det bästa vore att vi bröt helt, så jag slipper känna mig sviken såhär.
När jag redan mår dåligt och han nekar mig mår jag ju bara ännu sämre.. Men hur fan ska jag klara det…?
Jag har ingen annan …
Dessutom tillråga på allt är jag ovänner med 2 utav mina närmsta vänner.
Jag har inte orkat svara i telefonen på jag vet inte hur länge. Jag får ont i magen så fort den ringer… och det har resulterat i sura sms osv, för att jag inte svarar när de ringt.
Visst jag kan ju inte räkna med att dom ska förstå när jag inte sagt nåt… men jag vet inte hur jag ska göra….

blaaaa jävla soppa!!
Så himla skönt att bara få skriva av sig här,och att det faktiskt finns nån som "lyssnar" och bryr sig.

Tack för alla stöttande ord! Ni är underbara…

Säg inte "lilla mig", var inte nedlåtande mot dig själv. Det kommer gå bra, jag tror på dig, tänker på dig! Lycka till nu!

gumms.

Man kan inte annat än sörja över att det så många som råkar ut för just detta. När man mest behöver stödet, när man känner sig som minst, ja då har det gått så lång tid av vånda att ens partner inte orkar mer. Det är inte av att kärleken är slut, men lusten att älska har svalnat.
Jag läste om att han inte kom till dig och att han inte ville att du skulle komma. Detta känner du säkert igen. Oviljan, förlamningen, tröttheten.
Han är beredd att gå med dig på partnerterapi. Ärligt Tessan nu när du ser dom här raderna hoppas jag att du förstår att han mår dåligt och har ingen att prata med, det känns säkert skämmit för honom. Han ska ju vara den starka i förhållandet.
Gå på din och eran terapi. på din ska du berätta allt allt allt, från skoskav till mordtankar. Från gyllene kanter på fluffiga moln till det djupaste hemskaste mörker.

Ta tele tjänst telefonsvar och säg där att du just nu är ur funktion men återkonner när du fått fatt på rätt skruvar. stäng av mobilens sms tjänst, var rädd om dig, gör det som är bra för dig. Dom som stannar och är kvar när du börjar må bättre… ja det är dom människorna som kommer att vara runt dig restaen av livet ( eller nått sånt typ)

Vad jag vill säga är…. Tessan för ¤#% du kunde dött, vad skulle vi resten göra då? du behövs och jag brukar iof gråta när jag läser dina inlägg, men det är ju inte för att jag önskar att du inte ska skriva så, utan för att jag blir ledsen å dina vägnar och när du skriver nått som gott och bra gläds jag till skratt med dig.

kramar om hårt
svava

tessan  om   denna kille inte vill   ha dig    då är han inte vatten  värd.förstör inte ditt  liv   med tabletter,visa honom  istället  att  du kan klara dig skälv,och en säng   som  är skön   och du kan   gå ut varje  kväll..visa honom   inte  att  du är lessen.livet är  för  kort  för att   deppa  ihop  för  någon  som inte vill  ha  en ,försök att  hitta  en kille  som   gör   dig   glad..som får dig   att skratta  mycket. ta  väl   hand om dig

Kikar in lite snabbt bara för att läsa era svar. Hinner tyvärr inte svara nå längre nu, men får återkomma senare.
Ville bara säga att ni är så himla underbara!!!

Svava du fick mig att gråta nu också :) Jag börjar känna mig tjatig, men jag måste säga de igen; tack så himla mycket för att ni finns här o lyssnar o kommer med goda råd!! miljoner pussar o kramar, och alla världens rosor till er!!!!