
Ynk
Känner bara att jag inte orkar alls just nu… allt är skit. Orkar inte ta hand om mig själv, har inte duschat på flera dagar, inte diskat…
Vet knappt vem jag är och känner inga andra känslor än ångest och total deppression. Vet inte vad jag vill, alldeles apatisk.
Äta är äckligt. Jag lever för det finns djur här hemma som behöver mig.
Kan någon ge mig en liten avståndskram?

Ja det är klart du ska få en kram…Sänder en jätte kram till dig..tänker på dig vännen..Har sådana perioder jag med och vet att det är enormt jobbigt…
Kram! Tänker på dig!
Helena

Tack=) det känns bra att få kramarna

#visst är det tur att man har djuren ibland? Många gånge rhar jag kännt att det är enda anledningen att jag går upp på morgonen. Och bara ett litet gos eller en "puss" från min kanin kan ge sånt ljus i ett annars helt svart mörker.
Ett tag var jag väldigt självmordsbenägen men det som höll mig från att göra mer än bara skada migsjälv var "vem ska då ta hand om min häst?"
www.freewebs.com/gypsymice/
http://pehpsii.blogspot.com/
EN STOR KRAM

Från mig till dig!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

tackar tackar=) ni är så snälla
Här får du en till KRAM! Jag måste också tilläga att det är för väl att du har djur, så vi får ha dig här hos oss :)

Jo djuren är bra grejer det. Dom lämnar en inte. Hade samtal med mina kontaktpersoner inom psyk i tisdags och fick reda på att dom inte tyckte vi skulle fortsätta med våra samtal. Dom ger ingenting eftersom jag inte gör något själv. Jag försöker allt jag kan, vet inte vad jag ska göra mer än det. Så nu är jag utan dom, bara min medicin kvar som för övrigt inte ger någon som helst effekt. Hur länge ska man orka som människa? Är det ok att ge upp och lämna in?
# 8
Hej jag heter Marcus och jag är inte medlem på sajten, men brukar gå in och läsa då o då. Jag har ingen ångestsjukdom, men lider av annan psykisk sjukdom med inslag av ångest.
Jag tycker det är tragiskt att läsa om vad du skriver att, jag antar öppenpsyk, gör mot dig. Det är väl inte de som avgör hurvida samtalen ger något eller inte. Jag har själv en samtalskontakt inom öppenpsyk och sa att jag under mina första 1,5 åren bara spydde galla och inte alls var intresserad av att jobba med mig själv - hon hade tålamod och nu har vi börjat treva oss fram. All samtalskontakt tror jag att man måste se att den är långtidsverkande.
Får man fråga vem som ansvarar för dina mediciner? Är det en vårdcentral läkare eller nån på öppenpsyk?
Marcus

#9 det är inte öppenvården, eller form av men det är mellanvården, dvs mer resurser än öppenvården. Medicineringen har läkaren där hand om och jag är nu på min tredje sort. Ångest är nog inte min huvudsjukdom.. eller kanske… vet inte, troligen ligger en bokstavsdiagnos i grunden för mycket. Dom vill inte ha det tålamodet tydligen. Att jag sagt att jag mår bra av samtalen är tydligen inte nog. Dom sa att på det här sättet kan vi inte jobba, måste ha en behandling som vi genomför… suck

Hej Hej detta kanske inte piggar upp dig precis, men jag vill bara säga att Jag mår också skiiit dåligt just nu =( och har gjort det jätte länge, har ångest som bara den…jag gillar inte heler mat tycker de inte smakar något (är inte gott helt enkelt)…jag har inte heller duschat på jätte länge….eller jo imorse lite grann, men har inte tvättat håret på jag vet inte när…Orkar ingenting längre vill bara bort bort här ifrån….Behöver också en stooor kram nu men vill hellst prata med någon som är i liknande situation som mig.
Här får du en STOR KRAM från mig!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
#10 Det är är ju helt fel!
Äter man medicin SKA man få samtalsterapi!
Förstår inte vad dom håller på med …

#13 det var spännande att veta…. eftersom vi inte kom någonstans… jag vet inte ens vad jag förväntas göra… så ville dom inte ha samtal mera
Låter oproffessionellt enligt mig. Ta kontakt med dem igen och fråga om du inte får samtal om du själv vill det.

Här kommer en stor stor varm och innerlig kram till alla er som behöver det.
Jag tycker det låter för jäkligt, men jag har oxå råkat ut för det en gång för ett antal år sedan. "Ja nu kan vi inte göra mer för dig, så du måste sluta gå här". Min trygga sann plats. :(
Men jag har fått annan kontakt och medicin, men man kan vara så ensam ändå.
Det är svårt ..
#13 Säg det till de som drogade ner mig under tre år utan ett enda samtal, bara nya mediciner.
HannaM Jag måste följa med och skälla ut de där störda människorna någon dag! De är inte bra för dig, dessutom har de inte rätt att säga såna saker som de gör! Gör du varm choklad åt mig och passar på att ta med mig dit när det slår lagom mycket lågor om mig ska du se på fan… *Morr*
CHOKLAD, hanna tänk på CHOKLAD!
Eller drick te och gå och lägg dig…
eller så kanske lite Wcanka på dem hjälper…tvätta bort skiten.
Yes, midnatshumorn är på för fullt ;)
#14 HANNAM! Gå till Socialen, dem har rätt att lägga sig i psykvården och kan ge dig förtur och dem kan kämpa för din del. Dvs dem sköter alla kontakterna och ser till att allt går rätt till. Dem gör faktiskt sånna saker också. Ring dit och be om hjälp, be om en handledare.
Du verkar bli behandlad på samma sätt du mår, men ta inte det. För det finns hjälp. Jag själv har varit drogad i 2 år nu och tack vare att min läkare gick i pension så fick jag en ny bättre, och även fick träffa en psykolog som har hjälpt mig mkt.
Sluta aldrig kämpa för dig själv.

Jag vill inte att ni ska tro att jag snokar eller så. Har inga ångestsjukdomar själv. Men, jag har många vänner som har, därför läser jag här ibland.
En av mina närmaste vänner är självmordsbenägen och efter mycket om och men fick jag henne att gå till universitetshälsan. Där var de först väldigt måna om henne och skulle ordna krisamtal på danderyd och sedan ge remiss till vård. Under tiden skulle hon gå till dem. Efter ett tag säger hon som min vän gått till att hon inte kan hjälpa henne mer. Hon anser inte hennes problem vara tillräckligt allvarliga. Det trots att hon ville skicka henne till traumacenter.
Så, när min vän kom tillbaka efter samtalet (jag väntade på henne) var hon helt förstörd och redo att ta sitt liv eftersom hon aldrig skulle få hjälp. Jag blev hel galen och förklarade för chefen till den som pratat med min vän att om inte de redde ut det här skulle jag polisanmäla och anmäla till höger och vänster så att hon förlorade sin legitimation.
Det gjorde susen och de ringde upp min vän direkt. Nu har hon en remiss till landstinget och mår mycket mycket bättre.
Jag vet att det är i princip omöjligt att ta fighten själv när man mår dåligt. Jag vill med det här bara påvisa att det går.
Så, jag hoppas att du har någon i din närhet som orkar ta den här fighten för dig.
Kram

Nepp jag har nog ingen som orkar det…. kontaktade ett personligt ombud som ska hjälpa mig en del men dom kan ju inte göra allt…