Läste om det, tycker det låter som mycket andra ångest sjukdomar. Så du är inte ensam ::)

Hej och välkommen!!

Jag har i perioder haft GAD men har just nu paniksyndrom och fobiskt ångestsyndrom med agorafobi. Du ska inte känna dig ensam

Tack för länken!

kram marie

Jag har generaliserat ångestsyndrom, så du e inte ensam. Men jag vet att det kan kännas så… Har själv känt mig ensammast i världen med denna sjukdom, men nu vet jag att det är ganska vanligt.

kram

Jag har det. Känner mig ganska oförstådd och ensam ibland jag med.

Hur gammal var du när du fick din diagnos?

 Jag har bytt namn och heter nu Kinna1. Jag var 31 när jag fick min diagnos. Hade då haft en lång deprition som inte ville ge med sig. Mycket jobbigt var det. Men nu är allt mycket bättre. Får mina svackor ibland men inte så djupa längre. Är ni med väldigt trötta av er. Jag skulle kunna sova hela tiden om det skulle va så.

Också bytt namn (HellIPutUThrough förut).

Ja, jag är extremt trött, men lösningen är sysselsättning! Så fort det finns mycket inplanerat i kalendern går det bättre, hade jag inget att göra skulle jag sova bort livet.

Visst är GAD något man har hela livet utan att bli av med? Något kroniskt?

Jag lider oxå av det:) eller:(

Men glad gubbe för att visa att vi är många  som lider av samma sak, du e inte ensam.

#6 Min läkare sa att detta får jag drass med i resten av mitt liv. Men att det går up och ner och just nu är det väldigt ner för mig. Har det väldigt jobbigt på jobbet, man kan väl säga att dom inte är så snälla där.Har inte gjort något fel men har ändå hela gruppen imot mig. Så nu är man halvt sjukskriven. Mobbning på hög grad på jobbet.

jag har ångest för allt. tex att skriva nu, hela kroppen hettar.
lightseeker sa "bra första steg" det har jag sugit mig fast vid. men det är svårt.
Kroniskt och alldrig bättre än sådär :(
Men jag lever och mina barn älskar mig.
Kanske kan jag hjälpa någon med min livslånga ångest. något råd. För det lustiga är att jag vet nog vad som är bra för att få bort det, så länge det inte gäller mig. jag blir förlamad.
Många skriver att dom jobbar och gör saker.
jag går mycket sällan ut. Jag försöker gå till Biblioteket ibland, men då ringer jag min kontakt där och frågar om det är många där först :/

Men det finns fina människor här.
Kram svava

Trist att man ska behöva dras med det hela livet, men å andra sidan är det en del av en själv, så man kanske inte vore samma person utan. -__-

Medicineras ni något?

medicin, o läkare, terapi, men det är så längesedan jag blev sånhär, så det känns som om dom tappat hoppet angående mig.
jag skulle vilja bli fri. men är rädd