Jag har kommit in på en utbildning som jag velat gå i flera år men inte vågat söka. Självklart vill jag jättegärna gå den, men tankarna om att det kommer gå åt skogen dyker upp om och om igen. Jag vet att jag kan klara av den men då krävs en del av mig. 

Jag har varit sjukskriven sen december 2012 (depression, stark ångest och social fobi - utbränd av arbete) och fokus har legat på att fundera på hur dåligt jag mår, att jag inte klarar saker och om jag har social fobi eller inte, blaha blaha… Nu känner jag att jag mår bra och att jag vill ta tag i allt. Jag tror att det kommer funka och att jag kan lösa det här. Jag vet att jag mår bättre än jag tror och att jag klarar mer än jag åstadkommer när jag sitter hemma och glor.

Hur ska jag tänka? Ska jag utgå ifrån att det kommer gå åt helvete och strunta i utmaningen (som utbildningen såklart kommer vara) eller ska jag ge mig tusan på att det ska gå? Vad är det värsta som kan hända om det inte funkar, jag blir åter sjukskriven och får återgå till arbetsträning? Det bästa som kan hända är att det funkar med allt och att jag äntligen får komma igång och dessutom klara av en utbildning…

Tiden går och allt jag vill är att komma igåg med livet igen. Alla säger att jag ska "känna efter" för att sen ta beslut, men jag kan väl inte vara ensam om att tänka att det är omöjligt att veta NU hur saker kommer funka om ett halvår?

Nån som har tankar att bidra med för att hjälpa mig i velandet? När är man redo att ta ansvar för sitt liv igen?