Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2645 ggr
Cireea
2013-12-01, 17:34

Vem kontaktar man?

Förra hösten bröt jag ihop totalt och det resulterade att jag blev hemma hela vårtermninen. Nu är jag tvungen att gå ett extra år i skolan på grund av att jag var hemma i våras. 

Skolan lovade att hjälpa mig med mitt problem men ingenting händer. Jag vet inte om jag har ångest men varje gång jag ska kliva ut genom dörren och gå till skolan känns det som att jag ska svimma. Skolbyggnaden får mig att skaka, ger mig andnöd och magen gör uppror. Jag klarar inte av skolan och ibland kan jag inte ens lämna lägenheten för att gå till affären. Min pappa säger att jag delvis kan lida av socialfobi och det kan stämma. men det spelar ingen roll vars jag vänder mig, ingenting händer. Ingen tar tag i handen som jag sträckt ut för att få hjälp.

Vem ska man prata med när man verkligen inte orkar?! När man behöver få veta vad man ska göra?😢

Jag ligger bara hemma nu för jag klarar verkligen inte av att gå till skolan mer. Har blivit skickad till kuratorn som mer eller mindre bara ryckte på axlarna. 

Usch..blir alldeles tårögd när jag skriver 😢

(visste inte vilken grupp jag skulle lägga in det i så jag valde Allmänt om ångest..passar det in någon annanstans så säg till) 


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

[Moa-]
2013-12-01, 17:37
#1

Har du kontaktat BUP och vad har du i sådana fall fått för respons? Annars känns det som ett naturligt första steg i ditt hjälpsökande.

VildaVittra
2013-12-01, 17:41
#2

Möjligheten finns att söka vård hos en privat psykklinik som är ansluten till FK, då gäller högkostnadskortet. Man får snabbare hjälp där samt att man själv delvis kan styra över vilken behandling man vill ha.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Cireea
2013-12-01, 17:42
#3

#1 om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag ska säga. Jag är rädd för att ringa, inte bara till BUP utan till alla som inte är min familj. Jag mår riktigt dåligt att behöva ringa/prata med/träffa folk.  Att bara gå ut med soporna är ett problem just på grund av "risken" att träffa andra människor och behöva prata med dom.


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

fridelfina
2013-12-01, 17:47
#4

BUP är en bra början. Eller kommunens socialtjänst också hjälpa till, i vissa kommuner har de speciella team som tillsammans med skolan kan vara ett stöd.

I den kommun jag jobbar i har vi Personliga ombud som kan hjälpa till i kontakt med myndigheter och vårdgivare. Kolla upp om det finns i din kommun? De är inga myndighetspersoner utan till för dem som har psykisk nedsättning, men man behöver inte ha en diagnos utan bara svårt att ta de kontakter som man vill.

 
 

[Moa-]
2013-12-01, 17:52
#5

KaosarN; har du förklarat på ett bra sätt för din familj och anser att de förstår dig? Be i sådana fall någon av dem att ringa och ordna med första kontakten, som ofta är det svåraste. Det känns som om det är den vägen du måste börja med att gå.

Cireea
2013-12-01, 21:11
#6

#5 Eftersom jag inte ens bor i samma kommun som dom så har vi inte riktigt den kontakten vi haft förut. Dom vet om att jag mått dåligt men jag tror faktiskt inte dom tar det på stort allvar..

Dom tycker jag borde "växa upp" eftersom jag trots allt är 19 år gammal. Jag vet inte…föräldrarvägen vette fasen om jag kan gå men det är väl värt att prata med dom ännu en gång. Vem vet, pappa kanske taggar ned med sin "man går på skolan oavsett vad" - attityd.


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

[Moa-]
2013-12-01, 21:16
#7

KaosarN; jag håller personligen med din pappa, det mest destruktiva och nedbrytande en person kan göra är att isolera sig i hemmet, detta förvärrar som regel i stället för att underlätta. Däremot skall man få vård och stöd i sina problem. Ta en dag och ha som enda uppgift och mål att ringa och be om hjälp, de som svarar är tränade till att hjälpa och lyssna och vet att detta är svårt för dig. Ja, det är inte lätt, ja det är jobbigt men det är enda lösningen, du kan ju inte leva så här resten av livet eller hur?

M A N I N A N
2013-12-02, 06:40
#8

Ungdomsmottagning i väntan på tid hos bup?

Kasumi
2013-12-04, 05:16
#9

Låter nästan precis som mej, jag hoppade av skolan när jag var 15 (i 8:an) och har knappt gjort nåt alls sen dess pga. socialfobi och ångest. Nu är jag snart 25.. :/ Har inga speciella tips, ville bara berätta att du inte är ensam i din sits. Men tycker du ska ta kontakt med BUP, dom kan förhoppningsvis hjälpa dej. Finns så mkt olika mediciner och övningar nu för tiden, borde ordna sej på nåt sätt tkr jag.

monstermash
2013-12-08, 23:18
#10

#8 Dock är TS 19, så det är inte till bup hon ska vända sig. BUP gäller fram tills man är 18, har man gått där innan kan man få vara kvar ett tag 18 men annars är de hårda på det.

Upp till toppen