Något säker svar har jag inte men för mig blev det nog så. jag har haft panikångest i många år, troligtvis sedan tonåren. efter att jag fått mitt andra barn, börjat arbeta igen och kraven ökade. jag ville vara duktig på jobbet, hemma och allmänt alla tilllags. det höll inte utan jag gick ner i en depression som slutade  med totalkrash  våren 2001. fick medicin och samtalsterapi och har nu återkommit till arbetslivet. panikångesten finns dock kvar och tendensen till depression likaså. det behöver bara röra till sig l livet så kan jag lätt gå ner mig. Har dock bra värktyg att hangtera situatione idag

det blev ett långt svar på en kort fråga.

manodeppresivitet tror jag inte men definitivt depression,liknar varandra i mångt och mycket.själv har min P-Å gjort det speciellt höst/vinter..brukar få öka medicineringen den perioden..

läs gärna min hemsida under "diary" www.freewebs.com/blondifire

Hej, AnnaPoe!

Ja, jag vill nog hålla med de andra om att det finns risk för att man drabbas av depression om man har panikångest som påverkar och begränsar ens liv! Men inte för alla! Vissa blir bra hjälpta av medicinering och tex kognitivterapi så att ångesten kan kontrolleras och då behöver inte depression bli en självklar följd!

Vad gäller den andra formen du undrade över (heter nu)  BIPOLÄR affektiv sjukdom  så är det en sjukdom som till stor del är ärftlig. Om du har den på nära håll i familjen kanske du är disponerad för att utveckla den, men annars behöver du knappast oroa dig för du kommer inte att utveckla den pga din panikångest!

 Citronmeliss

Efter många år av att leva med P-å, eller snarare hålla mig flytande. Men nu inser att jag faktiskt har kommit ut på andra sidan, men då har jag tappat fotfästet. Jag har kommit så långt på egen hand och nu… känslomässig bergochdalbana…

Vanlig depression ja helt klart kan det bli så när man gått med panikångest en längre tid.