Psykvården är dumma i huvudet.

Men har hört att dom måste ta emot en på psyk avdelning om man hotar med självmord. Kommer du in på en vårdavdelning så är det antagligen lättare att få en psykolog.

Är man väl inne i systemet sen så blir det lättare med att få tag i dessa människor.

Hej gå genast tillbaka till vårdcentralen och begär gratis hjälp av KBT terapeut om dom inte ger dig den möjligheten, byt central. Sertralin är inte svaret för dig. Du behöver ett proffs att tala med. Du är ung, det är vanligt med deprissioner och ångest STÅ PÅ DIG   KRÄV HJÄLP kram från Lena

För mig gick det ganska fort eftersom jag åkte direkt till psykakuten. Åker man till psykakuten med enorm ångest, depression och självmordstankar ser de till att något händer fortare än att gå genom den lite långsammare vägen genom vårdcentral och psykavdelningar.

Nu rekommenderar jag givetvis inte psykakuten om man inte sjunker så lågt att man inte vet vad man ska ta sig till, men du verkar ju trots allt inte bli hjälpt av den hjälpen du fått än så länge. Du finns ju redan i systemet och om du verkligen visar att det inte hjälper med den lilla hjälp du fått och de medicinerna (för de är sällan mer än en lindring) tvingas det att ta tag i det för att du inte ska hamna på akuten efter självmordsförsök eller liknande.

Jag fick av min FLM remiss till privat psykiater som de samarbetade med. Hon ordnade KBT hos en privat terapeut (dock med landstingsavtal) och jag fick komma jättefort!

Tack för svar!

för två veckor sen fick jag besked att jag skulle till en kbt-person men bara dagar efteråt ringde hon och meddelade att hon själv skulle vara sjukskriven under 2-3 månaders tid, så där är jag satt på kö.
Och igår fick jag ett brev om att psykläkaren jag skulle fått komma till nu slutar sin tjänst så där blir jag också satt i ny kö. Så idag ringde jag och bokade en telefontid hos min läkare på vårdcentralen och tänker att jag ber henne hjälpa mig få tid för kbt asap (som nån föreslog). Man måste vara frisk för att orka va sjuk har jag hört.

Spänningen är olidlig, minst sagt.

Ja tyvärr måste man vara frisk för att orka vara sjuk. Nästan, i alla fall. Jag fick min asperger diagnos när jag var 24, efter att ha vetat sedan jag var typ 6-7 år gammal att nåt var jäkligt fel. Ville ha diagnos när jag var 19 första gången, men jag fick höra att jag var helt normal och hade då rakt ingen diagnos. 👍

Sen har jag åkt in akut och sagt "jag vill ta livet av mig, hjälp mig" och fått svaret "vi kan ordna en tid om typ tre månader" tillbaka, så det fungerar inte alltid heller.

Till slut fick jag hjälp, diagnos och medicin. Men nu, efter att ha fått hjälp att förstå mig själv med tanke på min diagnos klarar jag mig t.o.m. utan medicin. OCH jag har framtidsplaner och drömmar - som jag inte haft någonsin förut i mitt liv. En diagnos kan göra mycket!

Stå på dig, hoppas du får hjälp!

Har fått höra att jag blivit remitterad till annan psykmottagning eftersom jag flyttat, och hamnat i ny kö, därav har det inte hänt nåt än. Nu har jag alltså varit sjukskriven sen december 2012.

Min läkare på vårdcentralen, som jag talat med på telefon, ringde till nya psyk och frågade vad som händer och de hade inte ens skrivit i min journal att vi startat utredning osv eller varför jag fått medicinen jag fått utskriven. Hon lät skitarg på att de inte kommit nånstans med mitt ärende, men nu väntar jag på att nåt ska hända igen, så tydligen är det väldigt små punktinsatser överallt man får vänta sig och förhoppningsvis kommer man någonstans med det…

Nu känner jag att min rastlöshet av att sitta hemma och glo börjar göra att jag mår SÄMRE igen. Mer ångest, känner mig skitdålig som inte gör nåt, blir rädd för konstiga saker osv. Hjärnan sysselsätter sig väl bäst den kan…. Jaja.

VÅGAR inte ringa och svara i telefon heller, så att själv reda ut saker är inte det lättaste.. :/ Helt ogrundad rädsla men tror det har med prestationsångest att göra (största anledningen till att jag blev sjuk från början).