Jag har känt mig orolig och rädd och stressad dom här senaste åren över små saker och jag lider hela tiden av ångest. Det snurrar tusen tankar hela tiden och jag kan inte stänga av. Kan det ha nåt med min tuffa uppväxt att göra? Jag blev misshandlad i hemmet, och levt med psykiskt sjuka föräldrar, när jag gick i dagis fick jag gå på BUP, min mamma sa att jag led av depression, kan det vara möjligt att ett barn vid 3-4 års åldern lider av depression? I grundskolan var jag tvungen att byta skola så jag förlorade alla mina vänner, det var då allt började, från 14 till 22 har jag lidit och haft tankar om självmord, har medicinerats med olika antidepressiva och sömn medicin förut men tar inte det längre för det är värdelöst. Har försökt ta självmord genom en överdoser av tabletter. Var beroende av alkohol och benzo under gymnasiet. Har nyligen kommit ur ett cannabisberoende. Det känns som om jag är på väg att bli galen och tappa förståndet, kan jag bli ännu mer sjukare än vad jag är nu? Hur blir jag bättre? Har svårt för att öppna mina känslor, hatar att visa känslor. Kan inte gråta framför någon