Ångestsjukdomar iFokus

Ångestsjukdomar

Etikettakut-stöd
Läst 1174 ggr
_troll_
0

överreagerar jag vet

jag vet att jag överreagerar. men ändå.

fick nyss veta att jag inte får sova hemma hos cole i natt, han som brukar vara min flyktväg när det är för jobbigt hemma. han och en kompis ska kolla på metallicakonserten, och vill vara ensamma för en gångsskull.

jag vill inte åka hem, inte nu när pappa är som han är för tillfället.

Jag vet inte vart jag ska åka, men inte hem.. tårarna bara rinner. gråter över ett nej. hur svårt ska det vara att ta ett nej egentligen?

Jag vill bara gå tillbaka till mina gamla beteenden, men gör jag det kommer jag inte ta mig bort ifrån dem igen, jag vet ju att man inte ska skära sig själv. men samtidigt vill jag ingenting annat. allt pga ett nej och ett tomt löfte.

och när ska jag lära mig att aldrig lita på löften? blir ju bara ledsen när de bryts, vilket de gör hela tiden.

lightseeker
0
#1

om du inte kan få en tillfällig fristad hos din vän,så kanske du kan ringa upp bris istället, eller soc, eller polisen.
Om du absolut inte har någon trygghet hemma utan tvärtom, så måste det ju i alla fall bli en ändring, på vilket sätt spelar ju ingen större roll, jag menar: dramatiskt eller inte.

svava
0
#2

håller med ligthseeker.

finns det inte kvinnojour oxå som kan jhälpa över natten.

kram

_troll_
0
#3

Det löste sig för ett tag iaf, kom hem till min moster fick vara där ett par timmar. hon körde mig till stan så fick jag hämta mina grejer, och sen körde hon hem mig till mamma som blev förvånad att jag kom hem.

imorn åker jag hem till pappa och hoppas på att han är på bra humör, är han inte det, har mamma lovat att hon ska komma och hämta mig. iaf nu när hon vet att min flyktplats inte finns längre.

lightseeker
0
#4

bra, men du bör nog gå och prata med någon som kan hjälpa dig med att reda ut dina tankar, så att du kan ta emot konstruktiva råd om hur du kan få mer trygghet och välmående i livet.

svava
0
#5

lilla gumman, vad jag lider med dig

När jag var 14 så brukade jag ta tillflykt till 5ans torg (det var väldigt annorlunda på den tiden), där brukade jag sitta och luta mig mot påsen med kläder jag hade med mig, ibland kom vakterna fram, början var dom sura och sa till mig att försvinna, men så sakteliga blev dom hyggliga och gav mig kaffe och en smörgås på natten. fram emot vargtimmen så börjar man alltid frysa. Dom krävde aldrig något av mig och när jag fick lägenhet när jag var 15, det kunde man få på den tiden.. Då gick jag ner en natt till dom med tårta och en temos kaffe… fasen vad glade dom blev.
Så Anders och Per var gudasända den tiden i mitt liv.

Vad jag ville sagt är att det kommer att fixa sig. Du ska inte behöva vara hos en far som bråkar med dig. Imorgon riger du joursoc och säger att du måste få nånstans att ta vägen.
puss på dig askunge..
Jaja saga som saga… troll då

_troll_
0
#6

nu är jag hemma hos pappa, han är inte jättesur iaf, men min stöttepelare verkar vara det på mig fast han säger att han inte är det.

varför blir allt fel hela tiden? speciellt när man försöker göra rätt..

svava
0
#7

ja du gumman. om jag visste det så skulle jag bli rik.

Jag personligen tycker ju inte att du överreagerar,när du känner hur dina utvägar eller trygghets punkter försvinner.
får jag fråga vart du bor?

_troll_
0
#8

bor i Lekeryd och Tenhult, Lekeryd ligger 3,5mil från Jönköping och Tenhult ligger 2.5mil från Jönköping

lightseeker
0
#9

Troll du får svara mig om du vill, jag hoppas att du inte missförstod, jag vill gärna höra om vad du själv tror.

_troll_
0
#10

#4 mjo jag borde nog göra det egentligen, men jag vet inte vem riktigt..

 #9 hade missat vad som stod i #4