Att må så dåligt som du skriver om "troll" och samtidigt leva tillsammans med en person som inte förstår eller kanske inte orkar bry sig är extra svårt!

Att som utomstående komma med någon tröst i en svår situation som din är inte lätt och kanske är du inte mottaglig för tröstande ord just nu, men du ska ändå veta att vi finns här för dig.

Har du kontakt med någon läkare som vet hur du mår så du får någon form av stöd eller behandling? Har du vågat berätta för någon mer än din "oförstående sambo" om dina känslor? Känner du kanske någon annan som du har förtroende för där du kan och vågar lätta ditt hjärta.

Jag tror inte att du vill dö, men jag förstår att det känns som att du inte orkar fortsätta leva så som du mår just nu!

Men "troll" även om det verkar omöjligt idag så ska du veta att det går att förändra sitt liv med rätt stöd, så ge inte upp!

Kram

för 4år sen hade jag kontakt med kuratorn på skolan under tvång från kamratstödjarna.

slutade högstadiet, började gymnasiet, gick ett år sen orkade jag itne mer.. sökte upp skolskötelskan (som även funkade som kurator just då) frivilligt, och pratade med henne 2ggr/vecka i 2år, med undantag av loven och praktiken.
nu ett år senare då jag fortfarande går kvar på samma skola har allt var okej. visst små upp och ner som har varit jobbiga att klara av, har funnits. Men igår raserades allt ännu en gång.. mådde precis som jag gjorde under låg-högstadiet..

tånk inte  så där ,  livet  är  jobbigt  ibland  , sen  kommer   en  tid som  är  jätte bra. även för dig, åk  till thailand   med  någon vän    så  får  du  en annan syn  på livet   och   du  får  se   hur  underbart  allt  kan vara..men du  borde  nog   ochså  söka  hjälp. har   man  så  allvarliga  tankar som du   .så  ska   man  be  om hjälp.om  man har  cancer    så  får  man   hjälp, sköt  om dig

inte jag heller, men jag kämpar för att en liten ljus stråle ska kunna hitta in till mig. som en dag var jag på el ljus spåret och solen (ja det var en minut eller så uppehåll) bröt igenom och sken på ett ålderligt träd, tjockt och murrig grön mossa på. Då log jag.

#3 man ska ha råd med det oxå. önskar att jag fick hänga med min pappas familj nu när de åker om 14dar, men det fick jag inte.. skola går före =(

Precis, troll!

Alla har inte råd, jag har det inte heller precis som du!

Men jag förstår att det måste kännas ledsamt och tråkigt när din pappa med familj reser iväg och du får stanna hemma!

Vore jag en liten god fé så hade jag genast svingat mitt trollspö så du också kunde få resa och njuta av värmen.

Kram, Citronmeliss!

Du klarar det tjejen!! du är stark! Om du vill prata finns det jätte fina människor här uten som gärna lyssnar.. Jag finns om du vill prata!!

# 5  Om man ska välja mellan att må bra och skolan så är nog det första viktigast.

Skolan kan man ta igen på komvux, men att gå omkring för länge och må dåligt i själen är inte bra.

Tycker du ska kolla upp med kurator på vårdcentralen där du bor, verkar som om du har återkommande depressioner och då kan det hända att man behöver få hjälp med medecin under tiden man mår dåligt.

Och samtidigt få tid hos kurator/ eller psykolog för samtal under tiden.

Kram

#8 om man lever i den familj som jag lever i, så har man inget annat val, hur dåligt man än mår, än att gå ut skolan helst med MVG i allt, och kommer man hem och säger att man "bara" fick ett VG på senaste provet, då ligger man ganska risigt till. då har men en pappa som är arg och besviken på dig i 3-4dar.

Funderar på att ringa kuratorn senare idag, när de inte har lunchstängt längre.

#6&7 tack =)

#9  Gumman !!!

Du har alla val i världen, vi har alla kommit loss på endera eller andra ättet =)

du Trolls, jag är inte riktigt med, kanske tabletter, men Bor du hemma? är det din styvfar som inte godkänner betygen.
När man har detta som flertalet av oss har inbakad i andra diagnoser, GAD. så är livet ofta upp ena dan ner nästa. jag hoppas att dina dagar oftast är uppåt.
kram

hej igen  , jag vill   bar säga dig  att jag hade  det inte  så lätt när jag  jick i skolan,det  hände   mycket tråkiga saker , men  tänk  sen   , va  kul  du kommer   få  när  du  börjar  tjäna  pengar  och du  får  en  lägen het     och du kan göra  va du vil  och  du kan spara en resa  till  thailand, du har  massor av  kul att  se  fram  mot, jag  lovar , även fast  det är  jobbigt nu.du  måste  banne  mig ta dig… igenom det  här… jag  önskar dig  allt     gott  ivärlden  och säker  på  att  du  kommer få  det…

#11 ja jag bor egentligen fortfarnade hemma. MEn sover mer och mer borta då jag mår bättre av det.
Nej min styvfar bryr sig inte om mina betyg för fem öre, det är mer min biologiska pappa som får spader varje gång som det inte går lika bra.
vad menas med GAD?

#12 jag ska försöka ta mig egenom det iaf :)

och imorn blir det snack med kuratorn på skolan igen, vågade inte ringa vårdcetralen innan.. och hon på skolan vet redan vad det handlar om, efter att ha pratat emd henne ganska mkt första och andra året..

Hej!

 Du berättar ju att din pappa sätter oerhörd press på dig när det gäller skolan. Om du inte får MVG så är han sur på dig i tre, fyra dagar. Då kan du göra så här. Vänd på det hela och fundera på vem som har problem. Din pappa sätter orimliga krav och uppfyller inte du hans krav då tar han sig rätten att vara sur på dig. Men som du säkert vet så är G = godkänt och MVG är ju mer än väl godkänt. Din för dömmer ut dig helt enkelt om du inte presterar bättre, men du måste ju vända på det och se om dina lärare dömer ut dig för att du inte skriver MVG.

Du får bolla över frågan till din pappa och fråga honom varför han tar sig rätten till att sura. Det är ju han som har prestationsproblem. Han överför sin ångest på dig och din självkänsla blir ju inte bättre om man säger så. Därför tror jag att du automatiskt lever i en värld där du hela tiden måste vara besst för att få kärlek. Det är ju inte konstigt att du mår som du mår. Du fungerar ju redan oerhört bra i skolan, men problemet är ju att din pappa förstör din självbild med sina orimliga krav och tillslut så mår du ju så dåligt att du inte orkar med pressen och vill ta ditt liv. Då ger du ju verkligen ditt liv till din pappa. Försök och hämta kraften med att se att livet består inte bara av MVG. Livet består ju av kärlek. Kärleken har tusen gånger mera kraftt en MVG på ett matteprov.

Jag hade också haft likadan känsla som du om jag växte upp så. Din pappas orimliga krav gör dig sjuk helt enkelt.

Du har ju rätten till vilkorslös kärlek från dina föräldrar fast du inte skriver MVG, får du inte det, så är det din pappa som har problem. Du gör ju så gott du kan, men din pappa lyfter ju inte upp dig utan trycker dig bara djupare ner. Det "blir moment 22"

Jag lovar dig att du kan fixa det här, du har bra människor omkring dig. Sök dig till dem som ge dig kraft och dra dig ifrån dem som vill dig illa.

Lycka till och skriv nu G på nästa matteprov. För mig är det ju verkligen godkänt och mycket bra.

Kram Christian

Hej, troll!

Läs och försök att verkligen ta till ditt hjärta, det som Lycklig skriver, för det är så sant!

Det är orimliga krav din pappa har på dig och det är hans prestationsångest, inte din!

Däremot gör hans prestationsångest att du bli den som mår dåligt!

I bland kan det vara svårt att göra sig hörd när det är så här, så jag har ett litet råd!

Jag såg att du har återupptagit kontakten med kuratorn på din skola. Om du för kuratorn förklarar att din pappa har orimligt höga krav på dig och att det är det som gör att du mår dåligt, så kanske du kan få hjälp med att prata med pappa.

Ni kanske kan träffas alla tre där du får hjälp av kuratorn med att förklara var felet ligger. Din pappa är kanske inte ens medveten om hur han påverkar dig och hur illa han gör dig.

Men börja med att berätta för kuratorn vad det verkligen är som pressar dig ( så som du har gjort för oss här) och som gör att du mår dåligt för då blir det så mycket enklare för kuratorn att hjälpa dig på rätt sätt!

Kram, Citronmeliss!

#14 jag vet egentligen att han har prestationsångest och vill att jag ska lyckas bra för att han aldrig gjorde det, mer än i matte, det enda ämnet som han var relativt duktig i. Han har alltid haft dyslexi, svårt med språk osv..

tack för alla era uppmuntrande ord iaf =)

hejsan   troll   hur  mås det

hej siberlina just nu än så länge är det en hyfsat bra dag. Får se sen hur det blir när jag kommer till praktiken, då jag ska sitta i möte med handledaren och min lärare, hoppas det går bra, om de säger att jag inte får vara kvar så ger jag upp allt som har med praktik att göra.

Fick en varning i fredags när jag sjukanmälde mig, missar jag en endaste dag till så får jag inte vara kvar. Men man kan väl inte hjälpa att man vart magsjuk i en vecka? fredagen var jag på begravning, lördag-söndag ledig, måndag feber och magsjuk, bättre på tisdagen räknade med att komma dit på onsdagen, onsdagen tvingade mig upp ur sängen för att skriva teoriprovet till körkortet klarade det men hade 39.5graders feber när jag gick där ifrån sjukanmälde mig igen, natten och hela torsdagen tillbringades med huvudet böjt över toastolen. fredagen var det bättre men fortfarane inte helt okej.

Är det rätt att riskera att bli av med sin praktikplats bara för att man vart sjuk och vart på begravning?!
Nu är det 2veckor kvar på praktiken, men jag vill faktiskt inte dit, inte efter vad de sa. jag trivdes innan, men nu känns det bara meningslöst.

#18 Jag tycker absolut inte att det är rätt att du kan bli av med din praktikplats för ett par sjukdagar.

Vad F-n är det där för blaj, av de ansvariga på din praktikplats, nej kontakta arbetsförmedling el. dyl, och förklara situationen, så där skall dom ju inte hålla på och dj-vlas med dig, usch jag blir så arg. Både begravning och influensa samma vecka, tror dom att du är någon slags övermänniska eller, ja där blev jag verkligen arg, för en gångs skull

  så farligt   är det  väl inte,det kanske  finns  roligare ställen  att praktisera på,kul att du håller  på att  ta körkort,för det  är jätte kul att   ha  körkort  och  bil. när jag   hade fått   mitt körkort   så  körde  jag vilse hela tiden ,med  min nya  lilla  bil, jag körde in  till stockolms city  fast  jag alldrig hade kört  där ,och hamnade  på slottsgården, det  låter inte klokt   ,men  nu  kan man skratta  åt det,,,LYCKA  TILL  MED ALLT

#20 praktiken är för skolan, APU… troligtgvis så tror de att jag är det, men men de sa ingenitng idag iaf, och mötet om fortsatt praktik de sista två veckorna på APU:n blev uppskjutet tills på onsdag tydligen.

#21 tack :)

lightseeker nu blev jag jätte nyfiken… hur ser du ut när du blir arg.

Troll … dom kan inte göra nått åt att du blivit sjuk och begravning,men det kanske krävs ett intyg av någon anledning eller av nån sort..
Titta nu nog när lightseeker ser arg ut ( om vi nu får se det)

jaa, hur jag ser ut, vet jag inte, jag ser ju liksom inte mig själv när jag är arg, dock vet jag att det går över väldigt fort. Det som får mig att må psykiskt dåligt är när jag inte säger ifrån, när jag tycker att någonting är orättvist, då kan jag vakna upp på natten och hålla på att älta incidenten i evigheters, evighet, då blir jag irriterad på mig själv.

lihgtseeker.. sån är jag med. bäst och få ur sig det.

trolls GAD= generaliserat Ångestsyndrom. dom kan alltså inte sätta fingret på vad det är som utlöser ångesten, och det kan man inte göra själv heller. det bara kommer. ibland kan man ha gjort en sak 15 gånger, men den 16 går det bara inte för ångesten äter sönder en.
kram gumman

ah okej tack för det svaret svava :)

varför ska det vara så svårt att säga ett nej när det egentligen är det han menar, fast han säger ja?
varför inte säga nej med en gång?
varför inte säga "jag tycker inte om dig" på en gång?
eller "du är inte söt, du är ful". "du bara klagar, du är den mest negativa människa jag känner just nu"..
varför säga "du är speciell, jag tycker om dig". När han
egentligen inte mena ett endaste av de orden.
Varför låter han mig tro att han vill ha mitt sällskap, när han egentligen bara vill bli av med mig?!
varför ska det vara så svårt för honom att säga rakt ut på en gång? istället för att ge mig falska förhoppningar?

kanske om du visar honom det som du har skrivit här, så får du se vad han säger, eller hur han reagerar.

kanske om du visar honom det som du har skrivit här, så får du se vad han säger, eller hur han reagerar.

han har redan sätt vad som skrivits här, suckade och vände ryggen till och gick och la sig.

det sista inlägget har han iofs inte sätt än.

nu orkar jag inte bli sårad mer, eller höra orden "bygg den lycka enbart på dig själv" ifrån andra. visst jag vet att det är sant. men det går itne. kärlek, lycka, glädje, hopp är sånt som man bara kan läsa om i sagoböckerna

ha det bra allesammans. hej då

troll   det  du   säger  är  sant,  du måste  finna   lyckan i dig  skälv  och inte i en kille  som inte älskar dig, man ska inte tro  för  mycket  på kärleksromaner,  va  glad  för det  du har  här  och nu

_troll_:

jag har gått igenom precis samma sak som dig. känner verkligen igen mig på din beskrivning. min pappa har haft så otroligt höga krav på mig och jag har fått höra hur misslyckad man är och samma här, fick man inte bra betyg så var man inte värd något. har flera syskon och det var alltid jag som fick höra att allt var mitt fel. min lillasyster fick knappt godkänt i vissa ämnen men gud vad duktig hon var enligt min pappa .

vet att du har det jobbigt men ta inte åt dig av det han säger!! du ÄR bra men han inser inte det. de kraven han har på dig är orimliga. låt honom inte komma åt dig. pga min pappa fick jag ett sammanbrott precis innan studenten, men jag klarade det. jag visade att jag kan. visa för dig själv att du gör det du kan. han ska inte få komma åt dig, det blir bara jobbigt då.

försök på något sätt att komma därifrån , få tag på en liten lägenhet , socialen kan hjälpa dig. du ska inte behöva må dåligt hemma. min far är ett kontrollfreak, han ska bestämma allt. när jag flyttade hemfrån så var jag så "beroende" av min fars "uppmuntran" så jag ringde nästan varje dag för att höra hur dålig jag var. att jag inte skulle klara mig osv.  

men jag har lärt mig att ingen ska trampa på mig mer, du är den du är och låt inte honom trycka ner dig. vill han inte vara i ditt sällskap så låt bli, det är han som förlorar på det!! 

jag har fortfarande självmordstankar men jag skulle inte göra det för jag tänker att då vinner min pappa. han har tryckt ner mig och försökt få mig att tro att jag inte är värd något men det är jag .

DU MED!! Blir väldigt ledsen att det finns föräldrar  som inte ser till sitt barns bästa men nu vet allafall jag hur jag inte ska bete mig när jag ev får barn.

skaffa något att göra på fritiden, själv började jag med flygning och har träffat så många underbara personer pga det. du behöver någon att prata med. någon idrott du gillar ?

om du vill prata så får du gärna höra av dig.  

jag är inte arg på min pappa för att han behandlat mig såhär. tycker bara det är synd att man inte kan han en relation med honom.