Annons:
Etikettövrigt
Läst 962 ggr
Anonym
Anonym
1/27/15, 1:32 PM

Ett stycke jag skrev under ångestattack

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. 
Men jag lider av pts, panikångest och har även lite dödsångest titt som tätt, medicin hjälper inte.
Här kommer ett stycke jag skrev under en ångestattack, har dock bara ett svagt minne kvar av stunden då jag skrev.
Som sagt, jag vet inte vart jag vill komma och stycket är absolut inget mästerverk.

Men det kanske ger någon något att fundera på underdagen, eller så kanske det ger någon något att fokusera på för en stund.
Någon kanske känner igen sig, någon kanske inte förstår stycket alls.

Vet inte varför jag känner för att posta den här exakt, jag är inte speciellt nöjd över stycket. 
Helt okej att ta bort tråden, då den kanske inte alls hör hit. 🌺
Det känns bara speciellt att jag lyckades skriva något under en otroligt stark ångestattack, har aldrig lyckats koncentrerat mig på något annat än ångesten (därför kanske grammatiken är dålig…).
Men texten kanske betyder något, jag vet inte.

_Frustrationen skapar jordskalv inom mig. Skakande, rasande jordskalv. Små oskyldiga farliga jordskalv, ingenting som någon någonsin känner utåt.
Förutom dem som råkar vara nära mig, deras jord börjar skaka lika mycket som min.
Okontrollerad, okontrollerat.
Träd och berg faller samman & snart kommer även himmelen rasa ner över mig, sockra min kropp med stjärnor, moln och snärja in mig i ett tjock ozonlager, ozonlagret som skyddar mig från solens vassa, stickande strålar.
Ozonlagret som skyddar mig från alla människors vassa, stickande strålar – ingen kommer någonsin nå in. Skulle någon lyckas komma in, då kvävs dem till döds.
 Längst in i mig finns det inte syre nog att hålla en levande varelse vid liv.

Jordskalv. Frustrationen skapar jordskalv. Jordskalven kommer att eskalera, utan förvarning.
Ingen kommer hinna gömma sig eller ta skydd – ingen kommer hinna notera något innan marken spricker under deras fötter.
Men det är ingen fara, för marken spricker bara för mig själv & dem som råkar vara nära.
Jag är inte jordens undergång för alla levande ting.
Men för mig & för dem som ständigt försöker plåstra om mina sprickor, trots att jag kommer spricka igen & igen, för dem är jag ragnarök, jordens undergång som vi ständigt väntat in.

För dem är jag farligt hjälplös & ingen kommer kunna hindra min framfart.
Jag är en naturkraft, bara naturlig. Jag är varken snäll eller elak.
Jag är en skapad av moder natur, skapad för att plocka de vackraste blommorna.
En naturkraft, en explosion – som bara sårar de vackraste blommorna på vår jord.
Trots att jag gång på gång låtit blommorna kvävas, vissna & dö så återvänder dem.
Blommorna sår nya frön. Skapar nya rötter som sakta växer in i mitt hjärta och livnär sig på mitt hjärteblod. Alltid lika naiva.

Jag är inte alltid ett jordskalv. Ibland är även jag en blomma. En vacker blomma som lyser och blomstrar starkare än alla andra. Jag växer bland de vackraste blommorna på jorden & de förser mig generöst med näring för att hjälpa mig att blomstra vidare, de gör det utan att tveka.

Ibland är jag en ostoppbar naturkatastrof som riskerar att ta sönder allt i min väg.
Ibland är jag en vacker, blomstrande & ung blomma, med blad sköra & tunna som glas.
Rör man vid mina blad så sjunger dem som kristall.

Men en blomma med sköra blad tål inte naturkatastrofer
Bara ett svagt, molande jordskalv riskerar att krossa & splittra de sköra bladen.
En blomma med tunna blad riskerar alltid att förgöras först._

Annons:
[Mathildaqdt]
1/27/15, 10:47 PM
#1

Underbar ♡

olkran
1/28/15, 10:43 AM
#2

Jag gör något liknande när ångesten blir övermäktig. Jag börjar skriva om det som sker precis i varje ögonblick, precis i stunden. Det är som orden strömmar fram av en egen vilja och berättar något för mig. Det är det som är min sanna  och min egen berättelse ,tänker jag. När jag skriver mitt i paniken  så  händer något. Det var just paniken som stoppade min berättelse och det är i paniken nyckeln ligger. Ord skrivna mitt i min panik  låser upp mitt liv som frös och stannade i just i paniken en gång för länge sedan.

[Tuulikki]
1/29/15, 1:44 PM
#3

Tycker det var fint skrivet, och självklart får tråden vara kvar!🌺

Upp till toppen
Annons: