Hej! Hoppas ni kan hjälpa mig med svar på alla frågor som dyker upp.

Lite bakgrundshistoria: Jag är en 40 årig tvåbarnsmamma som aldrig mått dåligt på något vis (psykiskt) förutom när jag i 20 årsåldern mådde jättedåligt med oro, ångest, deppig, olustig mm och fick esucos 10 mg utskrivet. Orsaken visade sig bero på p-piller jag åt, när jag slutade med dem blev allt som vanligt igen.

Allt började innan jag bröt upp från barnens pappa för 1 1/2 år sen. Vårt förhållande var dåligt på många sätt och jag har nog levt under väldig press under våra 12 år, men aldrig mått dåligt av det. Jag började må dåligt kanske ett halvår innan jag bröt upp med symtom som; kändes som magen/bröstet drog ihop sig, eller kändes som en "tvättmaskin" i magen, ville bita ihop käkarna hårt, frossa, darrningar i fingrarna, ville vara ensam, drog mig undan alla. Jag fick diarre och hade svårt att äta, det tog emot att stoppa något i munnen, flytande gick bättre. Allt detta var mkt skrämmande samtidigt som man som mamma måste fungera i vardagen.

Jag ringde vc och fick komma till en bra läkare. Han skrev ut Sertralin och jag fick även gå till en kurator och bla lära mig mindfulness.

Mitt i allt detta separerade vi och det tog lång tid innan medicinen hade någon effekt, men trots att den hjälpte så fick jag ändå symtom ibland, ökade dosen, blev bättre och sen kom symtom tillbaka ibland ändå. Fick åka in till akuten vid ett tillfälle då jag hade fruktansvärd yrsel , fick även ryckningar/kramper när jag kom in. Det visade sig vara kaliumbrist, fick dropp över natten och var sen bra igen.

Fortsatte med sertralin, prövade att minska vid ett tillfälle men då blev jag sämre. Ökade igen och hade samma dos länge. Kände av krypningar, olust, oro mm ibland men fungerade i vardagen ganska bra. Åkte på semester till Polen i en vecka  i somras. Hade pratat med min läkare att försöka sluta med medicinen men ville inte göra det i samband med semestern. Var då nere på 25 mg.

Andra em på semestern satt vi på en restaurang i stan och helt plötsligt får jag tillbaka symtomet att jag kan inte stoppa en enda matbit i munnen, blir alldeles varm i kroppen och vill bara därifrån så fort som möjligt. Nästan panik!!!! Och så utomlands på köpet. Har sån lycka att jag har en förstående väninna med mig, så jag ökar dosen till 50 mg och hon hjälper mig på alla sätt och med barnen. Gissa om det var skönt att komma hem igen till Sverige.

Mår bättre igen och börjar trappa ner igen och from början av september har jag varit utan medicin och mått kanonbra och varit som jag var innan allt detta började, tills idag!!!

Igår kväll ringde barnens pappa och var skitförbannad för en bagatell egentligen, och skällde och gick på för att ett av barnen inte hade kläder till morgondagen, det mesta som har inträffat tidigare och även idag är mitt fel i hans ögon. Han kom hem till mig och hämta lite kläder tillsammans med vår dotter, 12 år. Han var arg och fräste och hon grät för att det är så jobbigt när han är arg. Jag blev arg men försökte inte visa något inför dottern. Det är tufft ändå för henne och jag blev arg på honom för att han inte kan behärska sig och uppföra sig ordentligt inför henne. När de hade åkt var jag upprörd och det gick sen över till att jag blev jätteledsen och grät. Hade min nya man hos mig så jag fick gråta och prata ut och kände mig helt ok när jag gick o lade mig.

Men imorse när jag vakna kom det smygande. Jag kände återigen känslan av att vilja bita ihop käkarna hårt, olust, frusenhet, oro/ångest osv. Körde sonen till skolan, klara inte av att äta frukost, tog ett varmt bad, lade mig under en filt på sängen och lyssna på mindfullnessövningar, andades osv men det hjälpte inte. Blir stressad då jag vet att jag måste till jobbet kl 14 till 7,30 imorgon (är pers. ass) och jag måste klara av att gå till jobbet pga ekonomin. Är rädd att få en panikattack eller ångest där. När inget hjälpte tog jag en av mina Esucos jag har kvar sedan gammalt. De har säkert gått ut för flera år sen men jag vet att de brukar hjälpa. Först nu kl 13 känner jag mig skapligt ok men inte helt. Fick oxascand 10 mg utskrivet av min läkare i somras för att ta vid panikattacker men har inte vågat pröva den pga den ska vara vanebildande och jag är rädd för biverkningar.

Detta blev ett jättelångt inlägg, hoppas att någon orkar läsa allt.

Det jag bland annat undrar över är om det är någon annan som har haft liknande mina symptom? Min läkare sa att det var panikångest med underliggande ångest. Stämmer det tro?

Har nån annan erfarenhet av Sertralin och hur funka det för dig? Fick du också biverkningar som var svårtolkade?

Någon som har erfarenhet av Oxascand och hur funkar den? Biverkningar?

Varför kom den här ångesten tillbaka helt plötsligt idag? Kan det hänga ihop med bråket igårkväll, men varför kom det i så fall inte förrens idag?

Någon som har tips/råd vad man kan göra när dessa ångestattacker kommer och även den krypande ångesten som finns där hela tiden?

Så tacksam för alla svar jag kan få