Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2817 ggr
[Glitterregn]
2014-01-28, 20:59

Borde jag känna skuld?

Hejsan. Det är så att båda mina föräldrar tar antidepressiva och även två av mina systrar. Jag minns redan när jag var runt 8-9 år att jag kände att det var mitt fel att min mamma var sjukskriven för depression. En av mina systrar har åkt in och ut på psyk, för självskadebeteende och självmordsförsök. Jag känner en sån fruktansvärd skuld över detta för jag tar hela skulden och jag har övertygat mig själv att allt detta är mitt fel. Jag känner mig som en dålig dotter och en dålig syster för att jag inte räcker till för att göra dom lyckliga. Jag mår väldigt dåligt över det här och jag klarar bara inte av att berätta det för min kurator. Borde jag känna skuld för att min familj mår dåligt?

mayolica
2014-01-29, 00:26
#1

Hur kommer det sej att du tar på dej skulden för att dom andra familjemedlemmarna mår dåligt?

 Har det hänt något särskilt som får dej att känna skuldkänslor?  har du gjort något elakt mot dom som du känner dåligt samvete för?    

Oavsett varför du känner skuldkänslor och dåligt samvete ligger inte ansvaret för dom andras mående på dej. Ditt ansvar är att ta hand om dej själv och ditt eget liv,dom andra har ansvar för sina liv. Visst är det fint att ställa upp stötta sina nära och kära när dom har det jobbigt,men inom rimliga gränser, ta inte på dej mer än du själv orkar med och mår bra av,man kan inte leva åt andra.🥵  

Du ska inte ta på dej skulden för dom andra familjemedlemmarnas psykiska sjukdomar. Diet är inte ditt fel att dom mår dåligt. Att dom är sjuka gör dej inte till någon dålig syster och dotter.🌺
 

Att dina föräldrar och systrar behöver äta antidepressiva mediciner har absolut inte någonting med dej att göra, depression är en sjukdom som orsakas av att vissa ämnen i hjärnan inte fungerar som dom ska. 

Det är inte din uppgift som dotter att behöva vara "den perfekta dottern" och ansvara för att alla andra i familjen ska må bra. Det är  föräldrars  uppgift att ansvara för familjens trygghet ,se till att barnen ska må bra  och vara bra föräldrar till sina barn och ansvara för familjens trygghet och vara bra förebilder.🤔 

Jag tror ändå det vore bra för dej att prata med din kurator? Om det inte känns bra att prata om det med din kurator? kan du välja att söka någon annan samtals kontakt istället? Det låter som du skulle behöva få lite hjälp att reda ut det här. 😓

Lycka till❤️

~ mayolica ~

[Glitterregn]
2014-01-29, 08:24
#2

#1 Tack för ditt svar. Jag har inte gjort någonting egentligen men det känns som att det är mitt fel. Jag är väldigt mycket borta från skolan som gör mina föräldrar oroliga, jag bor mer hos pappa än mamma och det känns som att jag sårar min mamma för det. Jag vill inte prata med någon för om det slutar med att jag får prata med psykolog igen eller om jag får ta antidepp så känns det som att jag sårar mina föräldrar. Jag vill inte att dom ska känna skulden för att deras dotter inte mår bra. Jag är väldigt känslig och jag känner av andras känslor väldigt tydligt. Även om jag är glad, och jag pratar med någon som verkar lite ledsen så blir jag också ledsen. Jag har alltid varit så, jag tar skulden för allting. Jag vet att jag behöver prata om det här men om jag säger det högt så kommer jag att tro ännu mer att det är mitt fel. Så länge jag trycker undan skuldkänslorna så byggs ångesten upp mer och mer men samtidigt så känns det bättre att hålla det inne.

[JeanetteK]
2014-01-29, 10:01
#3

Jag har varit i liknande situation och fungerar till stor del som du att jag är mycket mottaglig för andras känslor och humör. Det gör att man blir något av en kameleont och anpassar sig beroende på vem man träffar. Tro mig, all den där ångesten exploderar till slut. Så är det i alla fall i mitt fall. Även om det slutar med att du behöver träffa en psykolog och/eller äta antidepp så är det inget som sårar dina föräldrar. det är ingenting du gör mot dom. Det är något du gör FÖR dig själv. Lättare sagt än gjort jag vet. Ibörjan hos psykologen fick jag göra tankekartor - för att kartlägga mina tankar och studera dom och se om dom är rimliga. Oftast var dom inte det, men sånt man lärt sig från man var barn sitter i ryggmärgen och det kommer automatiskt.

Det här blev superrörigt… känner mig rörig själv idag. PMa om du vill. Jag önskar dig verkligen lycka till. ❤️

mayolica
2014-01-29, 11:37
#4

#2  Det är inte alls bra att du håller inne och trycker ner, risken är stor att ångesten blir för mycket till slut så du rasar. Att tvångsmässigt känna skuldkänslor på det där viset är inte sunt. Du behöver byta det där tankemönstret, och jag tror det sitter för hårt fast och är för djupt inrotat för att du ska klara av att få ordning på det själv? 🤔

 Jag är också mycket mottaglig för andras känslor och känner mycket,men jag har koll på vad som ligger hos mej och vet när det är rimligt att känna skuld och inte. 🙂

Om man sviker någon, tex om du lovar din mamma att du ska komma en bestämd dag och bara struntar i det, eller får förhinder och låter bli att höra av dej och tala om hur läget är. Då fyller skuldkänslan en funktion sund reaktion,den blir en sund reaktion på att man inte tagit ansvar för sin situation. 😞Är man istället noga med att göra så gott man kan för att hålla det man lovar, och är noga med att höra av sej om något oväntat råkar hända ,är ärlig och säger som det är behöver man inte känna skuld och dåligt samvete. Är man ärlig och sann mot sej själv och andra  och gör så gott man kan behöver man inte ha  skuldkänslor.☀️

Att du är borta från skolan beror väl på någonting annat än att du struntar i att gå till skolan för att du vill göra dina föräldrar oroliga? Jag kan förstå att dina föräldrar blir oroliga över att något är fel,men deras oro ligger hos dom. Du behöver inte känna skuld för deras oro  Såvida ditt syfte med att vara borta från skolan inte är du medvetet vill göra dina föräldrar oroliga behöver du inte ha dåligt samvete.😉

~ mayolica ~

MimmiH
2014-01-30, 19:26
#5

Du ska inte ta på dig någon skuld alls i din familjs mående - det är absolut inte ditt fel. Försök att bli mer egotrippad och ta hand om och tänk på dig själv - jag vet själv att det inte är lätt. Du har antagligen inte fått (eller får) dina grundläggande behov uppfyllda från dina föräldrar om de har mått dåligt så att de inte har kunnat ge dig det du behöver.

Håller med övriga om att du behöver hjälp från t ex psykolog eller kurator. Det finns många alternativ till antidepressiva mediciner. Terapi, andning, kost, kosttillskott, affirmationer, meditation, zonterapi, homeopati med mera.

Hälsningar från Mimmi och flocken
medarbetare på Undulater & Burfåglar
www.skoldpaddormedmera.se

 

Wide Awake Dreamer
2014-01-31, 17:34
#6

Du skall absolut inte känna någon skuld för hur din familj mår. Jag tror att det är väldigt vanligt att anhöriga till psykiskt sjuka människor känner skuld för att de inte räcker till, eller kanske till och med att allt är deras fel, precis på det sätt du beskriver. Sedan verkar det som att just du är benägen att ta på dig lite extra skuld.

Men i de allra flesta fall så är det garanterat inte den anhörige som är orsaken till att familjemedlemmar i omgivningen mår dåligt. Det är istället något inom de själva, som den anhörige inte kan påverka. Visst finns det människor som kan få andra att må dåligt, men det är ofta ganska extrema personligheter som sällan känner någon skuld i det de gör. Baserat på vad du skriver så skulle jag faktiskt snarare gissa att din familjs mående påverkar dig mer än vad ditt mående påverkar dem. Även om din skolfrånvaro kanske skapar lite extra oro i din familj så kan det omöjligt vara orsaken till andra familjemedlemmars psykiska ohälsa. Friska människor klarar av att vara stöd åt sina barn och syskon i sådana situationer, utan att braka ihop mentalt.

Jag tycker också att du skall prata med någon om det här. Det är inte bra att gå och bära på så här mycket negativa känslor och funderingar, speciellt inte i den miljö du lever i. Försök att få kontakt med en kurator eller psykolog, så att du kan få reda ut dina känslor ordentligt.

Upp till toppen