Etikettakut-stöd
Läst 7971 ggr
Kasumi
2013-10-29, 02:01

Dödsångest

Hej! Jag skapade alldeles precis den här profilen i hopp om att hitta fler som lider av samma problem som mig! Så jag undrar om det finns någon mer där ute som brottas med dödsångest? Jag är i 20 års åldern och har haft dödsångest i 5 år. Den kom från ingenstans och jag har fått olika ångestrelaterande mediciner och även insomnings tabletter genom åren, äter för närvarande inget eftersom jag kände att jag inte mådde särskilt bra av dom, plus att min lever tog stryk. Ångesten har kommit till och från genom åren, när den kom trodde jag det var det var den värsta tiden och att den tiden är förbi och att den blivit lite mildare, men nu sedan några månader tillbaka har den blivit värre än någonsin. Det började med att jag hade huvudvärk i 3 veckor, för ungefär 4 månader sedan. Jag svimmade och fick åka till akuten, några veckor senare röntgades mitt huvud (skulle kolla om det var en hjärnblödning på gång eller nåt). Men det såg fint ut enligt läkarna, under den tiden mådde jag ju som sagt väldigt dåligt och en läkare skrev ut Voxra, Imovane och Propavan till mej. Jag började med det men kände mej ännu sämre pga. det så slutade och bestämde mej för att prova igen osv. Så höll jag på i ungefär 1 månad sen pallade jag inget mer med tanke på att dödsångesten blev värre. Men pga. Att jag åt tabletterna så oregelbundet (antar jag) så blev jag väldigt väldigt dålig när jag slutade, fick bla. hjärtklappningar och krampanfall osv. och detta är ändå snart 2 månader sen och jag har fortfarande ont i bröstet och får väldigt svår huvudvärk speciellt på nätterna, haft problem med nacken ich även tagit Voltaren för det. Men symptomen ger sej inte och pga. det tror ju jag att jag har någon form av allvarlig sjukdom och antar att det är en bidragande effekt till min svåra dödsångest. Men läkarna har ju även tagit olika blodprov, lyssnat på lungorna och tackt ett EKG test o allt såg bra ut säger dom. Dom säger istället att det beror på psyket, så jag undrar om fler där ute mår dåligt fysiskt pga. era mentala problem? Bara den senaste veckan har varit den värsta i mitt liv angående dödsångesten, den gör slut på mej snart :'( Vet inte vart jag ska ta vägen när jag tänker på den. Jag tror ju inte på spöken eller ett liv efter detta, jag tror att det liksom bara blir svart och man försvinner, slutar existera..helt enkelt inte vet ett skit längre. Och jag blir verkligen helt galen när jag tänker på det, börjar tom. gråta nu bara när jag skriver det. Det känns som jag vill fly från min egen kropp och vakna upp ur den här mardrömmen och inse "att jag faktiskt inte alls kommer att dö, sånt händer bara på film". Men det är ju faktiskt så att jag kommer att dö, alla jag älskar kommer att dö, ALLA överhuvudtaget kommer att dö. Det är så jävla hemskt, förjävligt att vara människa och åldras mot sin vilja. Jag vill inte bli äldre än vad jag är..låt tiden stanna här snälla nån!! Jag tänker mycket på framtiden, liksom om typ 80 år då är jag borta och om 100 år totalt bortglömd och tiden kommer fortsätta i flera miljoner år till och jag kommer inte få vara med. Alltså det är så jävla skrämmande att tänka på det och jag kan inte sluta tänka på det heller…för, för varje dag som går är ett steg närmare döden! :'( Någon där ute som kan hjälpa mej att hantera det här? Vill ju liksom inte gå och tänka på döden när jag borde LEVA och ha kul istället som en normal människa. Kan även tillägga att jag går regelbundet på rehabilitering med det känns inte som att det hjälper, började där i våras och innan det hade jag en kurator sen 4 år tillbaka, men hon skrev vidare mej till rehab för hon kände att hon inte kunde hjälpa mej! :(( Hälsningar/ En rädd och förvirrad tjej

Kasumi
2013-10-29, 14:34
#1

Såg att jag har stavat fel lite här och var, svårt att skriva när man är orolig. Hoppas ni förstår och hoppas att jag kan få något svar! Jag har skrivit väldigt mkt så kan förstå att det är jobbigt att läsa igenom, men ville att ni skulle få en ganska klar inblick i hur jag har det sen är det ju omöjligt att få med allt!

[JeanetteK]
2013-10-29, 18:33
#2

Hej! Jag har inte så mycket att komma med egentligen utan vill mest visa att jag läst och att jag verkligen känner med dig. Jag har inte dödsångest men däremot "vanlig" ångest. När den rasar som värst är det obeskrivligt och mycket svårt att fungera. Jag tränar hårt på att leva här och nu och ibland får man ta minut för minut. Ibland funkar det och ibland inte. Man kan ju inte ändra på det som hänt och man kan inte göra något åt framtiden. Så då får man fokusera på idag, eller den här timmen, eller den här minuten. Önskar dig verkligen att få må bättre. Stor kram

1866
2013-10-29, 20:35
#3

Hej Jag känner igen tankegångarna. Hos mig bottnar dödsågesten i ett kontrollbehov. Döden är något jag inte kan styra över och det ger mig ångest. Ett tips är att prata med någon inom kyrkan. De är vana vid dessa tankar och känslor…… Kämpa på!

Kasumi
2013-10-30, 06:21
#4

#2 Okej, tack för ditt stöd och tack för du tog dej tid att läsa min berättelse! Jag har inte kunnat sova ordenligt på över en vecka, somnat på dagen runt lunch i 3-4 timmar ungefär. Så igår kom min kontaktperson ifrån Rehab hit och hade pratat med min läkare som rekomenderade 3 Atarax till sänggående. Jag bestämde mej för att ta 2 till och börja med, så nu har jag i alla fall sovit från 18 igår kväll tills nu 6 på morgonen. Visserligen vaknat lite till och från, men det var så skönt! Dock så det första som dök upp i skallen när jag slog upp ögonlocken var att detta helvetet är ju kvar, vare sej jag har sovit ut eller inte, vare sej jag är glad eller sitter och gråter osv. Jag kommer dö en dag vilket som, jag önskar bara man kunde göra nåt åt det! :'(

Kasumi
2013-10-30, 06:27
#5

#3 Bottnar i ett kontrollbehov? Hängde inte med vad du menade, ursäkta kanske är lite trög nu för precis vaknat! Hehe Okej, jag är medlem i Svenska Kyrkan men jag är inte kristen eller tror på bibeln, men jag är döpt iaf därav medlem och har aldrig tänkt på att gå ur eller så. Men det har väl sina fördelar att vara kvar medlem där också! Jag känner verkligen att jag behöver få bort dom här tankarna så jag kan börja leva ett normalt liv tillsammans med min älskade pojkvän, husdjur och min övriga familj. Vill ju ta vara på alla minuter man har, men det är så svårt när tankarna styr mitt liv.

1866
2013-10-30, 09:07
#6

För mig är det så att jag får ångest över saker som jag inte kan påverka. t.ex döden, sjukdomar och andra tråkigheter. Detta är en normal reaktion men när ångesten blir så stark så att den tar över ens liv så blir det skitjobbigt. Jag dövade min ångest med alkohol och blev till sist riktigt alkoholiserad. I samband med detta kom jag i kontakt med en person inom kyrkan. Han hjälpte mig att reda ut mina tankar och känslor inför döden. Det hjälpte mig mer än vad all medicinering hade gjort. Vi har fortfarande kontakt och han hjälper mig mycket när det blir jobbigt. Det finns hopp. Pm mig om du vill. Kämpa på!

Kasumi
2013-10-30, 09:33
#7

Okej, nu förstår jag! Ja det är precis så för mej också. Och som du säger det är ju normalt, men när det går så långt så det styr ens liv är det dags att göra nånting åt det! Okej, vi kan ju hålla kontakten lite då och då. Kämpa på du också.

Kasumi
2013-10-30, 09:33
#8

#6 Okej, nu förstår jag! Ja det är precis så för mej också. Och som du säger det är ju normalt, men när det går så långt så det styr ens liv är det dags att göra nånting åt det! Okej, vi kan ju hålla kontakten lite då och då. Kämpa på du också.

bohan85
2013-11-01, 21:25
#9

Ts, jag vet precis hur du känner dig, det hade kunnat vara jag som skrev det!!! Jag får oerhörd paniklikande ångest när jag tänker på döden och att allt tar slut. Jag har inget tips på botemedel, att ta lugnande hjälper mig inte då attacken går över innan de hunnit verka. Men just i stunden mår jag fruktansvärt dåligt… Det värsta jag vet…Kan inte vara still, gråter skriker går runt…

Jag mår bättre när jag står på SSRI, då kommer inte den här panikdödsångesten så ofta.

Kram

Kasumi
2013-11-02, 09:27
#10

#9 Hej! Vad är SSRI? Jag lider med dej.. :( Detta börjar bli riktigt påfrestande nu, den senaste veckan har verkligen varit hemsk och det blir bara värre och värre! :'( Som igår vågade jag mej ut en sväng, med en kompis på stan. När jag gick runt där tittade jag på alla människor och tänkte att vi alla kommer att vara borta snart. Det är så hemskt, min kompis gick och skrattade och berättade massa saker som jag normalt sätt hade tyckt varit roligt och hon kollade på kläder och sa "den här är ju snygg" men jag kände bara ångest och rädsla. Tänkte liksom "vad är det för mening och köpa nya kläder" "varför går vi här och pratar om roliga grejer" vi kommer ju försvinna snart, vad är meningen med livet?! :'(( Jag vaknade precis och paniken satte igång direkt, helvetet är kvar vad jag än gör kommer jag dö, allt känns verkligen pointless!!! Kram

bohan85
2013-11-02, 11:58
#11

SSRI är en grupp antidepressiva och ångestlindrande läkemedel, ex citalopram sertralin fluoxetin osv. Jag har också fått kognitiv beteendeterapi där vi pratat om döden, jag fick läsa en bok som heter "Döden är livsviktig". Bra bok men i värsta ångeststunden så hjälper det inte att ha läst boken…

Jag har inte alls lika många attacker som du beskriver.. nu när jag har medicin blir det bara 1-2 ggr per månad vilket jag är oerhört tacksam för. Jag känner också ofta vad meningen med livet är och jag har tyvärr inga svar… Blir bara ångestfylld när jag tänker på det.

Har du fått någon hjälp med mediciner, terapi eller liknande?

Kram

Kasumi
2013-11-02, 12:59
#12

#11 Jaha okej, ja när man väl har ångest spelar det ingen roll vad andras ord är, om det finns ett liv efter detta osv. man vill ju inte lämna detta fysiska liv man har nu, med alla man älskar! Ja jag var så tacksam för ungefär 3-4 månader sen hade jag bara attackerna på nätterna, och så har det varit i flera år, bara kommit nån enstaka gång på dagarna. Men nu sen den senaste veckan har jag haft hela dagarna verkligen.. Ja jag har ätit förr; 2009 åt jag Cipralex + Atarax. 2012 åt jag Venlafaxin (men fick sluta pga. att min lever tog stryk av dom) Nu i augusti fick jag Voxra, Propavan och Imovane, men dim funkade inte heller, gjorde som allt värre och efter det har det ju inte gett sej utan som sagt blivit värre o värre.. Nu sen i tisdags äter jag 3 atarax för sänggående för att kunna somna, är livrädd för att sova för tror jag kommer dö i sömnen, aldrig mer vakna upp! :( Ursäkta om jag ev. skriver lite osammanhängande, men har ångest nu och har svårt att formulera lite. Jag vet inte vart jag ska vända mej, har tyngt ner min pojkvän och mamma med dom har tankarna i flera år och ser på dom att dom mår dåligt av det. Pratar med min skötare på Rehabiliteringen, men hennes tröstord är att "alla ska vi ju dö" "det är livets gång" osv. det hjälper ju inte direkt.. Fick förslag ifrån #3 här uppe att börja gå i kyrkan, funderar faktiskt på det även fast jag inte är troende / religös. Ta hand om dej!

Melani
2013-11-06, 23:15
#13

Hej Kasumi. Vet du vad? Allt detta som du skrev är 100% på mig,kanske mer skrämande eftersom jag lider idödsångest i 10år. Ojjj,så svårt det är med ensån stark dödsångest:( Jag är 31 år och har två barn. Jag har en fantastisk liv med mina barn och min man. Jag har allt som en människa behöver i sitt liv. Jag kommer från en annan land och kan inte så bra svenska. Jag känner mig jätte rädd från döden och har såna tankar som du skrev. Jag gick på kbt,har ättit medicin(blev frisk i 6 månader) men sen kom den igen- ännu mer starkare. Problemet är att jag har stark dödsångest och är 100% säkert att jagkommer att dö när som helst. Du skrev att din mamma och pojkvän vet allt om din ångest. Jag har inte berätat för någon,bara för min psykolog. Jag vet inte om det är genetisk(jag är rädd att fråga mamma eller pappa om de hade ångest nångång eller något sånt. Hur kan man leva ett normal liv utan att tänka på döden varje dag och har såna obehågliga tankar hella tiden. Kan någån skriva nånting mer om dödsångesten,hur blir man frisk igen,vad ska man göra,hur ska man tänka osv.

abcdelm
2013-11-08, 19:21
#14

Hej lider av exakt samma sak. Dock inte lika länge. Började för 8 veckor sedan. Fick ett antal panikattacker och hade konstant ångest. Har efter det tagit flera tester. Men dem har ännu inte hittat något fysiskt fel på mig. Efter varje test som är positivt så hittar jag nya symptom och känner av nya saker. Sätter mig framför google och letar upp mina symptom och läser om en massa jobbiga sjukdomar. Har inte heller vågat ta några ssri ifall jag faktiskt är sjuk och tabletterna kan ha negativ påverkan på min sjukdom. Sitter med gråten i halsen varje dag och oroar mig över att jag inte kommer få träffa min mamma något mer och hur hon mår om jag dör. Lång tid på psykiatrin också för att få hjälp. Kan inte heller tvinga fram olika prover på VC som jag vill göra då dem inte tycker jag behöver dem.

bohan85
2013-11-08, 21:12
#15

#14, vad menar du med "inte heller vågat ta några ssri ifall jag faktiskt är sjuk och tabletterna kan ha negativ påverkan på min sjukdom."

abcdelm
2013-11-09, 09:38
#16

Står på informationen om cipralex som jag fått utskrivet att man ska vara försiktig med medicinen om man har fel på level njure eller har diabetes. Vet inte om jag har något fel på mig men vågar ändå inte börja föräns jag har testat mig för det.

bohan85
2013-11-10, 19:31
#17

16, aha ok… Har du risk för att ha fel på de organen? För jag tror inte att läkare testar för njur/leverproblem om man inte har symtom på det,,

Kasumi
2013-11-10, 19:36
#18

#13 Jag känner med dej och vet precis vad du går igenom! Det är hemskt, jag vet inte vart jag ska ta vägen allvarligt talat.. Det känns som jag har fått en dödsdom, ett cancerbesked och för varje dag som går går jag och väntar på att dö, försvinna för all evighet. Världen och alls männiksor kommer fortsätta som ingenting har hänt, när det värsta för mej hänt då! Det ör så hemskt. Orkar inte längre, vill vakna ur denna mardröm och inse att jag aldrig mer behöver oroa mej för jag inte kommer att dö. Men det går ju inte :'(

Kasumi
2013-11-10, 19:45
#19

#14 Åh precis så är jag också, är jätte uppmärksam för minsta förändring i min kropp och så fort jag känner något googlar jag, och det värsta med google är ju att alla möjliga hemska sjukdommar dyker upp.. Okej, så tänker inte jag så mycket, jag tänker mest på vad som kommer hända när nan dör, jag tror ju bara man försvinner. Och det är ju det jag fruktar mest, att man aldrig mer vet något att det är precis som innan man föddes liksom.. Sen tänker jag "om man går vidare", jag vill inte gå vidare till nåt annat ställe, jag vill stanna här i min kropp och vara "bara jag" och umgås med min käraste, min familj, katter och vän! Fyfan för döden, jag önskar den kunde dö!! :'(

Kasumi
2013-11-10, 19:49
#20

#16 btw; Och #17 Innan man börjar med antidepprisiva brukar man få ta olika blodprover, flr bla. njurarna och levern. Om man frågar för det på sin vårdcentral, eller få börja med medicin och efter nån/några månader fö ta blodprov. Så var det iaf för mej och det var ju sp dom upptäckte förhöjda levervärden i min kropp.

Kasumi
2013-11-10, 19:51
#21

Ojojoj vad fel jag stavade #16 och #17. Hoppas ni förstår, sitter med panik igen och kan inte koncentrera mej så bra.. :'(

bohan85
2013-11-10, 21:29
#22

Jag skulle få ta leverprover om jag skulle börja med Valdoxan som tydligen kan påverka levern, men har aldrig annars fått ta prover innan nya mediciner…

Men det är ju bara positivt om det vill testa så man vet att kroppen inte tar skada!

Kasumi
2013-11-11, 00:26
#23

#22 Men nu vet jag intexom alla landsting gör det dock! Får hoppas att abcdelm's landsting gör det! Jag var tvungen att börja med Voxran igen, (om jag vill bli bra enligt läkaren) trots alla dessa jävla biverkningar jag hade, bla. denna jäkla hjärtklappning.. Men men bara att stå ut, den hypokondrikern man är (förmodligen)..

abcdelm
2013-11-11, 12:31
#24

Nä har inte fått någon sådan undersökning. Gjorde ochförsig ett blod prov för 8 veckor sen. Finns ju så många blodprov så vet inte xakt vad dem tittade där men mina prover var normala. Har kissat oftare på sistone därför jag varit orolig men gjorde blodsockerprov nyligen och det var helt normalt. Så kan bocka av diabetesen i alla fall.

När jag var liten var jag väldigt rädd för döden vad som händer osv. Tankarna försvann dock efter ett tag. Nu är jag fortfarande rädd att jag är sjuk och ska dö men mest att min mamma hade levt ensam och att det hade varit väldigt synd om henne hur ledsen hon hade varit osv.

Är dessutom tveksam till ssri. Har läst många som blivit som zombies eller haft svårt och ta sig ur. Tror inte heller det är så jättebra för kroppen med alla tabletter så vill helst av allt försöka lösa det här på egen hand. Har ju dock tagit några atarax 5 mg vid behov. Har ju funkat bra förutom att jag bli dötrött efter ett tag. Men dem är tydligen lite mildare tabletter än ssri.

Kasumi
2013-11-12, 00:35
#25

#24 Ja man MÅSTE trappa ner, går inte tvärsluta vare sej tabletterna är vanebildande eller inte. Jag tar ju 3 10mg Atarax innan sänggående nu, och det måste jag ju också trappa ner på. Har blivit jätte nervös med medicin nu sen då i augusti nör jag låg med kramper o hjärtklappning i 3-4 veckor pga. Voxran och Imovanen.. :(( Men nu måste jag börja med Voxra igen enligt läkaren, annars kommer jag inte bli bra :( Ska få en egen teraput och även få börja i ångestgrupp. + fortsätta gå hos min kurator. Hoppas hoppas verkligen jag blir bra snart, jag är ju ändå allt jag har. Utan mej kan jag ju inte träffa dom jag älskar :'(

Upp till toppen