Annons:
Etikettakut-stöd
Läst 915 ggr
BlackWolf
2018-08-05 21:17

Känner mig så ensam och svag

Måste bara få skriva av mig lite. Jag har inga vänner och särskilt nu dom senaste månaderna när det har hänt en hel del jobbiga grejer så känner jag verkligen av hur ensam jag är. Önskar så ofta att jag hade någon riktig bra kompis att umgås och prata med men pga psykisk ohälsa så har jag väldigt svårt att träffa nya människor. Jag har en pojkvän dock men han har helt ärligt inte varit det bästa stödet för han har själv gått igenom väldigt jobbiga saker samtidigt som mig men jag har ändå funnits där för honom och gjort väldigt mycket för honom och lagt allt mitt åt sidan för att kunna hjälpa honom. Men just nu e jag helt ensam för han är inne på ett behandlingshem och har varit där några månader och jag har saknat honom så sjukt mycket och det har gjort så jäkla ont i mig att gå igenom allting helt själv och dom senaste dagarna eller veckan så har jag haft sån sjukt stark ångest så jag får panik och velat dö och jag kan knappt sova på nätterna, känt mig deppig och är extremt trött hela tiden så jag har bara lust att skita i allt och orkar inte ens bry mig om saker längre. Min kille har ringt lite då och då när han varit på behandlingshemmet men det är så jobbigt att inte veta när han kommer ringa och jag blir typ sårad av att han inte ringer oftare, han får ringa när han vill men jag försöker förstå att han kanske inte mår bra och inte har tid osv, men när jag har pratat med honom så har han sagt att han faktiskt mår bra och han har typ inget att göra och e väldigt uttråkad osv så han kan verkligen ringa när som helst. Men så då blir min osäkerhet som jag har inom mig starkare och jag tänker typ att han säkert inte ens saknar mig, att han tycker jag är jobbig eller tråkig, att han inte älskar mig, att han säkert pratar med andra tjejer osv även fast han har sagt att han saknar mig och vi säger att vi älskar varandra nästan varje gång vi pratar. Men jag blir så stressad också eftersom han inte ringer ofta så tar jag med mig mobilen överallt så att jag inte missar ifall det ringer och känns som att jag bara sitter och väntar på det så jag kan inte slappna av och det blir som ett stressmoment varje gång mobilen låter för jag hoppas på att det är han. Är så trött på att bli besviken också för det är så många gånger han har sagt att han ska ringa utan att ha gjort det eller lovat mig att han ska hjälpa mig och finnas där för mig men inte varit det osv. Känner att jag litar inte på honom om sånt längre men jag älskar honom så sjukt mycket men känner bara att jag har lust att skita i allt och vill typ inte ens prata med honom längre. Vet inte ens varför jag känner så, jag orkar bara inte med att han ska förvänta sig att jag alltid ska vara tillgänglig och finnas där när han inte gör det men samtidigt så är det veckans höjdpunkt när jag får höra hans röst så känns som att det är jag som skulle förlora på det, inte han. Önskar verkligen att jag hade vänner som jag kunde prata med och ge mig råd och som jag kunde hitta på saker med för att få något annat att tänka på och få tiden att gå men jag klarar verkligen inte av att träffa nytt folk just nu så vet inte vad jag ska göra. Känner mig så dum som känner såhär också och att jag bara har honom. Jag blir så isolerad och det känns inte bra alls och vet inte vad jag ska göra.

Annons:
Aleya
2018-08-05 21:40
#1

Fast den sämsta man kan göra med vänner är att ha dom som psykologer. Så om du inte pratar med någon inom vården om hur du mår så be att få prata med någon. Menar inte att du inte ska sitta och prata med vänner om hur du mår. Men att liksom lasta över all ditt dåliga mående på en vän, ja då lär den relationen fort bli avslutad.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

BlackWolf
2018-08-05 21:55
#2

#1 ja det förstår jag och det är väl inte det jag skulle vilja ha en vän till utan mest så att jag inte behöver vara ensam och att jag har någon som iallafall kunde stötta mig och pusha på mig liksom. Men ja jag ska börja prata med en psykolog snart så det känns skönt iallafall men hoppas att det är en bra psykolog.

Aleya
2018-08-05 22:17
#3

#2 fast du skriver ju i första inlägget att det är det du vill prata om med en kompis. Om jag hörde att det var det en vän ville ha mig för så hade jag inte blivit vän med den. Kanske elakt men det är allt annat än kul att vara psykolog åt en vän. Så börja med att gå till psykolog och sen fundera på detta med vänner.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

BlackWolf
2018-08-05 22:28
#4

#1 nej jag skrev att jag ville ha en kompis att prata och umgås med, inte för att ha som psykolog. Man kan prata om känslor med andra utan att ha dom som psykologer och om jag skulle haft en bästa vän så förväntar jag mig att man finns där både vid regn och solsken. Och som jag har skrivit så vet jag att jag ändå inte kan träffa nytt folk och få vänner just nu och skrev bara att jag önskar att jag hade vänner så jag inte var så ensam så du behöver inte berätta något jag redan vet om.

Aleya
2018-08-05 22:59
#5

#4 jag förstår. Men vad jag menade med att gå till psykolog innan du börjar leta vänner bar mer för att du kanske då släpper ditt bagage lite och kanske känner att du orkar börja söka nya vänner.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

BlackWolf
2018-08-06 06:33
#6

#5 ja jag förstår och det ska jag absolut göra. Jag vet att jag behöver bli starkare i mig själv först men det är inte så lätt, vet inte ens hur jag ska bli det. Men jag måste försöka få tillbaka min energi mer också innan jag orkar någonting. Just nu känner jag mig så utmattad och allt så jag orkar ingenting känns det som.

Annons:
Isalel
2018-08-06 09:53
#7

Vad har du för stöd från vården och familj? Har du nån sysselsättning om dagarna?

BlackWolf
2018-08-06 11:46
#8

#7 Jag knappt någon kontakt med min familj så inget stöd där tyvärr. Jag träffa en psykolog snart och efter det så får jag se vad dom säger för personen ska ta upp det med teamet där och prata om vart och vad för vård jag ska få. Jag arbetstränar några gånger i veckan några timmar bara och det känns som det enda som får mig att må iallafall lite bättre just nu så jag är glad att jag har det.

Isalel
2018-08-06 12:46
#9

#8 vad bra att du ska ha kontakt med psykologen! När man mått dåligt länge kan det vara svårt att reda upp en sån här situation på egen hand. Beroende på vilken typ av psykisk ohälsa man har kan man vara berättigad socialt stöd i form av en kontaktperson eller tex boendestöd, tänker att sån typ av kontakt kan vara ett bra sätt att öva upp sin sociala förmåga och lära sig att ta kontakt med nya människor. En hobby/specialintresse kan också vara ett forum att hitta likasinnade på. För min del är det bra att hålla sig lite sysselsatt för att inte ha tid att fastna i tankar som inte gör något gott och ofta känns det bättre i kroppen också efteråt - oavsett om det är att sortera en kökslåda eller göra något mer ”riktigt” projekt :) ju mer inaktiv jag är desto mer tankar flyger runt i huvudet å ställer till det för mig.

BlackWolf
2018-08-06 15:43
#10

#9 ja jag har känt det länge, att jag behöver hjälp med att bygga upp mig själv så jag kan må bättre. Ja jag har haft boendestöd förut men det funkade inte så bra och vill inte ha det igen men har funderat på kontaktperson lite, får se hur jag gör. Nu skulle jag ändå inte orka hitta på något med en ny person när jag e såhär utmattad. Ja jag har också märkt det, att man tänker mer som gör att man mår sämre när man inte gör något. Ännu en anledning till varför det alltid känns skönt att komma iväg till arbetsträningen. Men hemma så har jag inte mycket att göra alls och så orkar jag inte göra så mycket eftersom att jag är så trött som jag är, vill bara sova men kan inte pga min insomnia.

Upp till toppen
Annons: