Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2769 ggr
Calcifer
2014-01-21, 00:34

Hur ska jag klara vardagen?

Jag är 25 och har asperger. Jag har också lidit av depression och ångest sedan… tja, jag kan inte ens minnas en tid då jag inte haft det så här. I vissa fall går det bra, jag äter t:ex inte ens medicin just nu, och klarar ofta av vardagen ändå. Men när det blir stressigt så känner jag hur ångesten kommer krypande och jag kan verkligen inte hantera det. Slutar ofta med självmordstankar, gråt, andnöd och attacker. Jag vet att jag skulle må bra av medicinering och hjälp på andra vis men till saken hör detta…

Jag befinner mig i Japan. I Tokyo. Jag följer en dröm att få studera japanska här och jag älskar det verkligen. Jag vill inte flytta hem än. Jag vill stanna här det året jag valt att stanna här. Har varit här sedan oktober och är inte på något sätt redo att åka hem. Alls. Men söka hjälp här fungerar inte på samma sätt som i Sverige. Dels har de inte så stor koll på ångestsjukdomar eller asperger och dels vet jag faktiskt inte ens hur det skulle gå till. Jag pratar inte tillräckligt med japanska för att söka hjälp på egen hand, och går jag till privat klinik med engelsktalande personal som specialiserar sig på utländska patienter så täcks det inte av min försäkring = jag har inte råd.

Jag går om nivå 1 av japanska nu, för första terminen missade jag rätt mycket skola och klarade inte av att ta mig vidare. Det stör mig inte personligen, då japanska är ett sjukt svårt språk att lära sig oavsett om man har problem vid sidan om eller inte, och jag är nöjd med att gå om då jag nu lär mig mycket snabbare och saker fastnar mer. Jag hoppas dock på att kunna avancera till nivå 2 om två månader, men det tror jag inte ska vara något problem faktiskt.

Det kvarstår dock att jag har problem med att hantera stressen, ångesten, paniken och de mörka tankar jag får. Väldigt ofta känner jag liksom… likgiltighet inför framtiden. Typ "jag stannar här ett år, men sen kommer jag nog vara död innan jag måste söka jobb/hitta något annat att göra". Naturligtvis vill jag ju inte tänka så men kan inte låta bli. Jag vet inte om någon här ens kan ge några tips eller råd med tanke på att det jag skulle behöva är medicinering och hjälp av läkare men det är inte så enkelt här. Kan be skolan om hjälp med att kontakta läkare och få översättning, men då måste jag berätta för skolan och det vet jag inte om jag vill heller. Det är tyvärr inte vida accepterat att ha psykiska problem i det här landet. Man ses som en belastning, typ.

Kanske ville jag bara skriva av mig, jag vet inte.

Men det jag absolut inte vill är att åka hem. För jag trivs här. Och även om jag fortfarande mår dåligt så mår jag en miljon gånger bättre än i Sverige.


Vila i frid, mamma. 1951-2021 🌹

SaaraE
2014-01-21, 11:44
#1

Kanske inte är något gott råd men kan du inte försöka landa i det du gör nu? Jag tänkte på det du skrev om att du inte vet hur din framtid kommer att se ut eller om den ens kommer att existera. Läs ett steg och känn efter om du klarar av det vidare. Sätt upp små mål med både studierna och vardagen så att du känner att du verkligen lyckas och kommer framåt med dig själv.

Det kanske ger mer skada än nytta att söka denna typ av vård där då? Tänker att du kanske blir ännu mer ångestfylld och stressad av att försöka få dem att förstå vad det är som du behöver hjälp med. Jag har också asperger och har på något vis fått en förklaring till varför man reagerar på vissa saker som för andra kanske inte är så stort. Lyssna av din kropp, ditt mående och jämför det med att åka hem och få hjälp av medicin osv. Trots den starka viljan till att uppnå din dröm får det ju inte bli till för stor belasting på dig själv.

Hoppas verkligen du finner ett sätt att hantera vardagen på för jag tycker att det är så starkt av dig att våga leva ut en dröm, i en helt annan del av världen!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

VildaVittra
2014-01-21, 23:19
#2

Som jag ser det har du två möjligheter. Det ena är att ta kontakt med en kyrka, jag googlade fram en internationell kyrka i Tokyo: http://www.tokyobaptist.org/live/about/introduction.html
De kan agera stöd alternativt ordna fram en tolk åt dig. Var inte rädd för att det är en kyrka, jag har själv sökt hjälp den vägen och är ateist. Jag kan höra med "min" diakon imorgon om hon vet en bättre kyrka i Tokyo än den jag googlade fram, ska ändå träffa henne.

Det andra är att du tar kontakt med ambassaden. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Tokyo/Kontakt/Ambassaden/

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

VildaVittra
2014-01-22, 16:48
#3

Detta är vad som vi fått fram. Svenska kyrkans närmaste filial ligger i Hongkong, så lite väl långt bort. Men det finns missionärer ifrån Norge i Osaka, ring dom och hör om de kan hjälpa dig alternativt tipsa dig om vart du ska vända dig.

http://www.nms.no/kontaktadresser/category1954.html

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Kajsami
2014-01-26, 23:54
#4

Har du inga vänner eller korridorare (du bor väl i någon studentkorridor) som kan hjälpa dig att vara tolk vid ett läkarbesök? 

Att inte veta hur framtiden ser ut skapar ju ångest och har man NPF är man ju ännu känsligare. Har själv AS och ADHD som diagnos och har nyligen haft en period med ångest dygnet runt.

Det man kan göra på egen hand för att hjälpa sig själv är:
* se till att du får ordentligt med sömn och att dygnsrytmen är i ordning. Sömnrubbningar kan lättare orsaka ångest och sånt
* se till att matrutiner funkar. Lättare att må bra psykiskt då.
* se till att inte utsätta dig för för mycket stress. Var ute i god tid till saker och ha inte alltför mycket aktiviteter på fritiden. Stress brukar lätt kunna trigga ångest.

Upp till toppen