![[imaginepeace]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min bror är inte frisk
Jag sitter här alldeles förtvivlad och vet inte vad jag ska ta mig till. I många år är det jag som varit den som mått dåligt osv. Nu har jag dock lyckats ta mig ur den förbannade depressionen som hängt över mina axlar och fungerar faktiskt ganska normalt i vardagen.
Jag vet att min bror har mått dåligt, ganska länge dessutom, men han har inte fått nån hjälp alls. Jag har försökt få honom att söka sig till nån psykolog och ena dagen säger han att han ska göra det och nästa så vägrar han. Han har alltid varit lite konstig, haft sina egna teorier om allting. Varit väldigt intresserad av konspirationsteorier. Men allt har som legat på en normal nivå.
Vi har haft en ganska svår uppväxt. Min pappa utnyttjade mig sexuellt när jag var väldigt liten och jag antar att det varit väldigt jobbigt för min bror att uppleva det. Han har aldrig känt sig trygg nånstans men alltid lyckats hålla uppe humöret. För några år sedan flyttade han upp till Haparanda och pluggade och där började han använda droger. Sen när han kom hem efter några år så var han väldigt sliten och trött. Han säger att han slutat använda och jag har med viss tveksamhet trott på honom.
Jag och min bror kom varandra väldigt nära och vårat mående förde oss samman. Han berättade att han trodde att han var synsk. Jag trodde han skämtade, han har som sagt alltid varit väldigt konstig och brukar driva med folk så jag visste ju inte vad jag skulle tro.
För en vecka sen så fick han äntligen träffa några läkare för bedömning och de skrev ut Sertralin till honom, samma som jag äter. Läkarna sa att det skulle dröja några månader tills han skulle få träffa en psykolog. Ständigt denna väntan…
Iallafall, i fredags när jag sitter hemma hos några vänner och äter middag ringer en av hans vänner. Han berättar att han hittat min bror medvetslös i sin lägenhet. Han hade tagit en massa Sertralin och låg nu på sängen och det rann skum ur munnen på honom. Jag springer till akuten och möter ambulansen och möter min bror som vaknat men är väldigt förvirrad och väldigt chockad. Han yrar på om en massa olika saker men frågar ändå hur jag mår och verkar vara sig själv bakom allting.
Han blev inlagd på iva men blev sedan flyttad till en avdelning på psyket.
Igår pratade jag med några av hans vänner och de sa att han varit väldigt konstig de senaste dagarna. Att han varit väldigt paranoid. Jag börjar fundera vilka droger han tagit. Samma dag åker jag till avdelningen han ligger på men han vill inte träffa mig.
Och idag åkte jag och mamma för att se hur han mådde. Vi antog att han skulle vara väldigt trött och sliten men iallafall sig själv. En sköterska hämtar honom och vi går mot ett besöksrum. I hissen börjar jag förstå att nånting verkligen inte är som det ska. Han står och skrattar åt sin spegelbild. och på väg ut ur hissen ropas han "bu". När vi kommer fram till besöksrummet och sköterskan gått så börjar han leta kameror, kolla dörrarna. Ställa stolar framför dörren som inte gick att låsa. Sen pratade han för sig själv osv. Han pratar på om att han mött vår döda morfar på avdelningen och att han hittat "sanningen". Vi försöker prata med honom och ibland verkar han som vanligt och pratar med oss och berättar att det inte är så bra. Men för det mesta är han ganska "borta".
Vad fan är det som hänt honom? Jag är helt förtvivlad och helst ville jag bara skaka honom och skrika "sluta spela teater, det är inte roligt längre!". Någon psykos har han ju antagligen fått. Men vad händer nu? Jag är så rädd att jag har förlorat min bror. Hjälp!
Snälla, är det ingen som har varit med om liknande? Eller orkar ni inte läsa igenom all text? :/
Hej, som du skriver låter det som en psykos. Har själv haft diagnosen Psykos UNS.
Vad gäller din bror så, om jag fattat det rätt ligger på en avdelning just nu och det är bra, då han annars kan utgöra fara för sig själv.
Vad äter han för medicin? Har det gjorts utredningar på honom?
Jag spenderade ett halvår på en psykosavdelning, där jag såg många komma och gå. Det tog tid. I början var alla förvirrade, men med hjälp av medicin och läkarkontakter blev de bättre. Skulle säga att det tog runt två till tre månader för de flesta.
Deppa inte ihop! Han kommer att komma tillbaka, se bara till att han får hjälp. Se till att finnas där för honom, fast det är svårt att se honom så. Det vet jag mina föräldrar tyckte. Dom var med mig mycket och stöttade mig.
Hej.
Jag tänkte lite som föregående talare, dvs psykos av något slag. Vet du vad han tagit för droger?….psykoser kan ju ofta orsakas av droger och även komma år efter att man har lagt av. Och vid psykoser så brukar det ofta förekomma paranoiditet, dvs t ex att man tror att man är filmad eller att någon förföljer en eller liknande. Konspirationstankar är också vanligt.
Kolla på denna länk om psykoser Psykoser
…den är visserligen från wikipedia, men längst ner går det att klicka vidare till andra sidor. Jag tänkte på något du skrev nyss om att han reagerade konstigt när han såg sig i spegeln..för på en av länkarna så stod det bl a så här:
En vanlig typ av synhallucination är att den egna spegelbilden förändras på något vis, vanligtvis till något hemskt som upplevs som ett monster eller något som liknar en varulv etc.
Kolla även här..eftersom där också ingår psykoser (nu menar jag inte att han är schizofren, utan detta överlåter jag till läkarna..men jag tänkte ifall du vill läsa och se om du känner igen något)
Hoppas att han får den hjälp han behöver och att han får vara kvar på sjukhuset tillräckligt länge. Tänkte också på att ni som anhöriga också måste hitta någon kunnig som ni kan ventilera detta med, det finns ju anhörigföreningar och sånt inom en mängd olika områden. Hör med läkaren eller annan sjukvårdspersonal på den avdelning som han är inskriven på. Dom kan säkert hänvisa er rätt.
Ta hand om dig nu
Mvh Camilla
Han har inte varit i kontakt med psykiatrin tidigare förutom förra veckan då han fick Sertralin utskrivet. Så ingen utredning har gjorts. Läkarna han träffade då sa att de trodde att han var deprimerad, sen skickade de hem honom.
Jag har ingen aning vad han tagit för droger nu och OM han ens gjort det. De har väl gjort blodprov och så på sjukhuset men de är ju som vanligt lika lätta att få information av som en bergvägg. Bror min är ju myndig så allt är väldigt hemligt.
Tidigare år har han rökt på och det är enligt honom den enda drog han använt. Fast han har sagt att han rökte ganska mycket.
Jag ska snart gå och hälsa på honom och GUD vad nervös jag är. Hoppas innerligt att han inte är som i söndags, speciellt nu när jag ska dit själv och inte mamma följer med. Och på fredag ska vi dit hela familjen och träffa honom tillsammans med flera psykologer. Det är jag ännu mer nervös för, jag kommer inte så bra överens med min pappa så det lär ju bli jobbigt. Men vad gör man inte för de man älskar? Jag skulle kunna offra allt för min bror.
Tack för länkarna Camilla! Man känner sig faktiskt mycket lugnare efter att ha läst på.
Det var så lite så
Jag hoppas att de inte skickar hem honom för tidigt bara…det du kan göra är ju att tala med hans läkare el. psykolog eller en sjuksköterska om saker du vet och har reagerat på, det finns säkert viktig "information" som du och din familj kan ge för att läkaren ska få en mer komplett bild av din brors tillstånd/psykiska hälsa.
Och genom att berätta saker man kanske t.o.m. fått i förtroende gör ju lätt att man känner att man sviker…men försök att isåfall slå undan det och tänk på att du faktiskt hjälper din bror bäst genom att berätta…även om han skulle reagera negativt just nu. Det kan ju vara så att saker som inte kommer fram kan vara mycket angeläget för läkaren att veta om.
Angående det med att röka på…den som har riktig otur kan drabbas av en psykos endast efter att ha rökt på några ggr.
Hoppas det går bra nu i veckan.
Han har nog fått en psykos! Jag hade en psykos sommaren 2007 i en vecka. Det var som att leva i den värsta mardröm du någonsin kan tänka dig, fast du kunde inte vakna, för du var redan vaken!!!
Jag vart inlagd på sjukhuset och fick medicin. Till en början trodde jag att jag blivit inlaggd på ett hem för djävlar och att de ville att jag skulle bli en djävul, men jag vill inte det. Ville vara människa! *Blir ledsen när jag skriver detta, för det var så jobbigt*.
Jag kan ej säga hur din bror upplever sin psykos. Men jag kan bara säga att med de mediciner jag fick på sjukhuset så vart jag frisk efter en vecka. Men vägen dit var fruktansvärd.
Så vad jag behövde då, var människor runt om mig (mina nära och kära) som bara behandlade mig med kärlek. Försök inte så mycket att förstå vad som händer, utan finns bara där. Köp godis och tidningar och blommor och var där och försök att prata med honom som vanligt. Man behöver det vanliga, den verkliga världen, för att förstå att det man upplever inte är sant.
Jag vet ej om dettta inlägg hjälpte dig så mycket, men jag är i allafall frisk nu. Äter Cyprexa varje kväll (mot Psykos) och ja, jag har varit frisk nu i 2 år och äter och sover ordentligt. Vilket man behöver göra, för att inte få psykos igen.
Hoppas din bror blir frisk snart och var där för honom!
Med Vänlig Hälsning
Ambrosia
Sitter här och läser igenom alla gamla inlägg jag skrivit här på ångestsjukdomar.ifokus och kan verkligen inte låta bli att skriva och tacka ALLA som varit så stöttande. Tänk vad mycket information och tröst man fått härifrån som lugnat ens oroliga själ.
Är oerhört tacksam! <3
Angående allt det här om min bror så kan jag ju berätta att han fick ligga inne på psyket i lite mer än 6 månader. Han är så mycket bättre nu och på bättringsväg. Det är så himla skönt.
Ännu en gång, tack! Alla här är guld värda!