Usch vad jobbigt.
Vet hur det känns.
Du måste ta tag i detta med hjälp av proffessionella.
Gå inte bara hemma, försök hitta en psykolog, för det är ngt smo gör att du mår såhär. Och så ska ingen behöva må!!

Kramar till dig!!

Känner igen mig också.. föräldrarnas reaktion också! Tycker att du ska försöka ringa till bup om du är under 18. Ibland behöver man hjälp, både med skolan och inte minst föräldrarna, som kanske inte alltid vill inse att deras barn mår dåligt.

Det är inte bra att gå omkring och må dåligt, och när det är skola som det hänger på är det en extra tyngd som vilar på ens axlar..man pallar inte gå dit och juh längre man är borta därifrån desto sämre mår man. Det blir som en ond spiral..

Hoppas att det löser sig..men det tror jag. Själv blev jag sjukskriven en termin, och kunde ta igen det senare. Det är viktigt att inse att det inte är kört om man inte klarar av att gå i skolan. Det finns andra genvägar..jag gick folkhögskola ett år och det har varit helt underbart. Jag till och med längtade till skolan :)

Tack för stödet <3

Jag går nu på PBU, och jag ska nog få tabletter.

#3 hur går det för dig på BUP? Fick du tabletter och hjälper dom? Hur går det med skolan?

#4 Jag har inte fått tabletter än. Har änns inte fått tid hos läkarn. Allt går segt !  Och jag skolkar allt mer från skolan :(

Det tar tid att komma in på BUP det är så många som är före i kö… Det är riktigt dåligt! Man ska inte behöva vänta så länge för att få hjälp! Jag skolkade i nästan hela 7an och delar av 8an. Började nog skolka i 4an eller något. Vilken klass går du i? Vet du vad ångesten kan bero på? eller har du några funderingar om det?

#6 Jag går och pratar på PUB. Men har inte fått läkar tid just, Ska ditt på fredag så då får jag kanse höra om tid och så :) Hoppas jag iallafall ^^ Jag går i klass 7 nu. När jag gick i 2an eller 3an då börjaj ag vägra gå till skolan. Sen i 6an skolka jag samanlagt 1 termin ja och så nu vet jag inte hur mycket jag har skolkat . minst 2 dagar i veckan iallafall . Har känt att jag har fått ångest när jag gick in på en butik ville verkligen inte vara där. sprang ut till bilen och satt där. Jag vet inte riktigt vad ångesten kan beror på.. tror att det är typ nåt som skrämmer mej i skolan..

ok. det är ju bra att du pratar med någon i alla fall!

Nu har jag fått tid hos en läkare på torsdag :)

Låter bra huldisen.
Medicin kan vara just det som får dig att komma upp till ytan igen, så du kan andas!

Men kom bara ihåg att medicinen inte är ngn mirakelkur, den gör inte allt bra igen. MEN den kan göra det mycket lättare att hitta dig själv igen. Och ibland måste man prova olika mediciner innan man hittar en som passar just dig. Så kom ihåg det innan du får panik och tror att det är kört :)

Ta det bara lungt, så ska du se att allt ordnar sig igen!

Nu har jag fått medicin, antidepressiv.(?)  Ska gå på samtal med en kurator med. Han sa att man kunde få självmord tankar , Är det vanligt att man får det?

Hej Huldisen.

jag är inte så haj på just ångesrsjukdomar men vad fick du för medicin? Du behöver inte svara om du inte vill.

Vh LenaB

Har lit samma känsla som u..int bra när man går i åttan m btyg h allt :/ Lyka till! (ursäkta många stavfl, trasigt tangntbor)

Hej huldisen!

Min äldsta dotter, som nu är 14 år, började skolvägra förra året( i mitten på höstterminen i 7:an) . Först förstog vi ingenting här hemma och det var en strid på liv och död varje morgon där jag allt oftare förlorade striden än vann. En dag fick jag ett sms av henne från skolan där det kom fram att hon blev utfryst av sina sk kompisar…"Jag orkar inte mer nu" avslutades messen.

Jag ringde hennes mentor som drog upp det hela för dessa tjejer. Min dotter kämpade ett tag till, men skadan var redan gjord. Hon utvecklade sakta men säker ångest/socialfobi så idag är hon hemma, går på BUP 1gång/veckan och äter antidepressivmedicin.

Tror att det blivit allt vanligare med dessa problem just bland ungdomar på högstadiet. Man står mer "oskyddad" i 7:an- 9:an, kan jag tänka mej och sen ska man samtidigt reda ut alla sina egna känslor som just i er ålder är rätt så kaotiska, minst sagt!

Hoppas att du får den hjälp du behöver, vännen! Kämpa på!

Skit i skolan, dom lärarna kan inte styra över ditt liv, vi lever bara EN g¨ng och då ska man njuta och vara glad

Skit i skolan, dom lärarna kan inte styra över ditt liv, vi lever bara EN g¨ng och då ska man njuta och vara glad

Föreslår dej huldisen att du ignorerar inläggen över här (Nutellas). Han är inne på ÖN och försöker dra en historia om att han är en hon ifrån Afrika som väntar barn efter en våldtäckt…så mitt råd, skit i det han skriver! Han behöver skaffa sej ett liv!

#14 Tack för ditt svar ! :) Det är precis samma här, fast jag blir inte mobbad eller så . Men det är en strid med mej och mamma varje dag. Jätte jobbigt ! Hoppas det löser sig för din dotter och att hon tar sig  tillbaka till skolan :)

#15 -#16 Jätte bra lösning !

Jag tog mig igenom högstadiet på något vis, fattar idag inte hur jag orkade med. Men till gymnasiet kom jag och hamnade med snällare och vettigare personer. Folk som jag trivdes med. Det känns så just då, men högstadiet är inte för alltid. Tänk framåt också. Det finns en väldigt stor chans att det löser sig i gymnasiet, när klasser splittras och kortleken blandas om. När man får välja linjer så bluir det lättare att motivera sigsjälv. Jag gick estetisk-teater och jag ÄLSKADE teaterlektionerna, och med bra klasskompisar så orkade man sig igenom de tråkiga lektionerna också.