Annons:
Etikettanhöriga
Läst 4349 ggr
Mirjah
2015-12-30 17:01

Anhörig, självskadebeteende

Hej, Någon här som kan tipsa om ett föräldraforum för föräldrar som har barn med ångestproblematik och självskadebeteende? Saknar verktyg att hjälpa min dotter ur det här. BUP är redan inkopplat men deras råd hjälper tyvärr inte. Hon äter antidepressivt och är 12 år.

Annons:
M A N I N A N
2015-12-31 09:01
#1

Shedo

solros1
2016-01-02 14:49
#2

Vet tyvärr inte något sådant forum men skulle kunna ge dig lite råd. Jag är själv en ungdom (17år) som lider av bl.a ångest och självskadebeteende (kämpar för att ta mig ur det). Det du skulle kunna göra för att hjälpa din dotter ur det är att försöka stötta henne när du märker att ångesten blir starkare hos henne. Om hon inte direkt säger till dig när hon mår sämre så försök att lära dig läsa av hennes små signaler som ger tecken på att hon mår sämre. Försök då distrahera henne från sig själv genom att hitta på något med henne som får henne att kämpa sig igenom vågen av ångest som gör att hon vill skada sig själv. Det kan t.ex vara att ta en promenad tillsammans, spela ett spel, åka till stan etc. Det kan också vara bra att ta reda på underliggande problem till att självskadebeteendet började, t.ex om det handlar om en ätstörning eller något annat, isåfall är det viktigt att din dotter kan få hjälp med det också av t.ex psykolog. Önskar er stort lycka till, kram.

[Tuulikki]
2016-01-08 00:19
#3

Jag har inga tips alls, tyvärr. Det jag kan råda dig är;

bli inte arg.

Jag vet att många föräldrar (mina inräknat) kan verka jättearga när de i själva verket är fruktansvärt oroliga. Men det är inte lätt för en ångestfylld tonåring att förstå. När jag trodde mina föräldrar var arga blev allt bara värre för jag fick ännu mer ångest, fick dåligt samvete och kände skam. Då självskadade jag ännu mer.

ninis74
2016-01-11 13:36
#4

Här hittar du bra information 
http://shedo.se/

Vet inte om det skulle hjälpa att läsa om mina tankar
http://ninis74.blogspot.se/search/label/sj%C3%A4lvskadebeteende

“Turn your wounds into wisdom.”
— Oprah Winfrey

Instagram:
https://instagram.com/ninis74

Youtube:
https://www.youtube.com/channel/UCUBESsjTpsmjV6mtiOckSIg

[IrritusRex]
2016-01-15 20:36
#5

Jag såg en dokumentär för några år sen om ett läger där ungdomar med olika problem som anorexia, ångest och annat som fick ta hand om djur och arbeta på gård, och flera sa sig må bättre av att fokusera på andra än sig själva, arbeta fysiskt och vara med om en större gemenskap. Det fanns en massa fördelar, fast jag har glömt hälften.

Kanske hon kan prova på något sådant?

Mirjah
2016-01-15 22:10
#6

#2 Tack Solros för att du delar med dig av hur det är att vara i min dotters situation. Vi försöker få med henne på aktiviteter, dels för att byta fokus för henne men också för att få henne ur hennes rum… Vi funderar en del på vad som är det underliggande problemet. Vi får inga svar på detta, och vår dotter kanske inte heller vet? Till saken hör att hon vägrar gå till skolan. Dock har hon varit en timme varje dag denna vecka. Jippi! Oerhört stressande att hon kan behöva gå om 6:an eftersom hon inte vill det och samtidigt vilja skynda på hälsan. Hälsan går först.

Annons:
Mirjah
2016-01-15 22:15
#7

#3 vi ääääär oroliga! Vill inte att hon skär sig! Och vi kan låta arga… Svår balansgång. Vågar vi sätta gränser (utan att vara arga) och vad händer om vi inte gör det? Självskadar du dig idag eller tog du dig ur det? Och hur i så fall?

[Tuulikki]
2016-01-16 09:50
#8

#7 Jag förstår, självklart är ni oroliga!

Jag förstår också att det är otroligt svårt att hantera och veta hur/var man ska sätta gränser eller agera. Jag har verkligen inga svar, jag har varit den som självskadat så jag vet inte hur mina föräldrar klarade av det. Jag var som i trans när jag mådde så dåligt, jag minns knappt den tiden det var som värst, jag var psykotisk.

Jag har inte skurit mig sen i mars 2015. Jag vet inte hur jag kom ur det faktiskt. Jag går i DBT där jag får lära mig att hantera min Borderline och svårigheterna som uppstår när man har diagnosen. Jag har fått många bra verktyg att använda när jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Hoppas er tjej mår bättre snart🌺

Mirjah
2016-01-30 21:34
#9

Problematiken är att hon inte går till skolan :-( Hon har missat nästan hela HT och trenden fortsätter. Ingen diagnos satt av BUP. Depression, ja. Ångest? Vet ej. Inte en ångest som märks. Men det är täcket över huvudet varje vardagsmorgon vi serverar hennes fluoexetin. "Jag tänker inte gå på skolan idag" Hittade en länk som bäst beskriver hennes symtom: http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2733

[josten]
2016-01-30 23:00
#10

Hur har hon det med hobbys o intressen ? Tror man i första hand ska börja där. Alla behöver nått att se fram imot och längta efter för att klara av vardagen. Det betyder väldigt mkt. Hon kanske behöver pröva på lite olika saker innan hon hittar rätt men hittar hon nått hon gillar så kan det räcka för att få skolan å allt annat att funka. Det är så lätt idag för barn att stänga in sig på sitt rum med surfplattan, nu vet ju inte jag om det är så men helt klart så är det inte bra. Försök få ut henne och prova nya saker. Hoppas det ordnar sig !

en_person
2016-01-31 00:00
#11

Det kan finnas något bakomliggande problem för att hon självskadar sig själv. Kanske något som inte ni föräldrar vet om? Kanske något som hon inte vill säga till er? Eller som hon inte har märkt en tydlig koppling till? Kanske det BUP kan hjälpa till, gick själv på BUP i ca 2 år och jag stortrivdes där.

Som #10 skrev, det kan vara en riktig stor fördel att om man har självskada men samtidigt har hittat något som man ser fram emot från vardagen.

Har också hört talas om att BRIS (bris.se) har någon sorts föräldrar-telefon eller något. Du kan kolla på deras hemsida. Har ett starkt minne av att dom har något för vuxna som har barn som mår dåligt, kanske du kan få någon nytta där ifrån. Jag kan gärna tipsa och så, men är själv en ungdom (18 år) så det kanske inte är samma sak. Jag har själv haft (kan man säga) självskada och många psykiska problem, är påläst för brinner för ämnet psykologi och älskar att hjälpa andra.

Hoppas att det ordnar sig! Kan tänka mig att inte det är kul varken för eran dotter eller för er föräldrar att ha ett barn som mår psykiskt dåligt

Lona
2016-02-14 21:41
#12

Det här kanske låter lite drastiskt men skit i skolan i nuläget!
Den går alltid att ta igen senare när hon mår bättre - i ärlighetens namn kanske hon ändå inte lär sig så mycket även om hon är där om hon mår såhär dåligt?
Om hon går med på det kanske ni kan plugga med henne hemma?
Jag vet inte hur skolan funkar numera men jag missade större delen av högstadiet på grund av depression, ångest med mera men det gick ändå att lösa.
Det ni som föräldrar måste göra är att föra en dialog med skolan så att din dotter till exempel inte får en massa skolktimmar eller annat.
Nu är hon ju såpass ung men det kanske finns något alternativ hon kan göra? Jag hade klasskamrater som till exempel gick med vaktmästaren och så vidare, själv praktiserade jag större delen av nian på ett servicehus - men då var jag ju äldre.

När det gäller självskadelsebeteende så hade jag det inte när jag var ung utan det ploppade upp när jag var runt 25. För mig blev det som ett tvång, jag blev helt besatt av att jag skulle skära mig. Det hemska är väl att det faktiskt hjälpte, ångesten släppte för stunden.
För mig har det varit viktigt att mina anhöriga SER MIG, det är inte därför jag skär mig, men att de inte viftar bort mitt dåligtmående utan tar det på allvar. Att de på något sätt bekräftar det när jag mår som sämst.
En del försöker nog bagatellisera det lite, inte för att de inte förstår allvaret men för att jag själv inte skall tänka "åh Herregud vad sjuk jag är" - i mitt fall funkar den strategin inte alls.

En stor räddning för mig var, som någon var inne på tidigare, djur. Jag fick en kanin när jag var 12 som betydde oerhört mycket för mig, jag red också på ridskola.
Just stall - eller 4H-gårdar - kan vara helt fantastiska ställen att vara på när man mår skit. Hästarna och djuren dömer inte, du kan vara hur du vill, samtidigt som du måste ta ansvar för en annan varelse.
Nu är det ju inte alla barn och ungdomar som är intresserade av djur och hästar men försök gärna putta henne lite försiktigt i den riktningen - eller om hon är intresserad av något annat?

Ledsen att jag inte kan komma med bättre tips men STÄLL KRAV på BUP! Ni SKA få ordentlig hjälp! Bråka om det behövs!
Tyvärr orkar man inte alltid när man är i den sitsen men ni måste nog.

Finns det någon annan vuxen hon kan tänkas ha förtroende för som kan vara ett extra stöd för er? En släkting, kompis förälder, lärare, fritidsledare, någon annan personal på skolan?

Och - om ni har flera barn, glöm inte syskonen. Min syster hade nog ingen lätt uppväxt med en totalt trasig lillasyster, de behöver också er.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: