Hej, "skrutten"

Vet du vad jag tycker?

Jag tycker att du är en jättebra vän som finns där för din kompis<img src="http://bipolar.forum24.se/images/smiles/typotux_045.gif" alt="!nicka" title="nicka" />

Många gånger tror jag att det är just det som behövs, att man "bara" finns där som en vän utan att dra sig undan, trots att man inte har lösningen på de aktuella problemen.

Många vänner drar sig kanske undan eller rent av försvinner i stället, då de helt enkelt är rädda för att säga fel, så som du skriver.

Och kanske även för att de känner sig otillräckliga när de inte kan hjälpa till att lösa problemen på ett tillfredsställande sätt fastän de så gärna vill hjälpa…

Men om jag får komma med en lite "haltande" jämförelse…

Så är det just därför jag älskar mina hundar. De accepterar och finns kvar hos mig oavsett hur jag mår, ångest eller ej. Inte kan de väl egentligen lösa några av mina problem. Inte kan de heller komma med kloka ord eller goda råd… Men att de finns där med sin ovillkorliga kärlek oavsett hur jag är och för tillfället mår, det betyder så otroligt mycket! Precis på samma sätt är det med vänner

Tyvärr kan vi inte alltid hjälpa våra medmänniskor att ta oss an deras demoner… men vi kan finnas där och det är många gånger ett ovärderligt stöd! 

Så tro mig skrutten, du är en god vän!  

Kram, Citronmeliss!

Ja du skrutten, tänk att ha en vän/anhorig som brydde sig. och det för en själv, inte pga att den personen måste utan för att den bryr sig. Det är få förunnat att ha det.
du är en sann vän

Du ska veta hur guld värd en kompis är som tillochmed bryr sig så mkt att du letat dig hit!

Det mesta du kan göra för din kompis är att vara där och lyssna och "pigga upp" henne när hon är nera. Ibland kan ett litet internskämt eller nån liten gest göra jättemkt!

Vad gäller pappaångesten är det säkert jättesvårt för någon med en bra relation till sina föräldrar att förstå, jag som också har en "speciell" realtion till min pappa vet precis hur hon känner. Sånt får tta sin egen tid.

Vad gäller att få ångest över saker man inte kan rå för så är väl det bästa du kan göra att lyssna och lugna som du redan gör, och sen kanske ge förslag till att ni skänker en peng till de svältande eller  något sådant. Så kanske lite släpper iaf?

Igen - kompisar som du är GULD värda! Glöm aldrig det!

Tack, vad skönt att ni tycker som henne, så att jag får positiv respons  :)

Jag har heller ingen bra relation med min pappa, men jag får inte ångest över sånt, och har heller ingen ångestsjukdom eller ångest ofta.

Hon är en fattig student, så att ge pengar har hon inte råd med tyvärr.

Tack för era svar =)

Det är så jobbigt att ta på sig den Globala missären. tyvärr är vi några som gör det.
jag är fattig pensionär som varje månad går lite back, men jag tänker på dom och skickar kärlek till mänskligheten. Vet inte om det funkar precis, men det skadar ialla fall inte. Jag gör inget som ska skada folk o fä. Det kommer kanske som en chock en gång om man får se vad man gjort, när man dör, att man skadat massor av folk :/
Fortsätt att vara som du är. du är en ängel på jorden gumman.