Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2284 ggr
Byhäxan
2014-01-07, 09:28

Förlåt/ursäkt

Hej, jag vet inte riktigt vad jag ska börja, känns som livet är passerat, Allt börja när jag var 8 år, på min födelsedag, Jag räkna ljusen på tårtan som min styvfar gjort och det var ett för lite, då sa jag det och han blev helt vansinnig, han var bagare och kunde väl inte göra fel. mig tog han in i mitt rum och tog strypgrepp men mamma kom och slet bort han och tog mig med ut i bilen, sen minns jag inte mycket mer av den dagen, undra hur det slutat om inte hon var där, farmor sa ingenting. jag minns ingenting positivt från min barndom.

Från att jag var 8 fram till jag blev 16 pågick incest. Styvfar sa att om jag sa något till någon så skulle jag åka på stryk så jag var tyst. mellan 8-12 år så var det morfar som även gav sig på mig, jag fick följa med när han körde ut blommor vid jul, det tyckte jag var kul.

han var även portvakt så han var ju tvungen att gå ner i källan i bland och det var där han KNULLA mig med en porrtidning i handen, ser det framför mig nu. Styvfar jag och min syster flytta till farmors stuga på Gotland när jag var 14 och det gjorde ju inte saken bättre. När jag var 16 flydde jag till en kille som var bonde och fiskare, han var 13 år äldre än mig, men han var snäll, jag trivdes jättebra och det var så skönt att kommit från styvfar, han hota mig men jag hade snälla folk bakom mig.fick en son 1978 med honom och allt var bra.

det gick 2 år ca då ringde telefon och det var min svärfar som ringde och tala om att min karl ramlat överbord, dom hitta honom aldrig igen.

det är bara början, skulle nog kunna skriva en roman om mitt liv.

Gick hos en läkare på psyk där jag bodde förr, hon fråga om jag kunde berätta något kul från min barndom……….men jag kom inte på något och gör det ej även i dag. sen efter att han drunkna så flytta jag till stockholm 1983 och träffa en man som är pappa till mina andra 3 barn. från det till i dag så har jag levt med misshandel och rättegångar. har haft 4 karlar sen dess till i dag, vet inte varför jag skrev detta, kanske behöver jag hjälp eller råd av någon.

I dagsläget så äter jag Lyrica 400mg om dagen, men tycker inte dom hjälper, överdoserar upp till max 1000mg i hopp om att jag ska må lite bättre, lite hjälper det väl , man blir lite flummig, och så vill inte jag gå hela dagarna, det jag känner i dag är att jag är fet,ful och äcklig.

hoppas väl att tabletterna ska sätta stopp för mitt liv,men det kommer aldrig att ske, jag har nog en ängel eller vad det är som bestämt att jag ska leva, skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag orkar inte mer nu. kramar

rubus chamaemorus
2014-01-07, 11:31
#1

Hej! Stackare vad du fått gå igenom mycket! Hoppas att du ändå kan se ljust på framtiden och att du kan få omge dig med vänliga snälla människor som vill och gör dig väl. Det är du värd! Så skulle det alltid vara för alla. Jag har gått igenom tuffa saker också, även om inte så mycket som dig; jag blev misshandlad mest psykiskt men också hotfullt fysiskt av min x man och jag blev gravt utmattad, fick ångest och utmattningsdepression och hade fyra barn med honom av vilka två har autism/Adhd diagnoser. Det som räddade och bar mig genom allt var min tro på en god Gud som beskyddade mig och uppmuntrade mig och visade mig hur värdefull jag och vi alla är för honom. Det finns mycket gott och tröst att hämta där. Hoppas du också kan få kontakt med min gode, kärleksfulle Gud och goda, vänliga kärleksfulla människor och varför inte kristna. Det finns godhet i världen och har man gått igenom mycket tuffa saker behöver själen vänlighet, glädje och tröst. Kärlek som är riktig kärlek, d.v.s. med respekt och omtanke bygger upp och inte river ner självkänslan. Öskar dig allt gott! Kram

Byhäxan
2014-01-07, 11:44
#2

Hej, ja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men det är klart jag hoppas på förändring, nej det blev fel…..jag vill vara lycklig, må bra. men det känns så långt borta. jag har fyra grabbar varav två av dom har diagnoser men det är bara den yngste som fått sina 5 fastställda. han har bott på behandlingshem, sen 2006. Han tog över kontrollen hemma så vi bestämde utan LVU att han skulle placeras. och det har ju blivit en förändring, men det var många tuffa år med kriminalitet som han orsakade, han blir 21 i år. han har två av dom diagnoserna du nämnde.Man vet ju att man inte är ensam om problem, det finns många med oss som har det ännu värre, men så tänker man inte alltid. Jag kan inte rå för att jag mår dåligt. Kram

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

rubus chamaemorus
2014-01-07, 12:23
#3

Jag förstår jätteväl att du mår dåligt; det är verkligen inte för inte och inte underligt alls med allt du fått gå igenom. Bara önskar att du kan se ljust på framtiden och att det kan bli ljusare. Du behöver allt gott och all omtanke och all uppmuntran du kan få. Du är värd så mycket gott. Det finns en god Gud också som älskar dig, vill vara med dig och hjälpa dig genom allt och ur ditt illamående. Han älskar dig och ser dig. Han var med och såg mig när jag hade det som värst och uppmuntrade mig. Jag ser nu hans kärlek mer påtagligt genom min nuvarande man som är go och uttrycker kärlek på olika vis. Vi behöver tröst, vänlighet, kärlek och godhet och att vara lyckliga. Vi är skapta för det. Hoppas att du hittar riktiga vänner och får mycket stöd i din situation. Då blir och känns det mycket lättare. Och det är inte ditt fel; ta inte på dig skuld. Kram

[JeanetteK]
2014-01-09, 18:48
#4

Du är jättestark som skriver här! ❤️Det är ett jättesteg. Har du någon du går till som du kan prata med? Jag tror det är bra att få hjälp att reda ut tankar och känslor.

Skriv mer om du vill och orkar. Och pma om det känns så. 🤗 Tänker på dig.

zmulan
2014-01-11, 20:46
#5

  ❤️🌺

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

Upp till toppen