Du hade en vän med dig hos läkaren vilket var bra. Du skulle också återkomma om du blev sämre vilket jag tycker du borde göra. Kan din vän gå med dig igen så är det desto bättre.

Det låter som du har en depression och det finns hjälp att få. Skulle du inte vara nöjd så sök annan läkare. Ingen ska behöva gå och må så dåligt. Försök att få din vän att hjälpa dig att boka tid om du inte orkar.

Hoppas allting löser sig.

Det bör finnas en öppenpsykiatrisk mottagning som du kan vända dig till. Dit ska man kunna komma utan remiss. Annars satsa på att gå dit igen, ta med din vän och be henne trycka på om en remiss till någon kurator/psykolog/psykiatriker!

Eller helt enkelt ta dig till närmaste akutpsykmottagning och lägg in dig… då brukar hjälpen komma igång rätt fort.

#1  - Ja, hon kommer att följa med mig, men läkaren ansåg att mitt läge inte var kritiskt nog för att kunna göra något, och jag kommer att bli bättre av att vara sjukriven en månad..

#2-3 -  Som sagt, läkaren tycker inte att jag mår tillräckligt dåligt över att få träffa nån … Fast jag grät och allt… Vården suger

En månads sjukskrivning är väl ändå en början. Tänk dig in i läkarens situation, han har inga patentlösningar som enkelt och snabbt förändrar ditt liv. Nu har doktorn träffat dig och fått ett första intryck. När han träffar dig nästa gång vill han ju ta reda på om någon förändring skett efter en månads vila. Antidepressiva medel sätter man in utan vidare. Det kanske krävs en tids utredning innan du kan få förslag på lämplig behandling. Doktorn måste ju få lite tid innan han kan bedöma din trovärdighet. Missa inte ett gott samarbete med din läkare bara för att inte en massa behandlingar sätts in omedelbart.

Jag har själv gått igenom en sådan här process och vet att tålamod krävs för att få lämplig hjälp. För mig tog det nästan två år innan den slutgiltiga lösningen blev genomförd och nu har jag den bästa tiden av hela mitt 60-åriga liv. Tålamod behöver man som mest när man som minst av tålamod. Håll ut och kämpa vidare för det finns alltid en ljusning någonstans långt där borta vid horisonten.

Att vården har en återhållsam hållning i början tror jag kan vara ett sätt att testa patienten lite. Jag kände också någon slags motvillig inställning till att kunna hjälpa mig i början. Men efter tre besök vid vårdcentralen kom en vändning då allt plötsligt följde mig medströms.

jag rekomenderar psykakuten… om inte annat så kan man ligga på en säng och på allt serverat någon dag. Jag blev ditkörd och instängd av en kompis…men jag klagar inte eftersom jag tror att jag nog behövde det…

Jag håller nog med om att du gjorde det bra som gick till läkaren. Om du mår sämre så ring,så som han sa att du skulle göra. Det är somsagt inte lätt att bedömma hur man mår på en gång. Jag tror att du kommer att få kontakt med öppenvården och orkar du inte vänta på remiss, så gå dit och sätt dig.
Jag tycker att du har fått en bra läkare, som inte skrev ut något direkt till dig, för ma vill inte fatna i denna medicineringen. Jag klarar mig kanske inte utan, men jag tycker jag fick den lätt och ingen direkt uppföljning, fören flera flera år senare.
Ta nu och vila dig ett par dagar och ring sen och säg att du mår sämre. ta med din vän, så är ni två som hör vad läkaren säger. Du har ialla fall tagit första steget och det ska  du ha en stor eloge för.

kram svava

#3 Lägg in dig…???

Inte kan man väl lägga in sig själv. Det är väl läkaren som gör den bedömningen. Självklart ska man söka till Psykakuten om man mår så dåligt men jag har en känsla av att de som alla andra specialiteter har det ganska tufft med både vårdplatser och personal/läkare.

Tror som Danwik att vid psykisk sjukdom/depression eller liknande så är det en process som får ta lite tid. Vi är så olika. Tyvärr kan man inte bara ta en tablett så går det över. Långsamt får man hitta sin egen väg tillsammans med en läkare som förhoppningsvis tar dig på allvar.

Önskar dig all lycka…

Okej … Visst jag kanske ska vara tacksam för denna sjukskrivning, eller inte.. Då jag känner att jobbet var det enda som höll mig på bena just nu, men läkarn ansåg att jag inte skulle jobba.

Alltså, när jag satt där och pratade så lyssande inte ens läkaren på mig… Jag sa att det har blivit värre och värre under 2 års tid och detta inte är något som jag hittar på … 4 gånger under tiden jag var där kollade han på sin klocka och tittade åt ett annat håll!

jag absolut vägrar äta piller, tänker inte stoppa i mig det, på grund av ett förflutet… Så aldrig.. Allt jag behöver är nog att prata med nån… Nån som kan hjälpa mig på den biten.

Men läkaren ansåg inte att det behövdes!!!!!!!!!

Försök att få en remiss till en psykolog. KBT (kognitiv beteende terapi) har hjälpt många.

Det finns många mediciner idag som inte har samma biverkningar som förr. Ibland kan det vara en hjälp i rätt  riktining…

Fortsatt lycka till…

Man kan lägga in sig själv…. visst måste man träffa en läkare men är det det man vill och kan förklara varför bör det inte var anått problem om inte läkaren är grinig av sig… jag tjatade in en vän på psyket så det går

Men sen är det ju också en annan sak att tänka på, jag behöver sjukskrivning ett tag till (men är efter 3 år på väg tillbaka), och jag är nästan säker på att min nya läkare (har fått byta flera gånger då de slutar efter bara ett litet tag i öppenvården) kommer att sjukskriva mej, men vem säger att jag kommer att få en bra ekonomi? Just nu lever jag på försörjningsstöd då försökring ska behnadla min rätt till aktivitersersättning (fd sjukpenning), men det finns inget som helst som säger att jag kommer att få aktivitersersättning igen fast min läkare har sjukskrivit mej. De gör ju sina egna bedömningar så risker finns att jag kan hamna i en ordenligt ekonomisk ssvårighet om jag inte får min ersättning, räkingar som bara inte går att betala då inte pengarna räcker till på bara försörningsstöd från soc. Så även om man behöver och läkaren fixar en sjukskrivning så har försäkringskassan inte alltid samma bedömning som läkaren.

Jo, har åter en tid hos en annan läkare nu imorgon … får hoppas att han fattar bättre.

#12 - ekonimiskt så är det inga problem för min del, har en mor och far som kommer ställa upp för mig. Enda anledningen är att jag måste ljuga om varför jag är sjukskriven… men de får jag ta oh tala om sanningen när dom väl fattar allvaret i det hela.

Håller tummarna för dig…

hur har det gått för dig confused

Hej!

Försök få tag i en privatpraktiserande psykiater. De brukar stanna kvar och inte flytta runt. Jag tycker att det är livsviktigt att få ha samma läkare jämt. Jag har haft turen att få tag i en utmärkt psykiater för över 20 år sedan. Han har alltid ställt upp och gett mig snabb hjälp när jag behövt. Det har också varit samhällsekonomiskt lönsamt för jag har kunnat jobba större delen av tiden tack vare honom. Det är konstigt att inte samhället har satsat mer på psykiatrin när man vet att en stor del av sjukskrivningarna är psykist betingade.

MVH

Jan Lindgren

Enligt min läkare så är jag inne i en deprimerad period med mycket runt om mig, som jag själv inte kan kontrollera och då blir jag rädd och vill gömma mig.. Men det kommer snart gå över, efter alla dessa år.

Men ingen remiss till att få prata med någon, för det skulle absolut inte hjälpa mig, men fick tabletter… Som jag inte ens hämtat ut.

ååh tänker inte hämta ut heller.. Men läkarna fattar ju inte sånt.

Men nu har min kompis börjat att kolla runt vad hon kan göra för att hjälpa mig! + att hon har receptet på tabletterna .. Så jag inte kan hämta ut dom!