Självskadebeteende, igen.
Klockan är lite över halv tolv och jag sitter med ett rakblad i handen. Jag som hade slängt allt sådant. Gått vidare. Startat ett nytt liv. Ett liv utan självskador. Ändå tvekar jag inte.
Och jag ångrar ingenting.
Det är det som stör mig mest. Att jag inte ångrar det jag gjort. Att jag inte ångrar att jag föll tillbaka in i mitt gamla beroede.
DBT-färdigheterna betyder ingenting i nuläget. Nu finns bara rakblad. Jag är hos mina föräldrar på kort visit och försöker njuta av tiden med dem, men allt jag kan tänka på är just R A K B L A D. De tar upp hela min tankeverksamhet. Och jag är så fruktansvärt rädd att bli beroende igen. Men samtidigt låter jag mig själv falla. Varför? Varför låter jag mig själv falla tillbaka dit?
Det känns skrämmande. Det känns underbart. Men jag vill inte detta. Jag vill ha kontroll. Just nu är kontrollen långt långt borta. Jag låter rakbladen sköta sitt.
Jag hade kommit så långt. HAR kommit så långt. Men min längtan blev väl helt enkelt för stark. Är jag tillbaka på ruta ett nu? Orkar jag klättra upp för stegen återigen?
Om detta inlägg är stötande på något vis så ber jag om ursäkt. Och det kan även tas bort om det behövs. Jag behövde bara skriva av mig lite. Tack.
Om det går, försök att se det som ett nuläge. Nulägen är temporära. Ganska små. Om de inte är små, gör dig själv större.
"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"
Bra sagt. Tack för ditt svar.
jag använder piercingmetoden istället. Ibland låter jag mig tatueras när jag är deppig också. Då har man något fint och meningsfullt att ta hand om, för att det ska läka. Och då tänker iallafall jag på mindre på allt jobbigt. Mvh
Sajtvärd på Neofinetia Ifokus
Japanska och Asiatiska orkidéer
Åh gud, sitter också med det. Hoppas du är starkare än mig.
#3 Jag brukade pierca mig när jag ville skada mig själv tidigare. Men det var tillslut inte tillräckligt. Och akut-tider till en tatuerare är ju inte det vanligaste att få. Dock planerar jag tatuera in min hunds tassavtryck på underarmen så att jag alltid blir påmind om att jag har honom även när han inte är just bredvid mig.
#4 Det var jag tyvärr inte.
aha, jag har ju tillgång till både piercing och tatueringsmaskin dagligen. Hoppas verkligen inte att det går så långt att jag måste knappra piller och börja med rakblad. mvh
Sajtvärd på Neofinetia Ifokus
Japanska och Asiatiska orkidéer