För mig har det inteblivit värre. Men å andra sidan har det inte blivit bättre heller. Att det förvärras är en biverkning vissa får, andra inte så det är väl bara att vänta och se tror jag… sen brukar man ju börja på en ganska låg dos också..

Är verkligen skit rädd för vad som händer. Mitt liv blev mer upp och ner sen jag tog tag i det… allt är så skevt!

Tack så  hemskt mycket för svaret!

tja varsegod för svaret=) tyckte väl inte det var så upplysande men det var vad jag har att komma med… jag var livrädd för medicin och tvärvägrade äta den ända tills dom började hota med att injicera skiten (låg inne med lpt)… sen när jag ävl tog den fick jag ingen som helst effekt.. varken positivt eller negativt.. ja ok, lite blodtrycksfall men inget annat

ok, tungt!

Tror inte dom skulle tvinga mig dock… hoppas inte! Men jag har ju valt själv att ta det steget trots alltid stort motstånd mot tabl. jag har nått en gräns där inget hjälper känns det som. Måste hitta en utväg!

För mig var biverkningar jobbigast i början och är det ännu när man ska prova någon ny medecin. Senast jag bytter gick jag och kräktes i ett par dagar och mådde pyton i magen. Sånt kan få en att känna sig sämre också.

För min del låg jag helt deckad i säkert 7 dar. Innan jag började kunna göra saker igen, jag tog mej knappt ens upp till badrummet, fast jag då bodde i en lägenhet som hade det väg i vägg med sovrummet.

Tack för era svar!

Vi får väl se vad osm händer!

Visst kan man må lite sämre under någon veckas tid, och få lite biverkningar, men detta ska gå över och sen kommer man förhoppningsvis en bit på vägen till ett tillfrisknande :)
Tyvärr är det inte alla mediciner som passar en, så man får vara berädd att byta ett par gånger. Men det är det värt när man väl hittar rätt medicin. Man kommer liksom "över kanten" och kan andas igen :)

Lycka till!

Med medicinen följer det med ett papper där det står biverkningar och så :) Jag har börjat äta det för 2 veckor sen och det enda jag känner är vell att jag har börjat oroa mej mycket med .

DEt vanligaste biverkningarna är att man vill ta självmord eller att man börjar må illa och blir yr.

Jag fick mer än vad som stod i pappret och även allt som stod där, även de som var exremt ovanliga när jag började. Min kurator jag hade då har aldrig varit med om någon som reagerat så kraftigt på mediciner som jag gjorde, men enfter det har jag varit hur svårt med mediciner som helst (jag menar inget funkar på mej mer än bara några få dar innan de slutar verka).

Det tar väldigt lång tid att hitta "sin egen" medicin som passar bäst. Jag har provat ungefär 12 stycken. och NU efter 2 år så har jag en ok medicinering. Men man ska inte vara så himla anti mot mediciner. I bland så måste hjärnan ha tillsatser som saknas.

Tack så mycket för alla svar!

Ja jag får väl se vad som händer känns inte som att det kan bli värre än det redan är! Men men, förhoppningsvis blir det bättre! Måste ju på något sätt försöka få bort allt det destruktiva och onda som bor i min själ! Och detta känns nu som sista utvägen!

/Zmulan

Har hört vissa blanda 2 de får en kuslig effekt..

Jag har provat Soloft och Cipralex. Mina biverkningar blev att min kroniska huvudvärk ökade. Fick också problem med synrubbningar, bl.a. tunnelseende, så jag blev tvungen att avsluta medicineringen. Nu har jag en lugnare tillvaro och använder endast Esidrex för att dämpa blodtrycket lite.

Det man ska vara medveten om med alla dessa mediciner är att zoloft och cipramil är mediciner som innehåller seretoninhämmat ämne. Skulle man nu ha adhd som jag har så är seretoninet det sista som saknas. Det är nordadrenalin och dopamin och då får man helt fel effekt om man tar medicin med seretonin hämmat ämne i. rätta mig gärna om jag har fel:) kan ju vara att jag e vimsig hehehe…

Jag har provat ett par mediciner.. och jag kan väl säga att jag oftast mår sämre i början. Men jag förstår aldrig sånt där själv, är alltför inne och avstängd i det då. Men det blir mest att jag kan gråta hysteriskt över en dokumentär eller att min social fobi blir värre, men man får försöka att inte planera in alltför mycket första veckan/orna så lugnar det ner sig ganska snabbt för min del.

Första två veckorna var jättetuffa för mig, jag mådde lite sämre i min depression, och blev väldigt yr (trapphusen i skolan snurrade), och jag blev väldigt trött och sov direkt efter skolan. Men det var genomförbart att vara där i alla fall, och håller man bara ut blir det bättre.

#15 det var nytt för mig.. vet du mer?? då jag står på ssri preparat och allra troligast har adhd verkar det lite intressant

#18 allra troligast? Har dem inte utrett det?

#19 haha nejnej jag har bara stått i kö i ett år så än är det inte min tur

#20 Sånt är så himla dåligt!!! Vet du hur länge du måste vänta?

#21.. nej..om länge förmodligen… var väl sjätte reserv senast jag hörde något men jag flyttas bara bakåt i kön.. var näst på tur för ett halvår se neller så men nu har jag tydligen hamnat längre bak

Du kan påskynda ärendet genom att be en psykolog göra testerna. (dom allra första) Och om man nu har adhd så är det inga mediciner du ska äta eftersom de gör fel effekt….

jag har vandrat mellan många olika läkare och till sist så lär man sig vad man behöver. och det bästa är att läsa så mycket som möjligt på internet om just själva hjärnan och om hur den fungerar. :)

tjadu.. dom första små testerna är gjorda, nu måste en neuropsykiatriker ta vid

Jag mådde sämre i några veckor men sen blev det bättre. En biverkning jag hade i början va att jag gäspade hela tiden. Det var rätt jobbigt fick så jäklar ont i käkarna. men det gick över, nu är jag bara kroniskt trött, men det får jag väl leva med. Va inte rädd för att prova för tableterna hjälper.

Lycka till och du ska se att allt kommer att bli bra.

Mvh Kinna

#23 Men isst finns det medicin till de som har adhd?

#26 jodå det finns det.. men hur gör man om man både har ångest, depression, adhd, Borderline ochpaniksyndrom=p vad ska man medicinera för???? kanske köra i en tillräckligt mycket lugnande bara så är det lugnt=P

Haha ja du. Det blir svårt :)

tvångströja kanske=p

Mm, skämt åsido :)
Men läkarna borde ju ha en aning om hur man ska göra.

Jag fick konstanta mardrömmar när jag åt antideprisivt. Jag fick för övrigt nästan alla symtomer som stog på lappen, i alla fall de som färre än en på 1000 och det känndes inte så bra så jag slutade.

hurdå? vad gjorde att du kunde sluta?jag skulle vilja bli helt fri från psyktabletter.värken är reell och så får den vara,men tröttheten i psyket av all medicin.. jag vill vara stark och göra om mitt varande, men ack och ve hur ska det hela kunna ske.

Jag fick mycket stöd från personer jag litar på…och de kunde för det mesta hantera biverkningarna av att jag inte tar medecinerna. Men det främsta är att du har viljan att sluta. Vill du ha hjälp kan du få det, bara du ber om det.
Jag har för mycket energi… och det är verkligen inte bra för min kropp då det ofta slutar i mitt träningsmissbruk.

#27.. ja när du har allt detta….. så får du ta en salig blandning;) nää… jag går på concerta, efexor och stesolid. Men jag har mina dagar då det känns som om medicinen är värdelös. men de dagar som jag mår toppen och allt bara flyter på så e man glad.. och ångesten får jag bara bort med att åka till stallet eller några stesolid.

stallet låter ju 100% bättre än stesoliden

Jag äter fluoxetin,stilnoct,stesolid,Theralen,lergigan,lasix,tiparol,
norgesic,metatroxat.thalix
som sagt är jag trött :( inte bara borta, in i själen trött på att må dåligt.

svava; förstår det :(

Det jag även är rädd för… är FAKTISKT att förlora mina åkommor eftersom även dom är en speciell trygghet.. INTE alltid dock.

Jag har en salig blandning på diagnoser så jag vet inte snart vad jag har…. och det e jobbigt när dom byter……

Jag tycker det känns som man inte vet vem man är i alla byten av diagnoserna.
Det är nog så alla känner Loveli. det har blivit en del av ens person, och har du det inte fattas en bit, så man tar på sig sin gamla kofta som luktar så bekant, även om den är gjort med igelkottskinn som är vänd med alla taggar inåt.Jag önskar man kunde komma bort

#hera. ja eller hur.?

#39 Jag önskar att alla ni som får äta en hel drös med piller slapp och fick må bra!

Jag har ätit så många mediciner att jag inte ens kommer ihåg dem.

Idag äter jag Sensaval i kombination med lamictal ( som är till för manodepressiva) och stesolid. Sammanlaggt 8 tabletter om dagen. Och har för tillfället fått stilnoct som jag är livrädd för.

Jag har generaliserad ångest / manodepressiv biopolär typ 2 , tror jag det hetter/var.

Jag har alltid haft oturen att få dem mest sällsynta biverkningarna på varje medecin jag prövat. Det har varit en kamp men utan mediciner så är jag apatiskt.

Jag har ätit:

Sensaval
Lamictal
Lergigan
Stesolid
Zoloft
Effexor
Cipralex
Cimbalta
Lhitium
Och där tar minnet slut… Men fler än så..

Vi får kämpa!

Tack för alla svar jag fått!

Igår började jag med medicin… känns lite underligt men det ska väl bli bättre hoppas jag!!

Värme /Zmulan

#0 Jag var också rädd i början av min medicinering och i början av min depression. Men jag pratade med en kamrat som jämförde mig med en diabetiker. Dom tar ju också livsuppehållande medicin så vad är skillnaden?  Den kommentaren hjälpte mig att inse allvaret och nödvändigheten av min medicin. När jag började ta tabletterna trillade jag direkt ned i en svart håla som varade i ett par veckor. Tankar blev svartare än svart, men innan jag hann göra allvar av vissa planer så vände det hela. Nu kan jag vissa dagar ta livet med en liten klackspark . Jag har fortfarande lång väg att gå men jag börjar se livet lite ljusare och börjar även planera lite framåt.

Då jag inte är så hemma på medicinering så hoppas jag att du inte tar illa upp av mitt inlägg

Jag har ätit en hel del Ánit dep.. Bla zoloft.. Inte en bivärkning..  Förutom när jag tog för stor dos, då började jag skaka…

Hej Zmulan!

Jag äter en antidepressiv medicin som heter Cipralex som fungerar på så vis att den förhindrar att seratoninet i hjärnan bryts ner så fort (=gör så att man får mer seratonin i hjärnan). Jag har egentligen bara ätit den här medicinen sedan oktober 2007 men jag är nöjd. Ju yngre man är ju större risker för biverkningar (som omvänd effekt) är det men själv är jag 18 år och jag tyckte att det fungerade väldigt bra. Börjar man försiktigt så hinner kroppen vänja sig. De vanligaste biverkningarna, som även jag fick smaka på en aning, är att man mår lite illa och att man gäspar mycket. Värre än så var det inte och det här kanske bara varade de första veckorna/första månaden men idag känner jag inte av några negativa effekter.

Prata med din läkare om du känner dig orolig men jag tror att det kommer gå bra för dig! Hör av dig om du vill prata mer! :)

Hej, zmulan!

Hoppas att det går bra för dig nu när du har kommit igång med medicinen. Egentligen har jag nog inte så mycket nytt att tillföra som inte de övriga redan har hunnit att dela med sig av till dig!

Men personligen tycker jag att även om man oroar sig så är det ändå bra att veta att vissa biverkningar kan komma i början… Så man inte blir livrädd och tvärt slutar med sin medicin!

Det kan ju trots allt kännas lite lättare att härda ut med huvudvärk, yrsel, illamående osv osv.. om man vet att det är "normalt" att må så i början och att det kommer att lätta igen…

Samma sak, att veta att många preparat faktiskt ofta kan ge en ökad ångest i början och att man ibland tom känner sig betydligt sämre än innan, att allt kanske verkar ännu mera hopplöst och att man ibland kan få känslor av dödslängtan… Det måste både man själv och anhöriga upplysas om så att man är lite extra uppmärksam de första veckorna/månaden!

Nu är det långt ifrån alla som får så svåra biverkningar i början, men om man får det så vet man åtminstonde att det är en effekt av medicinen som försvinner igen efter ettt tag!

Jag är själv inte förtjust i att ta medicin och slår gärna bakut när det gäller nya preparat. Jag vill ta reda på så mycket som möjligt både rena fakta och hur andra som ätit medicinen reagerat, både positiva och negativa erfarenheter. Just att få höra från flera olika personer känns extra värdefullt för vi är ju alla så olika. Ett preparat som fungerar bra för en person kanske inte alls är bra för en annan och vice versa..

Så, personligen tycker jag det är ett väldigt bra sätt att göra som du zmulan och be om övrigas erfarenheter för att få en aning om hur det är att ta sådan här medicin.

Sedan, en sak till… skulle man trots allt inte må bra eller bli hjälpt av just den medicin man fått… oavsett anledning, så finns det ofta ett annat som fungerar bättre!

Lycka till/Citronmeliss!