Annons:
Etikettmin-egen-berättelse
Läst 845 ggr
[lillalollo]
2013-12-31 00:37

Känns som om jag aldrig får hjälp

Denna ångesten är ju liten som stor. Det är när ingen lyssnar och förstår som man fortsätter sig utsättas så den blir stor.

Jag har en viss typ av social fobi men folk bara skrattar åt mig. För att hantera kunder och vara bland folk har jag inget problem med alls. Men det är när folk inte hanterar mig som expedit längre utan försöker komma in som jag blir livrädd. Då trycks det mot halsen och det enda svaren de får är aaa, mmm, jooo. mmmm. Sen går jag därifrån. Mår dåligt och blir arg. Jävla idioter varför måste de försöka lära känna mig. Folk kan inte hålla tider eller lägga saker på rätt sätt. De är korkade. 

De tänker aldrig på andra. Jag måste alltid ligga steget före. Perfektion. Om det inte går att uppnå så går jag iväg. Innan ni gör det.

Ifrågasätt inte vad jag säger eller skriver. För jag kunde inte tänka mer komplicerat. Är jag dum i huvudet enligt dig då? Då hatar jag dig. försök inte bli vän med mig för du dumförklarade mig. Bara för att jag stod där och inte kunde vara intressant. Jag kunde inte ge dig något. Du gjorde mig mer tystlåten. Nu stryper den osynliga handen min hals ännu mer. Försöker lindra allt med att sitta hemma och titta på vackra och fina tecknade filmer där alla är snälla och allt slutar lyckligt. Det är du som är korkad inte jag.

Ungefär så känns det. Någon som känner igen sig?

Annons:
Upp till toppen
Annons: