Jag har ångest/panikångestattacker sedan 30 år tillbaka. När jag vant mej vid en del symtom som panikångesten ger dyker nya skrämmande symtom upp, jag vänjer mej aldrig.

För mej är det i alla fall tryggare om jag kan följa vissa rutiner på dagarna, och känner jag att ångesten är på väg försöker jag sysselsätta mej med något som kräver min uppmärksamhet så att jag inte tänker så mycket. I dag t.ex har jag putsat en del fönster när jag kände att ångesten var på väg, samtidigt som jag putsar rabblar jag vad jag gör så att jag distraherar mej. För mej är det bästa att vara igång så att jag inte tänker så mycket. Försök också att inte ställa stora krav på dej själv, utan sätt små mål som du gör varje dag.

Försök också att inte tänka så mycket framåt ( som tex redan nu fundera på att du inte klarar barnen till helgen ), barn är oftast enkla så om de ser att du har ångest kan du förklara att du mår dåligt ( jag har själv en 8-årig dotter och en 28-årig son ), de har sett mej ha panikångestattacker. Då har jag förklarat att mamma är rädd  ( precis som de kan vara rädda ibland ) men att det inte är något farligt. De tar det väldigt bra och lätt. Kanske kan du köpa hem litet halvfabrikat i matväg och låta barnen hjälpa till med maten.

Hoppas att din ångest lättar litet, styrkekramar i massor!!!

Tack. Jo barn är enkla. Den som skall komma till mig är 5,5 år så det är väldigt enkelt med en sån liten (stor) tjej. Hon har iaf sett fram emot att få se på film på min nya tv och att vi skall cykla. Alltså jag cyklar och hon sitter därbak på pakethållaren.

Förr hade jag "bara" panikångest lite då och då men nu är det som sagt ångest varje dag.

Nu vågar jag inte gå utan min ångestdämpande medicin. tar en låg dos bara för att ha en fungerande vardag.

Vad är Opamox? Finns inget i Fass som heter så.

Här kan du läsa om Opamox. Vet ej den svenska motsvarigheten. http://www.laakeinfo.fi/Medicine.aspx?m=733&i=ORION+PHARMA_OPAMOX

Aha, Oxazepam = Oxascand/Sobril. Ett beroendeframkallande bensodiazepinderivat, finns i de flesta länder i flera olika styrkor, 5, 10, 15 o 25 mg i Sverige.

Får du ingen hjälp med ångesthantering via den mottagning som skriver ut medicinen åt dig, eller via deen avdelning där du var inlagd?

Har du provat någon stämningsstabiliserande medicin?

Sen finns det oxå ångestlindrande mediciner som inte är vanebildande, i Sverige heter dessa t ex Atarax, Lergigan, Theralen. Här kan du läsa om dem o se vad deras innehåll heter: http://www.fass.se/LIF/home/index.jsp?UserTypeID=2&clickable=1

Jag går och pratar med en mentalskötare en gång i veckan och sen en sköterska som jag delar medicinen med och det är allt. Psykiatrikern som jag får recepten går jag varannan var tredje månad hos.

Jag har Venlafaxin, Ketipinor (Seroquel) och  Zyprexa. Både Ketipinor och Zyprexa är låga doser medan jag har 225mg Venlafaxin som min psykiatriker är maxdosen.

Finns det inte möjlighet till KBT eller liknande där du bor? Det låter som alldeles för mycket medicin i förhållande till terapeutiska/mänskliga stöd/hjälpåtgärder.

mvh

Jag har prövat med KBT men dom som jag gick till la ofta ner efter några gånger, varför vet jag inte. Så nu är det mina KP som får agera stöd istället.

Så synd, du är värd mer än så!

Klarade inte av att vara på konstgruppen idag. Egentligen vill jag detta men kände strax innan att det skulle bli jobbigt. Det var tungt att vara i gruppen helt enkelt. Stannade en liten stund.

Ångest dagligen vet jag precis vad det är. Ärligt talat vet jag faktiskt inte hur man ska hantera den, men jag antar att det är bra att bryta mönster, sysselsätta sig och försöka leva i nuet. Att inte ha ångest över ångesten om du förstår hur jag menar, men det är ju lättare sagt än gjort. Motion, regelbundna mat och sov tider är väl också det jag har fått som tips. Tror ändå det är bra med din nya hobby, även om det kommer tillbaka efteråt så fick du ju iaf "slappna av" under tiden.

Hej torpartanten. Nä att ha ångest över ångesten känner jag också till. Har aldrig haft så mycket ångest som nu. Det kom nån gång ibland och då som panikångest.

Att måla får mig att tänka på något annat och det är ju bra. Nu har jag även börjat att träna igen efter några månaders uppehåll och faktiskt så försvann ångesten när jag väl kom igång med övningarna. Skall träna 3 gånger i veckan så det kommer att ge en bra skjuts mot min ångest tror jag.

Att ha ångest är svårt.

Ångesten eh ju dessutom en livsnödvändig sak.

Och oftast tydande på förändring.

Eller ouppklarade saker.

Min mamma hade panikångest.

Det går att göra något åt ångest

Måste uppdatera. Numera går det inte en dag utan att jag får minst tre panikångestattacker. :-(

kbt!!

Ifrågasätta sin ångest!

Bygga upp försvar/resurser

Medicineringar been there done that drogat också.

Har massa att dela skriv bara till mig