jag har väl lärt mig leva med det o oxå acceptera att jag inte klarar det utan medicinering. den tar bort topparna o dalarna man har.min senaste läxa j lärde mig är att under vinterhalvåret måste jag dubbla dosen,gick rätt in i väggen i januari..

man måste veta att detta är en vanligt sjukdom som tyvärr många undviker o prata om,som om man måste skämmas för att man har en sjukdom som inte finns.när jag fick diagnosen pratade jag med vänner o så om det o det visade sig att 3 av 5 oxå hade det o elr kände nån! ganska fantastiskt att det är så tyst om detta..man är inte sämre för att man har det,det är för att serotininhalten i hjärnan är för låg,alltså fysisk sjukdom inte psykisk…

ja a du Yvonna det är väl så att man såsmåning om lär sig att de vecker man är sjuk så är det. det finns ju inteså jätte mycket man kan göra åt det.
Ibland vaknar jag til i några dagar, ur mitt mörker och detär så himelskt skönt, men jag känner igen rädslan, tanken, oh hoppas det inte kommer snart igen, för min del har jag ångest alltid, mens så glimmar det lite i en prisma och jag ser att det är vackert, jag har ju mediciner både för värk och ångest så man tycker det borde ge sig, men det jag gör när jag inte är helförlamad och bara sover, så försöker jag vara kreativ. det ger jätte mycket, att skapa egna saker.
om du orkar gå ut är det jätte bra, frisk luft är mycket bra, men det är ju inte alltid man orkar.
jag tror du komer att märka om du skriver och läser här att det går väldigt mycket upp och ner för oss alla här. och att det finns massa knep som man tar till.

kram svava

Yvonna .-Du frågar om man kan lära sig leva med ångest och det är nåt du inte behöver göra.. Vi gör ju det- Lever med ångesten. Jag tänker ALDRIG acceptera att lära mig leva med min ångest. Om det så blir mitt "livskall" så ska jag komma åt roten till det onda och slita bort det. Jag har också haft en ovanligt lång och svår period d

är det känns som om man verkligen inte står ut, men på något sätt går dagarna och jag söker och söker för att hitta lindring. Vi är många som lider av denna helvetiska sjukdom och jag delar er känsla.. När du ligger där och det känns som luften ska ta slut och du ska sprängas inifrån så finns jag där och delar den känslan med dig.. KRAM Anna

Visst kan man "lära" sig att leva med ångest. För mig blir det ständigt bättre, ju äldre jag blir. men jag har alltid haft ångest, så jag har väldigt lång erfarenhet av att leva med den.

jag är så pass gammal att jag inte låter någon sätta sig på mig, och alla i min omgivning (även på jobbet) vet om mina problem. jag vet ganska så väl vad som triggar mina ångestattacker, och har lärt mig att undvika de situationerna.

Nu har jag tur som har ett arbete där jag kan styra över mina arbetstider en hel del, om jag mår dåligt en dag kan jag till exempel jobba hemifrån i stället. jag kan även ta en dag fritt om jag vill (jag ser till att jag alltid har 24 timmar komp tillgodo). Blir det stressigt på jobbet, så medelar jag det till ledningen, och det är faktiskt deras sak att allokera tillräckligt med resurser. Gör dom inte det, så slutar det alltid med att jag går in i väggen, och blir borta en vecka eller två. Och det kostar dem mer än att tillfälligt förstärka upp mig.

jag har också haft ångest hela livet ,minns att jag hade det redan som barn och även svår nattångest då jag var barn ,nu verkar det som om det kommer i "skov" det har gått 2 mån mellan gångerna nu ,och just nu är det tufft igen ,paniken kryper i kroppen och det blir hjärnkaos ,man vet inte vart man ska vara ,det känns som jag måste hitta en lösning för detta kväver -skrämmer mig

Man lär sig tillslut att leva med den (man har nästan inget val) men att acceptera den är svårt… Men för att klara av att leva så måste man lära sig att leva med den och på ett eller annat sätt stå ut.

Jag förstår precis vad du Anna_72 menar. Jag är livrädd för att ångesten ska få styra mitt liv, jag vägrar acceptera att så ska vara fallet.

Är uppvuxen med en mamma och mormor med GAD och vet vad det kan innebära när ångesten får styra ens liv. Mormor har sedan hon var 65 år bott på ett boende för att hon inte klarar att sköta sig själv, trots att hon är helt fysiskt frisk.

Tänk om det fanns ett recept på hur man enkelt skulle lära sig att hantera ångesten?jag är beredd att testa allt för att den inte ska styra mitt liv

Att berätta om hur man mår för vänner o familj tror jag är bland det viktigaste. jag har för min sambo förklarat hur jag känner och han hjälper mig oerhört mkt. De dagar då ångesten griper starkast tag och man helst vill ligga nerbäddad i sängen "tvingar" han iväg mig på de aktiviteter som vi sedan tidigare bestämt, eftersom han vet att det är vad jag egentligen vill. Har också märkt att det faktiskt går att umgås med folk trots sin ångest, de får helt enkelt acceptera att man kanske inte är lika pratglad som vanligt.

Att inte hoppa över redan inplanerade aktiviteter tror jagär a och o för att klara att leva. SEn är det självklart viktigt att insane att man inte kan planera in för mkt.

Hej Yvonna!

Jag läste ditt inlägg idag! Hur har det gått? Någon förändring?

/En orolig själ

först och främst , ingen behöver leva med ångest , det är inte en sjukdom , varken mental eller fysisk . alla kan komma över sin ångest. ångest är ett beteende . , jag har kommit över mina panik attaker . dom finns inte längre och jag är nästan av med min ångest helt . den som har sagt att man måste leva med ångest har helt fel , de gör mig sur . alla på den här sidan borde gå in på den här sidan och börja programet genast , www.panicaway.com joe barry heter killen som startade sidan , han är ett geni . lycka till!

#9

480kr kostar det.

Känner mig låg idag så, kommer han typ säga en mening som sen ska lösa allt??

Tja ett geni på att tjäna pengar i alla fall!

Om någon på forumet köper o testar, så är jag nyfiken på resultatet.

ja man kan lära sig att leva med ångesten och ha ett bra liv

jag är mycket tveksam till kursen på internet jag tror du skulle må bättre av att ta kontakt med en läkare och kanske få medicin eller samtalsbehandling eller något liknande

en bra sak är oxå att läsa på vad är ångest och försöka att lära sig hur man hanterar det hela och hitta strategier för att hantera dom värsta attackerna

#9, tycker att när du skriver så nedvärderar du alla oss som faktiskt har panikångestsyndrom! PÅ och ångest är faktiskt klassad som en sjukdom, serotininhalten i hjärnan är låg eller icke existerande detta finns det många studier på. sen varför och vart det kommer ifrån kan diskuteras. hoppas o tror att den ångesten du syftar på är en psykisk som utlösts av nåt trauma. det finns nämligen olika ångestsyndrom. som dom flesta kroniska sjukdomar kan man dock lära sig att leva ett fullvärdigt liv trots detta. behandlingen ser olika ut beroende på person och diagnos… det smärtar att tom här finns okunniga människor som förringar vår sjukdom…

Yvonna "Hjärnan lägger av" mycket bra skrivet!

Jag går på KBT terapi just nu och får mycket frågor vad som händer och vad jag tänker och vad jag känner…och har svårt att beskriva detta för det är just som du skriver man orkar inte vara med och hjärnan lägger av vid kraftig ångest.

Man måste tyvärr lära sig och acceptera ångest det eh en livsnödvändig fuktion.

Finns åtskilliga sätt att tygla sin ångest hör gärna av dig er.

Finns möjligheter

Dom 5 första åren med svår ångest så hade jag förhoppningar att det kommer bli bättre. Men det blev det aldrig..Från det att bli "behandlad" för en depression så äter man nu mediciner för diverse personlighetsstörning mm. Jag vet inte hur jag lever eller har överlevt detta, det är ett under. Jag tror det är min dotter som är min livlina.