Jag förstår dig helt i de du säger att man känner sig ensam när man mår dålig, att ingen förstår..

vad pluggar du till?

Jag känner verkligen gen mig i det du skriver. Har själv haft min ångestsjukdom i sex år nu snart, har fått det ena till det andra som medicin (mest adhd medicin eftersom jag har add..)

Jag pluggar också, så jag bor inte hemma. Men just nu är jag hemma (har höstlov) och känner att ångesten kommer krypandes. När det är som värst kan jag vakna ur min dvala om nätterna av att det nästan känns som någon står på mitt bröst och jag "kan inte få in luft". Hemskt jobbigt..

Så jag förstår verkligen hur du känner..

Ta hand om dig!

Jag känner igen mig i allt du skriver, det är hemskt att inte kunna känna sig glad varje dag! Jag har fått lära mig att ha TÅLAMOD för att någon Ggn kommer det tydligen bli bättre, jag längtar tills den dagen! Försök att sysselsätta dig med något när du går runt med ångesten, jag målade min lägenhet och stunden jag höll på måla vart min ångest helt borta för att jag var så koncentrerad i något annat, men tyvärr så fort jag vart klar kom den tbx :( !! Jag hoppas verkligen att vi blir av med denna skit någon Ggn !!!

Jag känner igen mig i allt du skriver, det är hemskt att inte kunna känna sig glad varje dag! Jag har fått lära mig att ha TÅLAMOD för att någon Ggn kommer det tydligen bli bättre, jag längtar tills den dagen! Försök att sysselsätta dig med något när du går runt med ångesten, jag målade min lägenhet och stunden jag höll på måla vart min ångest helt borta för att jag var så koncentrerad i något annat, men tyvärr så fort jag vart klar kom den tbx :( !! Jag hoppas verkligen att vi blir av med denna skit någon Ggn !!!

Hej igen mary8012!

Ja Du, den där ångesten hittar nya vägar hela tiden. Så har det ju varit för mej alla år, så fort man tycker att man känner igen symtomen så kommer nya, och rädslan drar igång på fullvarv. Ångesten är jävligare än vanliga sjukdomar/värk. När min ångesten var som värst rotfyllde jag tänder utan bedövning, jag tyckte det var skönt att känna riktig smärta för då slapp jag i alla fall känna ångest!

Jag har under årens lopp kommit fram till detta ( hoppas att det inte låter luddigt ). Om man tänker sej att hela ens liv är en ryggsäck. Ryggsäcken blir fullare och tyngre med tiden av saker som händer osv. Till slut brister tyget i på ett ställe i ryggsäcken = vi får ångest, vi sätter en lapp över det, men fortsätter fylla på ryggsäcken med nya saker hela tiden. Lappen lossnar vi får samma ångest igen, men nu syr vi dit lappen litet bättre. Men vi fortsätter lasta ryggsäcken, då brister det på ett nytt ställe = nya ångestsymtom, och så fortsätter det. Jag tror att någonstanns måste vi hitta en balans så att inte ryggsäcken blir för tung och brister. Vi vill göra saker ( som du nu har börjat med nya kurser ), men finns det plats för det i ryggsäcken just nu? Jag menar känner du dej tillräckligt stabil för det? Jag vill hela tiden jätteycket och vill också att mitt liv ska bli bra, men jag vill inte att det ska bli som innan, för någonstanns måste det ju ha gått fel eftersom jag fick ångest. Jag klarar inte att umgås med mycket människor ( eller stress ) för det triggar min ångest direkt. Jag arbetstränar just nu på ett kulturhus där man kan måla, baka, sy snickra, odla osv. Folket som är där har olika bakgrunder, men jättemånga har ångest och utmattningsproblem. När jag är där är jag inte rädd för att få ångest, trots att jag inte känner dem särskilt väl så känner jag mej trygg där eftersom jag vet att de har liknande problem.

Åhhh, det var inte mycket råd jag kunde ge ser jagh nu när jag läst det jag skrivit. men jag tror att det är viktigt att man känner sej trygg, trygga människor har ofta inte ångest. Finns det något som gör dej lugn och trygg, avslappnad? Kanske kan du göra det mer så att du får mer måbra känslor inom dej.

Jag vet att det är omöjligt att ta till sej något när man har ångest, om jag själv går tillbaka och läser detta när jag känner att en panikattack är på väg kan jag inte fatta att jag själv har skrivit det. Men just nu känner jag mej lugn och känner så här.

Men, ångesten hittar nya vägar, det gör den alltid. Styrkekramar till Dej!

Hej

Tack för allt stöd och förstående, det värmer mig otroligt mycket.

Jo jag vet att mycket utav ångesten är stressrelaterat, att man sätter upp för höga mål om sig själv att man tycker klarar andra av det så måste ju även jag göra det, men man märker sedan att man får bita i det så kallade sura äpplet att få ångest och må riktigt piss rent ut sagt.

Det här med skolan och kurserna går faktist bra, det blir lite terapi av det hela, att jag får något annat att tänka på, att helt gå in i det jag gör.

Det jag kan märka är att om jag lägger på mig för mycket som till exempel" klumpar" ihop många uppgifter jag ska göra då blir det genast värre. Och jag vet efter förra gången hur många kurser jag klarar av åt gången, det gjorde jag inte då och jag ställde för höga krav på mig själv och då gick rätt in i väggen och blev sjukskriven i ca 3 månader.

Men som nu tar jag mycket hjälp av både lärare och vänner och min lillasyster som även hon studerar nästan samma ämnen. Hade jag inte haft dem eller fått bra feedback från mina lärare som tror stenhårt på mig att det tycker att jag är duktig, då vet jag att jag hade klappat ihop totalt.

Och det här med studierna är roligt för man når fram till ett slutmål det kan jag känna att det har man ju inte i sin ångest så just av den anledningen kan jag kalla studierna för min terapi.

Har någon känt samma som jag??

Kram till er därute