När livet är mer än man orkar.
Somliga dagar, ja faktiskt dom flesta, är mitt liv mer än jag orkar med. Jag orkar inte med mig. På något sätt så har jag hamnat där. Innan, förut när jag skar mig kunde jag få andningshål i ångestens tjocka tunga mörka lurv som täcker mig. Som ligger tungt och kröker min rygg, som skaver som tränger sig in i hela kroppen.
Jag slutade skära mig. Ja drog ner på det i alla fall. Mina små hål i ångestmattan försvann. Och alla tror att jag mår bättre. Det gör jag inte. Jag sitter fast i ett jäkla panikträsk med tätvuxen depression och det tunga ångesttäcket över alltihopa. Jag är bara mer fast i skiten nu, jag kommer ingen vart. Inget får mig att kunna andas fritt. Vad jag egentligen vill är att skära, skära och skära. Få somna i vita lakan och släppa livet. Bli passiv. Slippa vara så förbannat.
Ska leva sju veckor utan min stöttepelare i tillvaron. Han är borta och jobbar. Utan honom funkar inte jag, inte vårat hem, ingenting. Jag vill bara få släppa allt och inte göra mer. Somna, somna… slippa skiten. Nu åkte han, jag slipper äta. Få se hur länge kroppen pallar. Vill inte mer.
Hej, Hanna!
Hur har det gått för dig, en lång och jobbig natt kan jag tänka mig att du har haft…
Hanna, Jag hoppas att du väljer att stanna här och kämpa istället för att göra dig själv illa… 
Det känns sorgligt att veta att du mår så dåligt och att inte kunna hjälpa dig att härda ut, att dela din börda en aning…
Kom ihåg, att vi finns här inne och stöttar så gott vi kan
Inte en dag i sänder, kanske inte ens ett kliv åt gången men ändå, att sakta sakta ta sig frammåt… De sju veckorna kommer att ta slut, det känns inte så nu… jag vet, men du har klarat dig genom svåra prövningar tidigare och du ska klara detta också, hoppas att du vågar tro mig
Stärkande kramar och en bukett till dig från mig! 
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
jag håller med citronmeliss.
Jag tycker det är en lång tid, men vi stöttar och håller dig under armarna, så du kan hålla dig uppe. hoppas du skriver, så vi får läges rapport-
Det finns nästan inget hemskare är när folk tror att man är bättre och det är tungt och kletigt.
skriv kram svava
När han är borta, tänk på vad glad du kommer bli när han kommer tillbaka, ring ofta.
Jag finns här om du vill prata!
Av egna erfarenheter mår man bäst av att se framåt, när livet inte går som man vill ska man se fram emot det roliga senare.
Kram!
Helena
Gudinnan, vilka underbara, inkännande och stöttande ömsinta medkvinnor ni är, tänk om alla hade det så, då skulle nästan ingen någonsin må dåligt.
TÄNK, bara om det fanns sådana här människor omkring oss i vår vardag, om det var lätt att pejla in varandra i en folksamling, då skulle vi inte sitta här på nätet och stötta varandra.
Då kunde vi också ge varandra en kram en kopp the, en promenad, ett tröstande ord.
Skickar en kram.
Sara
Starta ny diskussion