09. Anhöriga

Min mamma bryr sig inte

2014-11-27 12:33 #0 av: menswear

Jag har ångest och orkar inte gå till skolan på grund av den. Får panik och ångest när jag måste stiga på bussen varje morgon. Har bett min mamma om ångestdämpande sååå många gånger men varje gång jag gjort det så har jag fått ett litet ''ja'' eller ''mm'' eller ''jag är upptagen nu, kan vi prata sen?'' sen har det inte hänt mer. Igår sa jag till på skarpen och då kom det riktiga svaret fram: ''Men jag orkar inte börja gå på bup igen (min storasyster brukade gå dit), du får lära dig att kontrollera det istället!'' Och sen gick hon iväg. 
Vad ska jag göra? Kan jag få någon annan att ringa dit?

Anmäl
2014-11-27 12:35 #1 av: Niklas

Kontakta skolsyster tycker jag. Jag är övertygad om att hon vet vad du ska göra.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök iPad for Work Om du vill använda iPad på riktigt.

Anmäl
2014-11-27 13:22 #2 av: Lina Strindlund

Nejmen, vad jobbigt för dig! Jättebra att du säker hjälp här, jag tycekr det finns många kloka fina människor här på ifokus. :)

Jag har haft samma problem, jag gillade inte skolan i högstadiet, men jag gick ändå,  med ångest varje dag, mer eller mindre. Men jag mådde sämra och sämre. Gick till BUP några ggr, men jag och pappa gillade inte det där, så jag slutade. Det blev bättre i gymnasiet. 

Vad ger dig ångest? Är det närsomhelst eller är det i särskilda situationer? Jag tycker du ska låta bli medicin och istället prata med någon du litar på, gärna psykolog om det känns bra. Din mamma kan inte säga nej när du behöver hjälp! Kan du gå till BUP utan henne? Du kan ju iaf maila /ringa dem och be om hjälp. 

Att träna yoga, eller djupandning hjälper mig mkt. Fortfarande har jag ångest men det är mkt bättre! yoga, motion i allmänhet, nyttig mat (vegansk, rawfood), hjälper mkt! Samt att undvika elaka personer, stress, för höga krav, osv. Men INTE undvika det som är viktigt och personer du gillar. Försök vara ute och vara social, med dem du trivs med. Prata med din storasyster också! Om hon haft samma problem har hon säkert tips.

Fy fy skäms på din mamma! Var är din pappa?? 

Kramar // Lina

Anmäl
2014-11-27 14:53 #3 av: menswear

#2 Problemet är bara att jag inte litar på någon. Har ångest nästan hela tiden men mest när det är jättmycket folk runt omkring. Försöker gå till skolan men det blir ännu värre då och dagen slutar med att jag inte gjort någonting och då får jag ännu mer ångest för att om jag inte gör något på lektionerna så kommer snart lärarna att säga till. 
Min pappa bryr sig inte om oss och min tillit för honom är helt borta så skulle aldrig våga prata med honom om detta.

Anmäl
2014-11-27 17:49 #4 av: Lina Strindlund

Ok, vilken klass går du i? Det är ju möjligt att gå om ett år om man inte orkar med skolan, men tycker du ska försöka gå dit, för den sociala biten, bara gör ditt bästa, är det jättejobbigt så åk hem. Frågar någon varför så säg sanningen, att du har ångest! Eller säg vad du vill, men du är fri att lämna ett ställe om det ger dig ångest! Din storasyster då? Kan du inte prata med henne? Eller någon vuxen på skolan?

Anmäl
2014-11-27 21:13 #5 av: menswear

Men jag vågar inte säga hur jag mår, vet inte varför, men när någon frågar så säger jag automatiskt ''bra.''

Anmäl
2014-11-28 09:28 #6 av: reag

Vad tråkigt när ens förälder inte bry sig om en. Men det finns hjälp att få. Genom att kontakta skolsyster, kurator, med mera. Du, er är inte ensamma. Det finns alltid någon som lyssnar och bry sig om. Kram

Anmäl
2014-11-28 14:17 #7 av: [JeanetteK]

Jag tycker du fick bra tips att vända dig till skolsköterskan eller skolkuratorn. De brukar kunna veta hur då ska gå vidare. När det gäller ångestdämpande så finns det ju naturmedicin som kan hjälpa eventuellt. Fråga på apoteket. Hoppas din mamma fattar allvaret och hjälper dig. Kramas

Sajtvärdinna på LantdjurHantverk och Återbruk.. 
Medarbetare på Miljonär
Min blogg om livet på Månskensfarmen.

Anmäl
2014-11-29 15:46 #8 av: menswear

#7 Hon fattar allvaret, men hon tycker det är jobbigt att gå till bup så hon skiter i det. 
Tack för all hjälp, ska försöka prata med kurator.

Anmäl
2014-12-01 21:43 #9 av: Lina Strindlund

BRA! att du går till kuratorn. Då vet ju hen att det är något jobbigt du ska berätta, och ni är båda beredda på det. En vanlig dag när man möter sin lärare kan det kännas konstigt att ta upp jobbiga saker. Men har du en tid bokad hos psykolog /kurator så är det ju just jobbiga saker ni ska prata om. :) 

Att äta nyttigt (mkt frukt o grönt nom nom nom) gör att min ångest minskar. Säga till om du vill ha tips!

Låter som din mamma behöver gå till psykolog också! Men det är ju inte ditt ansvar.

Anmäl
2014-12-04 18:36 #10 av: Calcifer

Jag vill inte säga att dina känslor är fel, eller att du inte har rätt att tänka som du gör. Men jag utgår från min mamma, och för henne var det så jävla jobbigt att försöka hitta rätt hjälp till mig när jag var barn, för hon hade andra barn som också behövde hjälp och hon var bara EN person och slets hit och dit av olika omständigheter och till slut orkade hon inte mer utan lät det bara vara. Inte för att hon inte älskade mig, men för att hon är människa, och hade kommit till den plats där det fanns inte mer att ge, även om hon ville, ville, ville ordna saker åt mig.

Tror du att det kan vara lite så med din mamma? Det är ju ingen ursäkt, det gör inte det rätt att hon inte ställer upp för hon är din mamma och det är hennes skyldighet att ställa upp, men det kanske kan sätta saker i ett annat ljus, menar jag, så att du åtminstone slipper vara arg eller känna dig sviken av din mamma till en hög grad. Hoppas kurator kan hjälpa, och att din mamma finner ork att hjälpa. Kanske hon också behöver hjälp, för jag vet, 26 år gammal, hur jävla mycket min mamma behövt hjälp också, men det fanns ingen tid till det för hennes barn behövde hjälp.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2014-12-15 20:52 #11 av: [EvelinaL]

Man kan kontakta BUP själv. Jag gick där ett tag själv innan mina föräldrar började gå med mig. UMO är också ett bra ställe att vända sig de har tystnadsplikt och kommer inte kontakta dina föräldrar utan din tillåtelse (om ditt liv inte är i fara) och de har både psykologer och läkare som kan hjälpa dig.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.