Helvete. Kontakt med psykiatrin sen 4års ålder, pga separation ångest, panikångest.. Etc. Resultat ej fullgjort skola, första lugnande vid 9 års ålder från psykiatrin. Utdömd. Fortsatt psykiatri till slut på behandlingshem vid 12 års ålder (1987)utflyttat (1993) med fortsatt olika medecineringar.haft en relativ bra period på 90 talet. Övergången till 20 talet ok men 2 år senare nerpsykad vid ett 2årigt förhållande. Fortsatt konstant kontakt med psykiatrin, medecineringar och olika läkare som inte skrev remiss till nån slags terapi fortfarande, och nu vid 46 års ålder, är 12 år av lyrica boven, en läkarna som inte brytt sig, bovarna i dramat. Med massa massa problem. Håller nu på ta bort den förbannade skiften och lider som fan för att psykiatrin "glömt bort att den fanns i åratal i apodosen, och kollade inte upp om den hjälpte mig överhuvudtaget!!! Tack svenska psykiatriläkare. Har varit på över 3-400 mg per dag. Nu nere vid 75mg per dag. Efter fem års sakta uttrappning… På de äter jag även 4 tabletter av olika slag för stämmningstabilserande, depression, ångest, panikångest, sömnlöshet och oro…. Story of my life. Idag vs 90 talet. Inte en enda vän kvar. 1 ggr i.veckan en Kontaktman som tar ut mig på en promenad. 1 ggr i veckan samtalsmöte med sjuksköterska #5 i vuxenpsykiatrin. Från en glad, dansande tjej till en en sur och bitterkärringsom låser in sig och vågar inte träffa nån. 2 anhöriga finns, de är gamla, och orkar inte hjälpa mig mer. Alla utsättningssymtomer, och biverkningar av detta läkemedelberoende, får jag ensam uthärda, trots jag sökt stödfamilj, så klart nekad. Men nu snart orkar jag inte stå ut mer. FINNS det nån annan i liknande situation? Vågar inte ta kontakt med folk då jag bor i ett samhälle med bruksmentalitet.