Jag har egentligen inget att säga, vill bara skicka en hälsning till dig! Hoppas allt går bra med din mor och att hon får stöd nu. 🌺

Din mamma är sjuk, så tänk inte i de banorna att hon inte tänker på hur detta påverkar dig. Hon kan inte göra det just nu. 

Vad du kan göra är att visa henne att du älskar henne och behöver henne, hur vet bara du och hon.  För man tror att man inte är behövd.

Jag har själv nästan lyckats med självmord, så jag vet vad jag skriver om.

Missade sista stycket, det sista hon behöver är dåligt samvete över att hon sårar dig, ge henne stöd att klara sig igenom det istället! Som VildaVittra säger, hon tror att hon inte är behövd eftersom hon vill dö och får hon då veta att hon sårar dig så kan det faktiskt trigga henne ännu mera.

Jag har ringt till intensivvårdsavdelningen i Enköping där hon ligger och jag ska ringa tillbaka om ca 20 minuter för hennes sjuksköterska var iväg och hämtade medicin till henne. Så förhoppningsvis kan jag få träffa mamma idag och se hur hon mår. Bestämde mig för att inte gå till skolan idag pga det här, dock så vet min mentor vad som pågår.

#4 Ta med något gott och onyttigt att äta till er båda (sällskap får en att äta mer), sjukhusmat retar ju inte aptiten direkt och man mår faktiskt lite  bättre psykiskt av god mat. 😎

Mötet med mamma gick bra, dock så var hon VÄLDIGT trött så jag stannade inte särskilt länge.  Vi pratade lite om vad som hände, hur hon mådde och vad som kommer hända härnäst. Efter några timmar på intensiven så åkte hon till Uppsala för att träffa en psykolog på Akademiska där hon fick prata av sig. Alla som bör veta vad som har hänt är nu underrättade, vissa tog det lite bättre än andra. 

Nu går mamma på Antabus igen efter att hon pratat med sin storebror (som själv har varit en alkoholist och knarkare) och hon har äntligen erkänt att hon är en alkoholist och att hon har alkoholproblem. Hon ska börja gå på AA möten samt fortsätta ta sina anti-depressiva. Även fast det känns bättre så är det mycket som måste pratas om. Min syster i Finland kommer över nu i helgen för att prata med mamma, mina två andra systrar som bor i samma stad som oss har tagit ledigt i helgen för att prata med mamma. Min bror dessvärre vill inte komma upp hit eftersom hans flickvän höggravid. 

Jag har dessutom bokat in en tid hos min husläkare för att prata om min depression och förhoppningsvis få den medicin jag behöver. Jag har säkert andra sjukdomar som jag inte ens vet om, det återstår att se. Min syster tror att jag har andra sjukdomar men vill inte berätta för mig eftersom jag kan anamma dom.

Nu har jag börjat en behandling med Sertralin 100 mg, men tar 50 mg den första veckan. Har redan fått en biverkning; trötthet. Ca 2 timmar efter att jag tog första pillret så blev jag extremt trött, la mig ner och sov i 3 timmar, väldigt skönt faktiskt. Har även fått Atarax mot min ångest som jag tar vid behov. Nu är det bara att se om det blir någon skillnad :P