Jag är hypokondrisk till o från..det var värre förut på nått sätt lyckades jag med o häva det mer eller mindre.Jag utsatte t.o.m min omgivning för mina hypokondriska sjukdomar så det var tufft verkligen..Lider med dig..vet vad du går igenom..*kram på dig*

Välkommen hit Coldplay.
Det måste vara skit jobbigt detta att tro att man är så sjuk. Jag vet inget om det, men jag är ju tvärt om. små saker gnyr jag för ajaj vad det gör ont än här.än där, men jag tror ju inte att det är något farligt. Tror jag att jag åkt på något som kan vara farligt är jag tyst som en mus om det.kanske får jag dö… Det har naturligtvis med dödslängtan att göra. för feg för att göra det själv,
så olika vi är i knopparna…  och vilken tur att denna sidan finns, så vi ser att vi inte är dom ända som är ur balans.

Säger som föregåendes skrivare Svava att du ska känna dig hjärtligt välkommen hit till oss likasinnade

Jag tror att många känner igen sig i det du skriver, jag gör det!

Om det kan vara till någon tröst så är det dock olika mycket jag känner av det olika perioder i bland under långa perioder nästan inte alls. Jag är nog dessutom lik Svava i att inte tala om det, utan lider i tysthet. Fast det stämmer inte helt för även där kan det gå i perioder. Jag har allt tvingat till mig alla möjliga undersökningar genom årens lopp och det har varit bra för då har jag kunnat vara lugn ett tag eftersom jag vet att jag inte lider av just den åkomman…

Sen är ju faktiskt hypokondri, som jag ser det, lika med ångest och det är ju en diagnos lika mycket som någon annan! Framför allt lika påtaglig och ibland rent handikappande som andra verkliga fysiska åkommor!

Många som har hypokondi kanske lider av tvångssyndrom som kan visa sig både genom tvångshandlingar tex: bacillskräck, att man måste tvätta sig ständigt osv… Men, det kan också vara i form av tvångstankar och det är ju just vad man lider av som hypokondriker. Ständiga tvängstankar om att man är sjuk eller kommer att drabbas av någon sjukdom som dessutom ofta kan vara dödlig, dödsångest!

Ångest går att behandla på olika sätt med medicin, samtalsstöd och genom kognitiv terapi kognitivterapi.

Kognitiv terapi som i princip går ut på att ändra ditt sätt att tänka kring det som oroar dig! Lära dig att identifiera och hantera oron. Just denna typen av terapi är också en av de få som enligt expertisen går utmärkt att tillgodogöra sig även via dator/böcker även om det optimala tycker jag, är att det sker med en utbildad terapeut!

Men när man som du har svårt att ta sig till en så är det ändå ett alternativ som kan bara bra att känna till!

Vi får också stödja varandra så gott vi kan genom att finnas till för varandra och dela våra erfarenheter, på en sida som denna!

Citronmeliss

Hej igen.
Tack för era svar! Det betyder så mycket att läsa/höra att man inte är helt ensam. Jag har sett att det finns en sida på nätet där man kan få kognitiv beteendeterapi via nätet. Kanske något att pröva?
Är så innerligt trött på mig själv och dessa evinnerliga tankar kring att drabbas av en obotlig sjukdom. På något sätt är det som om jag hela tiden ska vara "steget före" kroppen så att jag "hinner" känna av minsta lilla symptom innan jag får beskedet om att jag exempelvis har en spridd cancerform som inte går att bota. Jag vet att det låter så jäkla sjukt och svamligt, men jag blir inte kvitt tankarna och jag reagerar blixtsnabbt på minsta lilla kroppsligt symptom och drar slutsatsen att det rör sig om något fruktansvärt. Det gör också att jag inte "törs" vara glad och tänka på annat - för då tror jag att kroppen kommer att "straffa" mig genom att utveckla en sjukdom. Ni hör ju - jag är ju fanimej helt knäpp… Jag är välutbildad akademiker och är "Fröken Duktig" i allt. Enorma krav på mig själv och enorm rädsla för att misslyckas eller "vad ska andra tro/tänka".
Är just nu så spänd i kroppen att varenda muskel är som en fiolsträng. Alla säger "Du måste slappna av". Men jag kan inte och det skapar bara mer spänning när man inser att man paniskt försöker slappna av. Så blir man ännu mer arg på kroppen som inte gör som man vill. Har bara lust att skrika "Slappna av för helvete!!" Gjorde två test på nätet som tydligen skulle vara väldigt vetenskapliga och erkända rörande ångest och depression. Jag fick skyhöga "ångestpoäng" och en hel del "depressionspoäng". Fan - jag är verkligen en sorglig figur!
Tack för att ni finns och tog er tid att svara! Kändes så oerhört skönt att läsa era svar.
Massor av kramar till er!

kram

Hej! Känner att jag behöver prata med några som kan förstå hur jobbigt det är att lida av ångest och i mitt fall handlar det om hypokondri. Jag är inte den som springer till läkaren hela tiden, men jag sitter mer eller mindre varje kväll vid datorn och läser om olika sjukdomar. Jag blir galen på mig själv!!! Min oro för sjukdomar har blivit värre sedan jag fick mitt första barn för 4 år sedan. Det går inte en dag utan att jag funderar på vad som händer inne i min kropp. Just nu "lider" jag av tarm- och lungcancer. Läser allt jag kan om dessa två sjukdomar och naturligtvis passar alla symtom in på mig. Jag har en otroligt bra läkare som jag ibland går till, men jag drar mig för att gå dit då jag tycker att det är lite pinsamt. Hur länge ska detta fortgå?! Jag har haft ca 7 olika cancersjukdomar samt HIV(i två omgångar!). Hopplöst att lida av denna dödsångest, för det är ju det det handlar om.

Skönt att få skriva av mig lite ångest.

La vie

som du själv säger så handlar det om ångest-problematik, så jag tycker absolut att du skall ta kontakt med psyk-vården, för behandling/medicinering, kom ihåg att du bestämmer också själv vad det är för slags behandling som du kan tänka dig att ta emot-

det tycker jag med