Etikettallmänt-om-ångest
Läst 4984 ggr
Winta
2012-07-14, 00:17

Rodnad och ångest

Hej!

Jag har svårt med sociala biten i olika situationer. Det var inte så för flera år sen men det har bara vuxit med mig. men alltså, jag var inte sån förut men en sak som jag tyckt varit jättejobbigt är ångest med rodnad och kommer med ursäkt att jag måste smita till toa när jag känner rodnaden är på väg.

Är känslig när någon frågar personlig fråga eller bara en enkelt ord som är känslig område för mig.

T.ex i går när jag fikade med en par vänner, så drog de upp min exs namn så "låste" jag inombords och börjar få panik när rodnaden är på väg. Eller om jag gjort nåt fel förut och gått vidare.. sen drog någon upp det till mig så får jag rodnad direkt. Ja det kan bero på olika situtation.

Det har påverkat mig mycket så att jag tagit distans från sociala världen på en del vis. Deppig blir man och önskat man kunde vara stark och slippa såna irriterande rodnader…

Har ni upplevt samma? hur har ni gjort att klara över det?

Winta
2012-07-14, 00:19
#1

PS: kom på en inlägg till. Jag har också svårt med ögonkontakt, speciellt med män. Det var en gång min väns kille skämtade med mig att "glo" på mig så får jag rodnaden och blir stressad.

lilli-l
2012-07-20, 13:57
#2

Oj, oj, oj vad jag känner igen mig!!

Så hade jag PRECIS för några år sedan!

Det gick så långt att jag kunde inte ens sitta med mina egna familjemedlemmar, inte ens med min egen syster..Fast jag pratade om det och förklarade hur det var, men ändå!!!! Gick inteGråter

Det är social fobi! Det kom jag underfund med till slut.

Jag hatade att gå i affärer, rädd att möta någon, för en gång fick jag så där när jag träffade en person där..och det gjorde att jag var superstressad när jag skulle igenom affären!

Sitta vid köksbordet och fika med flera stycken och helt plötsligt så vänder någon sig till en och frågar något, ja då kände jag hur jag blev alldeles knallröd och fick denna flyktkänsla! Ville bara fly!

Vilka ursäkter man var specialist på att ha. Till slut så var ju psyket så skört, så det gick över i panikångest!

Jag tror att, jag hade ju mycket ångest och mycket tvångstankar innan, att det gick över i social fobi och sen i panikångest!

Jag började äta cipralex. Bästa medicinen jag ätit hittils iaf. Och den tog bort allt jobbiga.

Jag har fortfarande superproblem med psyket, men inte på det viset, inte med denna sociala fobi.

Läs på om socila fobi, om du inte har gjort det, så ska du se vad du känner igen digSkrattande

Hör av dig bara om du vill "prata" eller fråga om något!

Carpe Diem….Fånga dagen

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Winta
2012-07-24, 20:08
#3

Hejsan!

har varit bortrest i några dagar och kom hem idag. :-D. Va skönt det kändes att få kontakt med någon (du) som upplever det samma som jag. Kände mig ensam ibland i dessa situationer och att mina vänner inte förstår mig varför jag inte jobbar och sånt.

(arbetar nu som frivillig volentär på 25%) och det har blivit liten bättring men min sociala har jag mycket att bearbeta med eller undran också om det är något som sitter fast och inte går bort? Diagnos? osv..

Har tvångtankar från andra situationer, stänga vatten, dörren ska vara låst ordentligt, fönster, något händer med mina djur eller sånt.

intressant, det med medicinen som hjälpte dig bra. Vad är det för typ medicin, mot ångest eller sånt?

Tack jag får kontakta dig om det skulle vara nåt! :-D

lilli-l
2012-07-27, 20:28
#4

Hej igen Winta!

Medicinen jag fick är ett antidepressivt läkemedel, ett SSRI-preparat och det ger minimum med biverkningar..min dotter på 17 år äter det också och varken hon eller jag har känt av några biverkningar!

Jag tror att det var pga cipralexen jag fick bort den sociala fobin. Psyket fick vila av medicinen och då försvann det jobbiga!

jag är helt på det säkra att du kommer att komma förbi det här, men skaffa hjälp..

Och det är så skönt när man får ett namn på sina problem..när man läser om det och känner igen sig..då känner man sig inte så ensam längre Flört eller hur?

Kram

Carpe Diem….Fånga dagen

Winta
2012-07-27, 21:58
#5

Ok! :) då vet jag och får fråga kuratorn om det ang medicinen. Jag brukar gå till kurator (sen flera år) och försöker bearbeta med mig själv. Naturligtvis ska jag fortsätta bearbeta vidare och kan tänka mig prova med medicinen och man kanske ser skillnad..

Om jag fick fråga.. hur länge har du haft problem? Sen barndomen eller det kommit senare i sena åldern? Min började redan sen barndom och vuxit upp med mig så att jag försämrades och blev mindre social..

lilli-l
2012-07-27, 22:48
#6

Jag började få problem i tidiga ungdomen och sen har det varit bättre och sämre..bättre och sämre.

Jag har inte haft problem med den sociala ångesten, mer än att jag hade det i några/något år, sen försvann den Glad

När jag var ung så var jag en sådan person som alltid stod i blickpunkten..jag har alltid tyckt om att vara "med", men det hör väl till min adhd.

Därför blev det ju väldigt konstigt att jag fick social fobi, jag som alltid varit en pratkvarn!

Men så har jag  ju gått igenom alla möjliga diagnoser med psyket och nu är jag 51 och har väl fått lite erfarenhetFlört

Jag har ju även fibromyalgi, så jag slåss nu även mot smärtan..

Men har inte din kurator pratat med dig om social fobi? Och medicinering?

Carpe Diem….Fånga dagen

Upp till toppen