Annons:
Etikettdiagnoser
Läst 1938 ggr
DolceVita
2013-08-02 14:23

Varför skiftar mitt humör så fort?

Hej! Sedan drygt 4 månader tillbaka äter jag Paroxetin mot depression och ångest. Tycker att de på lång sikt fungerat bra (bortsett från att jag är trött hela tiden). Min ångest minskade märkbart, men nu på senaste tiden har jag märkt att jag vid vissa tillfällen skiftar humör ofta och fort. Jag är i och med depressionen väldigt lättstött, men istället för att lägga mig i sängen och gråta hela dagen så blir jag först ledsen i sisådär en halvtimme, varpå det övergår till irritation och ilska. Därefter försvinner den känslan och jag blir antingen som "vanligt" eller bara känner mig tom och nonchalant. Tänkte ta upp det här med min kurator på tisdag, men det kanske är värt att kolla och det är någon här som vet vad felet kan vara. Har varit sjukskriven sedan April, men snart börjar skolan igen och jag skulle då vilja veta varför jag kan bli växelvis ledsen och arg på bara några minuter.

What doesn't kill you makes you stronger.

Annons:
[tittigul]
2013-08-02 15:29
#1

Hej!

Jag känner igen det, vet inte om det beror på medicinering eller diagnosen. Jag har ätit paroxetin i flera år och haft problem både med extrem trötthet, somnade när jag satte mig ner, sexuell dysfunktion och kraftiga humörsvängningar. För de sexuella problemen fick jag buspiron som hjälpte både mot det och tröttheten. Humörsvängningarna satt i tills jag började att må bättre. Kan ju vara så att när medicinen börjar verka så vet kroppen inte hur den ska bete sig. Troligtvis är det en kombination av diagnos o medicin. I början var jag mest tom/apatisk eller ledsen/förtvivlad ibland nära panik. Kanske får man någon slags ork i och med medicinen så att man klarar av att bli arg, egentligen kanske på hela situationen men så går det ut över någon annan. Kanske är det en del i läkningsprocessen.

Kram, sköt om dig!

DolceVita
2013-08-02 20:03
#2

Tack för svaret! Skönt att höra lite synpunkter från någon annan som äter samma medicin. Får la hoppas att det, som du säger, är en del av läkningsprocessen och att det försvinner med tiden. Om inte annat så kanske jag så småningom lär mig att i alla fall hantera känslorna. :P

What doesn't kill you makes you stronger.

Upp till toppen
Annons: