Alex sötnos. Det blir nog allt att du får försöka hitta någon att prata med och kanske behöver du en medicin av något slag.
Jag vet prisis hur det är att inte komma iväg. jag är en mästare på att svänga till det så att jag slipper gå till olika folk, där även läkare och sådana som är mycket viktigt för mig att gå till. Dom som jag går proffissonelt hos har ju lärt sig hur jag funkar och det är tur, för jag hatar mig själv att behöva säga en vit lögn, vem det än är till.
Att du inte träffade rätt första gången betyder inte att du inte träffar den allra bästa personen för dig nästa gång du bestämer dig för att göra ett försök.
Det är inte bra att sitta och inte göra nått, då blir man som jag och det vill du inte.
jag ska (måste tvingad pinad) gå iväg och hämta mina sprutor, det är typ kanske om jag tar ett varv runt blomlådan i cement 500 meter,, 2 varv.. kommer jag iväg,, hmmm jo jag måste .. skulle igår, men *glömde* lixom bor det.

Det värsta som finns är att må pyton
kramkram
svava

Jo, var rädd att det är enda möjligheten… Får väl se om jag lyckas ta tag i det nån dag..

Den där spärren känner jag igen, jag skulle beskriva den som när man ska slå någon, att det tar emot när man ska göra det. (Hoppas jag uppfattade dig rätt nu).

Jag vet inte, har inte direkt slått nån så :)

Men det går helt enkelt inte, jag klarar inte av det. Så blir ofta bortförklaringar för att slippa. På ett sätt känns det bättre efteråt, just det att jag slappgöra det som just då kändes så extremt jobbigt. Men på ett sätt känns det värre efteråt också… Dels för att ha ljugit, oavsett vem det var till, dels för att jag känner mig misslyckad, för att jag misslyckades ännu en gång…

Haha, dålig förklaring kanske :P

Men jag tror jag har samma känsla, det känns inte bra när man ska gå.
Det jag gör är att gå ändå, man mår mycket bättre och det blir lättare och lättare efter varje gång.
Misslyckandet är nästan det värsta, man Skulle ju gå.
Men jag "knarkar" musik, chattar med mina kompisar och belönar mig själv när jag har hjort något bra (säger "Bra" till mig själv). Eller äter godis ;)

Jo, men det är ju just den biten jag inte klarar, det går helt enkelt inte. Det kan alltså vara i lägen när jag egentligen vill också…

Det låter konstigt, om du verkligen vill dit, vad är det som stoppar dig? När började det?

Jaa du, ingen aning. Vet inte exakt när just det började, men började väl må rätt psykiskt dåligt för ca fem år sen, och det har bara blivit värre och värre.

Alex, gumman.. Jag blir ju nästan tårögd.. :( Du ställer ALLTID upp för mig, oavsett när jag behöver hjälp, du finns alltid här för mig när jag behöver dig, jag önskar att jag kan ge tillbaka någonting någon gång.. Lova att tala om för mig när du behöver stöd, jag finns alltid här för dig..

Det var på grund av dig som jag klarade av det där i somras (du vet vad jag talar om, pallar inte gå in på det djupare nu), det var du som fick mig att orka.. Jag är så obeskrivligt glad över att ha fått lära känna dig, du har lärt mig mycket.. :) Tack!! <3

Trots att du själv har mängder av tankar själv så ställer du alltid upp för oss som behöver och det är underbart!! Jag förstår inte riktigt hur du orkar med mig ibland med min hypokondri, skumma tankar, knepiga situationer etc. men du gör det ändå!!

Nej, nu känner jag att det är dags för mig att packa väskan och hälsa på dig, så att vi kan sitta och prata om alla problem, fast av någon anledning så är vi inte så seriösa tillsammans.. ;) Hihi, kommer du ihåg husvagnen? =) Haha.. Härliga minnen det där!! :) Frasseman och paprikor.. Tror inte jag har haft så roligt på länge.. :)

Gumms, jag finns ALLTID här för dig, tveka inte att höra av dig om du vill något - när som helst, vad det än gäller.. :) Det är min tur att finnas för dig nu!! <3

Det spelar ingen roll hur gärna man vill eller hur roligt det är, det går bara inte.

för att  du ska  få ett kul och  bra liv  i framtiden   så  måste du  prata   med  någon  nu, hur  jobbigt det än är, om man   ha   diabetes     så  får  man medecin     du  kanske  behöver medecin  för  din  sjukdom    ochså  , tro     mig       livet   för   kul   och galet      för att  deppa bort

päronskrutt#
om du tänker dig att du vill göra en rolig sak, du skulle hoppa upp ur soffan och rejsar iväg glad ihågen.
när vi ska resa oss börjar en *röst* *känsla* men det  blir inte så roligt, jag måste ju städa, jag som har så dålig hud just nu, känns det inte som om jag har lite för mycket ångest, hjälp jag känner att jag är förlamad, neee det skulle nog bara vara jobbigt att gå dit.
Detta är ett skämt om hur tankarna går, men ingen aska utan eld vet du hjärtat

Jo, det känner jag igen, det är det som får mig att stanna hemma, svava. Jag hatar den känslan. Idag var jag hemma pga det, och jag skäms så in i norden!

Jo det är ju det, känns ju riktigt hemskt efteråt, samtidigt som man (i alla fall jag) känner lite lättnad för att man "slapp", kan bara sitta och göra ingenting…

det är så folk ser oss. slappisar, lata jäklar som inte orkar bry sig 

#15 Jo, det är ju det… Vet inte hur många gånger jag blivit kallad lat och allt vad det är… Och "jag vet hur du känner, men det är bara att bita ihop och göra det ändå!" har man väl hört ett antal gånger… Så ska man då snällt försöka förklara att 'nej, du vet inte alls hur jag känner, eftersom det inte går att bara bita ihop…'

Alex, det är så riktigt. Jag har fått för mig att folk verkligen tror att det är himmelriket att gå hemma.
*Men du som går hemma, du kan ju åka ditt eller datt eller göra si eller så, jag skulle älska att kunna vara hemma så som du…* Vad dom inte fattar är att jag skulle älska att kunna jobba, ha vänner, träffas på helger och göra nått kul, våga gå en jävla promenad. (ursäkta språket, jag är bara så ledsen)

#17 Japp, samma här… Fast jag har ju i alla fall en häst att ta hand om varje dag, och det orkar jag ju… Men det vet man ju aldrig hur länge jag kan ha kvar henne, för hon kostar pengar och utan jobb får man inte värst mycket sånt… :/

Jag tycker du låter som jag. Allting är bra runtomkring, en stöttande familj osv. Ingen förstår hur något kan vara fel. Jag blev diagnostiserad med GAD för ett par år sedan, och det var väldigt befriande att få veta VAD som är fel.

Jag tycker du ska ta stöd av någon du litar på och gå till en läkare och försöka få medicin utskrivet. Antidepressiva är som en livboj, den lyfter dig till ytan så du orkar simma själv.

Kram till dig Alex!

#9 är det den husvanen sm gav mig så många skratt? Den utan hjul eller om hjulen var nergrävda?

Hej, Alex

Instämmer i mycket av det Malin skriver.

Jag vet att det kan vara mycket svårt men för din egen skull, försök att komma till en läkare för att få hjälp, du ska inte behöva må så här dåligt!

När jag var ung kunde man inte heller förstå varför jag mådde dåligt. Alla förutsättningar för att må bra fanns ju runt om kring mig, trygg barndom, en stötande familj osv…

Men jag mådde dåligt ändå… 

Jag ångrar än idag att jag tvingades sälja min älskade ponny som jag hade haft sedan hon föddes pga att jag då inte orkade med kraven hon innebar…

Idag vet jag precis som Malin, att mina deppiga perioder under min uppväxt berodde på en sjukdom och att det faktiskt fanns en anledning till att jag periodvis var så ledsen och nollställd att jag inte orkade med någonting.

Det berodde inte på att jag var lat eller bara "sket" i allt som vissa tycktes tro…  

De -besseweissrarna- som alltid vet bäst och som minsann visste att jag visst orkade om jag bara tog mig i kragen..

För de hade minnsan sett hur bra jag kunde prestera bara jag ansträngde mig och la manken till…

Vi vet att vi inte är lata eller något annat utan faktiskt mår väldigt dåligt.

Tyvärr Alex måste vi själva söka den hjälp som behövs för att få möjlighet till en förändring och förbättring så jag sänder dig en hel massa styrkekramar som hjälp på vägen

 Citronmeliss<img src="http://bipolar.forum24.se/images/smiles/tobbie_sdb14998.gif" alt="!röd/grön kram" title="röd/grön kram" />

Tack alla. Har faktiskt funderat mer på att försöka igen, se om jag kan hitta nån psykolog eller liknande som jag trivs med…

#20 Nej, det är inte den husvagnen… Den Maja nämnde var en helt normal husvagn med hjulen på jorden. ;)