Jag var på stan för ca 12 år sedan och handlade julklappar till barnen. Dom var såpass stora att jag kände mig lite äldre än småbarn förälder.

medans vi rusa runt och gjorde inköpen, så blev vi fika sugna och alla fik var över fulla och lite till. Då hittade jag ett litet fik som hette Gränden lite bortanför hysterin. Vi gick in med alla paket och jag med ull kappa och varma goa skor och handskar.

Detta var ett alkis fik, drivet av fd, alkisar och FrälsningsArmen.

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det jag kände, den gången.

Dom sa, kom in, kom in. Jag frågade om dom hade fika och bulle eller nått, visst kom vi bjuder på julmat. dom hade ett julbord och där satt dom, dom som inget har. När vi hade druckit kaffet, så var det en gammal farbror som började prata med mig, om hur Gränden hade börjat, en tand i hela munnen och inte badat på många år. Så sa han, eller damen kanske inte vill höra detta. Gud, vad jag hade problem med att hålla tårarna i styr. Sedan kom en annan farbror och gav oss varsin julklapp, jag fick ett par herr strumpor. då bröt jag inne i mig. Jag såg hur dom fick med sig ett litet paket mat när dom gick och jag kände för första gången på många år en värme bland människor som är sällsynt nu för tiden.

Det är den enda Julen jag kände människans kärlek till varandra