Etikettallmänt-om-ångest
Läst 963 ggr
Fialialej
2014-06-23, 19:51

När är man redo att börja om?

Jag har kommit in på en utbildning som jag velat gå i flera år men inte vågat söka. Självklart vill jag jättegärna gå den, men tankarna om att det kommer gå åt skogen dyker upp om och om igen. Jag vet att jag kan klara av den men då krävs en del av mig. 

Jag har varit sjukskriven sen december 2012 (depression, stark ångest och social fobi - utbränd av arbete) och fokus har legat på att fundera på hur dåligt jag mår, att jag inte klarar saker och om jag har social fobi eller inte, blaha blaha… Nu känner jag att jag mår bra och att jag vill ta tag i allt. Jag tror att det kommer funka och att jag kan lösa det här. Jag vet att jag mår bättre än jag tror och att jag klarar mer än jag åstadkommer när jag sitter hemma och glor.

Hur ska jag tänka? Ska jag utgå ifrån att det kommer gå åt helvete och strunta i utmaningen (som utbildningen såklart kommer vara) eller ska jag ge mig tusan på att det ska gå? Vad är det värsta som kan hända om det inte funkar, jag blir åter sjukskriven och får återgå till arbetsträning? Det bästa som kan hända är att det funkar med allt och att jag äntligen får komma igång och dessutom klara av en utbildning…

Tiden går och allt jag vill är att komma igåg med livet igen. Alla säger att jag ska "känna efter" för att sen ta beslut, men jag kan väl inte vara ensam om att tänka att det är omöjligt att veta NU hur saker kommer funka om ett halvår?

Nån som har tankar att bidra med för att hjälpa mig i velandet? När är man redo att ta ansvar för sitt liv igen?

"På natten är alla katter svarta"

Fialialej
2014-06-23, 19:54
#1

Kan tillägga att jag fått dåligt stöd från vården så har ingen bra kontakt där att prata med om det här. Har vart för frisk för att psyk ska vilja hjälpa mig men för dålig för att vårdcentralen ska ha kunnat göra nåt.  Har skickats fram och tillbaks och mest fått väntat på hjälp under hela sjukskrivningen.

"På natten är alla katter svarta"

[JeanetteK]
2014-06-27, 10:25
#2

Det är klart det är ett bra tips att känna efter. Men min erfarenhet är att det inte är så lätt att känna efter när man väl har kraschat. Jag upplever att jag inte funkar på samma sätt längre och att det här med att "känna efter" inte funkar.

Jag hade testat om jag var du. Även om det är läskigt. Det är något du jättegärna vill. Jag skulle mått sämre av att inte testa än att testa och ev misslyckas. Försök att nollställa dig lite eller hur man ska säga - inte tro att det ska misslyckas men heller inte sätta för stora förhoppningar. Var snäll mot dig själv och försök lägga upp någon slags studieplan när det väl är dags. Inte en massa prestationsångest-laddat utan en rimlig plan.

Behöver du någon att prata med så finns jag här! Lycka till. 🤗

Upp till toppen