Etikettövrigt
Läst 2641 ggr
[Elliesen]
2013-01-17, 19:13

Dödsångest

Jag kände för några år sedan en stark dödsångest. Som att döden flåsade mig i nacken hela tiden och jag hade en stark känsla av att jag skulle dö imorgon. Allt jag tänkte på var att hinna klart med allt innan jag skulle dö och skrev brev som jag sedan gömde och gjorde en hemlig blogg där jag skrev upp mina sista månader i livet - trodde jag. Försökte även ta mitt liv två gånger men backade undan i sista stund för jag tänkte att jag ändå skulle dö naturligt så varför utsätta mina nära och kära i tanken på att jag tagit mitt liv. Det ända jag gjorde var att vänta, vänta och vänta på när det skulle ske.

Ett plötsligt miljöbyte hjälpte mig upp på fötter igen och jag var fri från känslan och tankarna i ett halvår. Men för någon vecka sen gick det upp för mig att jag fyller 15 i år, om bara några få månader. Men problemet är att jag inte kommer bli 15 år. Jag kan bara inte bli det och jag måste dö innan dess, jag kommer dö innan dess - och det inte är lång tid kvar nu. Får ångest så fort jag tänker på det och lägger mig på golvet och gråter, känner mig pressad och helt utan valmöjligheter - det finns inget 15 i mitt liv. Det här är något av det värsta som hänt mig

Min familj orkar inte med mer problem och jag vet inte vad jag ska ta mig till.  Vill inte väcka någon oro för det gör allt bara värre - men jag är fullständigt livrädd för när det kommer ske.

JohannaEkroth
2013-01-17, 19:47
#1

Fobi för döden kallas thanatofobi. Men det kanske inte är en fobi du har?

Tvångstankar kanske snarare? Tänker du någonsin, om jg inte gör det här så dör jag. Eller jag dör snabbare om jag hoppar jämfota nu…?

*kramar om*

Prata med skolsyster, en lärare, ring BRIS (syns ej på telefonräkningen), ring BUP, prata med en kompis, prata med en kompis förälder förälder, mormor, farmor. Skriv ett brev till någon.

Önskar jag kunde hjälpa dig.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Elliesen]
2013-01-17, 20:07
#2

#1 - Tack du, okej nej fobi för döden har jag inte snarare tvärt om.. inga tvångstankar heller förutom att jag måste eller kommer att dö.

Kan ju skicka brev till någon men vill inte lägga över tyngden på någon jag känner och det är inte heller så lätt att prata med någon som man inte litar på..

Tusen tack för din omtanke

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Monsva
2013-01-18, 19:21
#3

Varför måste du dö innan du fyller 15 år? Hur tänker du då?

Caf_Roy
2013-01-19, 08:16
#4

Det här är bara rena spekulationer som bygger på mina egna medelmåttiga slevar känslor och lite för mycket tid att analysera dom på. Mycket möjligt att det bara är svammel, men kanske finns där någon tankegång som du kan använda dig av för att bearbeta.

Kan det vara så att 15 känns som ett stort steg i ditt liv, så långt fram men som kommer med så hög hastighet närmare att det känns som att du inte kommer att vara redo, det blir onåbart? Det är så stort så långt borta och du känner inte som att du skulle kunna vara 15. Det skulle inte vara något problem om det höll sig där borta, men det kommer närmare. 15 känns så ouppnåeligt att döden känns närmare, och eftersom födelsedagen, den ouppnåeliga, kommer närmare känns det som att döden måste vara mellan dig och den.

Döden är den slutgiltiga förlusten av kontroll, den är oförutsägbar och slutgiltig och kan drabba vem som helst när som helst. Självklart får man ångest om man tror att man ska dö.

Men 15 var ju så pass ouppnåeligt att döden kändes närmare. Och det är inte något man vill möta oförberedd. Därför började du förbereda digoch acceptera att du skulle dö, och försökte återfå kontrollen över ditt eget öde genom att bestämma när, om det nu måste ske. Men det är ju inte så att du vill dö, du bara känner att det är oundvikligt.

Jag tror jag har fångat känslan?

Det första du måste göra är att inse att ingenting kommer hända av att du fyller 15. Du kommer vara samma person som dagen innan, dina vänner kommer vara desamma och du kommer gå på samma tråkiga lektioner i samma gamla skola. Ingenting kommer att förändras för att det gått ett visst antal dagar sedan du föddes, det är bara ett sätt att hålla räkningen.

Sedan måste du mestämma dig för vad du vill. Vill du fortsätta vara den du är så pass länge att det gått 15 år sedan du föddes? Det låter inte som att du vill dö, det låter som att du är rädd för att du tror att det kommer att ske.

När du väl bestämt dig för vad det är du vill blir det lättare. Du kan erkänna för dig själv att du är rädd för att dö för att du vill leva. Det är helt naturligt och det är vi alla.

Lägg fram fakta för din intellektuella sida, det är högst osannolikt att du skulle dö innan du fyller 15 (så länge du inte håller på med saker som att hoppa runt på tågtak tex, men inte så troligt ens då), men en pytteliten risk finns det alltid.

Försök acceptera det, att det finns en pytteliten risk att dö innan du fyller 15 men att det inte finns något sätt att påverka det. Du vill inte dö och du kommer med allra största sannolikhet inte dö före vuxen ålder, men den pyttelilla risken som finns måste du lära dig leva med.

Se till att hålla dig sysselsatt fram till din födelsedag. Gå ut på stan med dina kompisar, gå på bio, få dig själv på andra tankar. Ju mer du gräver ner dig i det här desto sämre blir det.

Be dina föräldrar fixa kalaset, säg till dom att du inte vill vara involverad i fixandet, säg att du vill att det ska bli en överraskning. Ju mindre du tänker på det desto bättre. Var bland folk så du måste prata och tänka på vad de säger hela tiden. Det är en begränsad tid tilldin födelsedag, fyll den med så mycket liv, glädje och mental aktivitet du kan så kommer den ta slut snabbare än du tror.

Om tankarna skulle smyga sig på dig igen, ta ställning. Du vet vad du vill och har bestämt dig. Ställ dig rakryggad på de levandes sida och stirra döden i vitögat. Du tänker leva länge till och du tänker inte längre vara rädd för att dö! Risken finns fortfarande, men det är inget du kan göra något åt och därför tänker du inte längre bry dig.

Jag hoppas som sagt att allt inte bara var orelevant svammel och om du orkat läsa igenom hela (tog två timmar att skriva, blev nog lite långt) hoppas jag att du hittat något som kan hjälpa dig litegrann.

Skicka gärna ett pm om du vill prata mer direkt med mig, om du vill kan du få mitt nummer också. Bamsekram!

Malin

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

[Elliesen]
2013-01-19, 13:32
#5

Tack Malin!

Du har helt rätt, det är precis så jag känner.. att det är ett så stort steg med nya lagar, skyldigheter och rättigheter.

Tusen tack, det både värme och hjälpte mycket!

Jag förstår inte varför jag är så rädd för att dö, för det är egentligen inte själva döden jag är rädd för, mer att jag inte ska hinna säga hejdå och avsluta mitt kapitel i livet. Det bara känns som att det ska ske snart och det gör det svårt att leva i nuet.

Men jag ska göra allt för att tänka possetivt på det, att jag blir vuxnare och får mer krav. För just nu känns det som att jag bara är ett barn, men när jag fyller 15 så blir jag vuxen.. kanske inte är så, men det känns så stort. Jag har alltid sett fram emot mina födelsedagar förut..

Men jag ska vara stark och försöka tänka possitivt. Jag har inte så bra kontakt med mina föräldrar och det har inte blivit något kalas på många år så det behöver jag inte oroa mig för i nuläget :)

Tusen tack för att du tog dig tiden att skriva, det var mycket kloka ord och jag ska göra allt för att följa dina råd.

Upp till toppen