Kul att du gillar sidan, Sidentass! :)

Usch, vad tråkigt, blir det så ofta?

Hej!

Jodå, det finns nog massor som känner igen sig och en av dem är jag! Man tror sig vara helt OK sen helt plötsligt kommer det som en blixt från en klar himmel…usch så ledsen man blir!

Tyvärr är det nog så att medicinen dämpar och hjälper bra tidvis, men "botar" och gör en frisk gör den nog tyvärr inte helt och hållet…

Precis som du så har jag blivit påmind om att min pappa mår mycket sämre nu, märker så tydligt nu när han är på besök hos oss att han bara är en skugga av sitt forna jag.

Jag har inte råkat ut för panikattacker som du utan håller i stället på och grubblar och grunnar dagar och nätter, och vips den välbekanta ångesten gnager och gnager…

Nu blev mitt inlägg kanske inte så mycket tröst men du ska i alla fall veta att du inte är ensam!

mvh/Citronmeliss

#1 Nej..inte alls..denna typ av ångest upplevde jag för första gången då i våras..sen det kom som ett återfall nu här på nyårsafton..man önskar att det inte ska behöva upprepa sig..för det är hemskt otäckt med de attackerna..dom har en förmåga att fånga en totalt i ett järngrepp..själv då…har du problem med samma sak?

Nej, jag har inga sjukdomar själv, det är jätteskönt.

#2 Tack för dina goa rader…det känns så skönt att bara få bekräftat en gång till att det finns fler..att man inte är ensam..nu har de gått riktigt bra idag..så jag vill iallafall tro att medicinen kommer att göra vad den ska:-O)

Det är svårt när vi upplever våra föräldrar bli äldre..tror att vi som har dessa symptom lättare drabbas när något händer runt omkring..

hoppas att din pappa inte ska behöva bli sämre än vad han är…

#4 så skönt att du slipper det, glad för din skull:-)

Hej Sidentass! Kul att se dig här oxå ;)

Känner igen mig så väl i det du skriver . Otroligt starkt av dig att sitta kvar under koncerten och "rida ut ångesten".

Själv börjar jag må bättre igen av de nya medicinerna (Lyrica och zoloft). Har knappt varit någonstans på 3 månader förutom hemma och på katthemmet men ikväll följde jag med och hämtade kompisar på Bromma Flygplats. Var inne på flygplatsen utan problem…är ju ingen stor flygplats men klarade av det och fick ingen ångest över att vara "långt" hemmifrån och på okänd mark.

Ta det bara som ett tillfälligt bakslag. Du är stark men visst blir man ledsen när det händer!

Tips från min terapeut när man får ångest: "Stanna kvar där du är och andas lugnt med magen. Tänk att nu spelar kroppen mig ett spratt igen eftersom jag är så spänd. När jag spänner mig förändras andningen och detta kan ge yrsel och obalans i hjärnan. Det är inget farligt och jag kan inte svimma eller dö av en panikatack"

 Försöker tänka så själv men när man väl står där med panik så kan det vara lätt att glömma bort. Men när jag väl gör det brukar det hälpa, inte alltid helt men man ska försöka stanna kvar i situationen till ångesten minst halverats.

Kram på er alla!

#6 Hej Marieborg!

Så roligt att träffa dej här också! Har tänkt på dej eftersom vi är drabbade av samma elände..eller iallafall liknande saker..

Det svåraste tycker jag, när de här atackerna kommer..är att i stundens ögonblick glömmer jag bort att det ÄR panikångest..utan plötsligt har jag de olika allvarliga sjukdomarna - ja..så känns det..om någon stod bredvid mej o sa "Men Lizette nu har du en såndär ofarlig ångestatack igen" tror jag att man snabbare skulle bli lugnare ..

Så skönt vännen, att du känner dej bättre..zoloften..eller sertralinen som jag äter hjälper mej väldigt mycket..den är min livlina..hi,hiii..

Tänk så strongt av dej att du fixade flygplatsen..då växer man några centimeter till känns det som…o underbart att du finner så väl av att vara på katthemmet…katter har en enorm förmåga att ge lugnande injektioner…

Kram/

Sidentass

hej sidentass , stackars dig   att  må  så  dåligt,men jag tror  att  jag har ett  bra tips  till dig, prova  att  simma    1  timme   nån gång   ,helst   där vattnet  är  varmt,man  mår  super bra  efteråt, fast  skälva  simmmningen  kanske  inte   är  så kul.men det gäller   att  sig  igenom denna  timma. jag simmar en dag    i veckan   ibland mer , det har jag jort   regelbundet  i  10  år. det kanske låter konstigt   ,men  jag  mår  så himlans  bra av det. det har  blivit  ett  gift  för  mig,jag tycker inte om att  gå på friskkis och svettis    typ  liknande…prova   vettja  ,kramar

#8 Vad roligt att du tar upp detta med simning..det är nämligen så att jag redan före jul hade tankar på att börja med det..är så skönt att ta sig en simtur och sen avsluta med varm bastu..måste bara hitta nån badräkt först!

ja sidentass  ,det är så skönt. jag har alldrig  mått    dåligt  psykiskt, men   så fort   det har  hännt    något   jobbigt   i mitt  liv så har  jag  alltid  gått    iväg  och simmat. dagen innan  min pappa  skulle  begravas   så  simmade  jag    och  jag  tog  mig  igenom begravningen    på ett  skönt  sätt . jag hade  grinat  så  mycket    innan    begravningen endå  … jag tror   helt enkelt  simmningen har    motat  bort    allt som  kunde  få mig att    må   psykiskt    dåligt, för  jag har  varit  med om en del   jobbiga saker…men istället    så  mår jag så   himlans bra.  jag hoppas  du  hittar  ett  ställe där  dom  har   varmt   i vattnet , ha  det bra

Vad jag känner igen mig av det ni skriver.

Jag har själv haft panikångest sedan jag var 17 år ( har nog haft det sedan jag var barn om jag tänker efter) men det var vid 17 års ålder det bröt ut ordentligt.

I dag är jag 41 år inne på mitt 42 :a

Jag äter dagligen Zoloft, men har även Theralen och Sobril (vid riktig kris)

Jag har mått ganska bra dom senaste 3 åren, dvs att dom riktigt svåra attackerna har avtagit mot att man i stället kan gå med en gennerell ångest.

Dvs när man går om kring och har en jämn ångest med spännda muskler utan att få paniktopparna.

Men så här innan Jul så kom en riktig topp igen, och man blir ju såååå himmla besviken och livrädd VARJE gång.

Det är som att rammla ner i ett stort svart hål och man får deppressions liknande symtom för man blir så besviken och rädd att man ska fastna i ångesten igen.

Sedan går man i veckor - månader och är livrädd att det ska komma tebax.

Man kan ju undra om man NÅGONSIN kommer bli helt fri från denna plåga , eller om man ska behöva dras med den livet ut.

#11 Jag tror att vi som har dessa bekymmer riskerar att drabbas hårdare när vi känner oss stressade..första gången jag fick riktigt panikattack var i våras inför min sambos jämna födelsedag..gång nr 2 var nu på nyårsafton..och då hade jag också stressat innan och fått för lite sömn..

Ja..precis som du säger..är det som att ramla ner i ett stort hål..sen blir man ju totalt livrädd när attackerna kommer..o när de går över får man panik för att det ska återkomma..blir som en ångest för att få ångest…

Hoppas verkligen att du ska slippa de där atackerna nu när helgerna är över…

Översänder massor med äkta styrkekramar..

Sidentass

#10 åhh..så sorgligt med din pappa…sådant är inte lätt att handskas med..så skönt att det hjälper dej med simningen..jag ser fram emot att börja här! Och avsluta med varma bastubad efteråt! Vi har en stor och nyrenoverad simhall här hos oss..så de blir blandat nytta med nöje!

Kram!

sidentass    lycka  till med  simmningen , från siberlina

känner igen mig oxå.äter sertralin sen några år tillbaka,d e ju så att medicinen "stabiliserar" vårt tillstånd men när det blir för mycket stress,dålig sömn o för dåliga matvanor elr när något i ens vardag händer så kommer P-å ändå.. jag har alltid stesolid med mig o i dom flesta fall hjälper det o veta det men inte alltid.vinterhalvåret är dock värre.just nu är jag sjukskriven o har äntligen fått en tid till kognitiv terapi,för helst vill man ju slippa medicinen för gott…

vill bara att ni ska veta att vi är många som har det men inte alla som vågar prata om det,sjukdomar som inte syns verkar fortfarande vara tabu,tyvärr..

Varför ska det vara tabu att tappa kontrollen.
Folk säger till mig, men du som ser så frisk ut, hur kan du må dåligt.

Till att börja med ser jag inte alls frisk ut, ibland orkar jag inte änns in i duschen, eller änns kamma håret, utan det är ett flötigt trassel. Jag får så sällan besök (som tur är) att jag inte förstår hur dom kan bara blabba ut sig något sådant.

Ingen som har sett en ångest attack tror jag uttalar sig så. men ofta går vi ju omkring och små duttar. så dom vet inte hur det kan vara.

Blä! Jag är såååå glad att jag slipper ha ångest!

En jättekram till alla!

så sant,svava.om dom hade sett mig mitt i nordstan(göteborg) med min dotter som då var 3 månader,blev hämtad av ambulans då jag fick värsta ångestattacken,då kanske fler skulle förstå…

Ja jag tror faktiskt att Tabu och missuppfattningar gör det till en ryck på axlarna sjukdom.

jag har oxå blivit hämtade på 5an… hur pinsamt är det då.. nä fy för den lede… jag vill inte

men jag är och för blir så du får en sån där skakig ite nervös kram
svava

tack!!

Bevare mig vad hemskt det är när sånt händer och det blir uppståndelse runt omkring…

Jag drabbades mitt under en provtagning på sjukhuset och hann snabbt säga att paniken vällde över mig sedan svimmade jag rakt över bordet med alla provtagningsrör så blodet rann på golvet

Vaknade upp med tolv personal som var övertygade om att jag hade fått hjärtproblem och höll på att dö… 

Detta medan min man satt kvar utanför och läste en tidning då han trodde att det var den gamla damen i rummet bredvid mig som larmet gick för

Tvingades sedan ligga kvar hela dagen fastän jag bedyrade att det "bara" var min ångest som ställt till det..

Fy vad det kändes dumt..