Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1323 ggr
Annielle
2018-07-01 15:53

Pratar mycket pga ångest , folk som stör sig .....

Hej alla! 
En av alla saker som jag mår skitdåligt över är att mitt kraftiga ångest, rädsla och stresspåslag (som i stort sett jämt finns där) gör att jag blir så uppvarvad när jag umgås med andra människor. Dess tu fler människor dess tu värre oftast. Detta gör att jag i princip alltid pratar mycket, ofta snabbt och högre än andra dessutom. Det är skitjobbigt för mig för jag känner sällan att jag kan göra något åt det och det händer återkommande att andra människor tycker att det är jobbigt också. Om jag märker att någon där jag går på kurs tycker det så undviker jag att prata med den personen och nästan tassar på tå runt den människan, men det händer ändå att jag blir tillsagd för att personen blir stressad av mig osv…Något som jag tar jätteilla vid mig av, att bli tillsagd alltså, känner mig som världens jobbigaste, värdelösaste och vidrigaste människa som inte har rätt att finnas till ens då och blir jätteledsen. Någon som känner igen sig? Någon som vet hur man ska hantera det hela?

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Annons:
Pyttelite
2018-07-01 15:58
#1

Var ärlig och tala om att du har problem med att hitta rätt nivå och att ditt beteende förmodligen är stressrelaterat. Hur kan de hjälpa dig så att du kan slappna av?


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Annielle
2018-07-01 16:17
#2

1 #

Ja, att berätta kan jag ju göra när jag väl har blivit tillsagd, tycker dock att det är svårt innan dess även om jag känner på mig att de stör sig på mig genom sitt sätt att titta på mig m.m. Hur de skulle kunna hjälpa mig att slappna av har jag ingen aning om, kan inte slappna av när jag är ensam heller….har komplex ptsd bland annat så det är både svårt och komplicerat tyvärr, känner mig aldrig trygg😢

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Pyttelite
2018-07-01 16:42
#3

Jag förstår att det är jobbigt och det blir till en dubbelbestraffning när du bara "är dig själv".

Fundera över en inledningsfas där du presenterar dig och berättar vilka problem du har.

Du behöver inte gå in på varför utan bara nämna att du faktiskt har svårt att hitta rätt nivå och har lätt att gå upp i volym och frekvens.

Det blir svårare för folk att reta sig på det när du redan talat om att det är så.

Oavsett om man har en diagnos eller inte är det ett "vanligt" sätt att reagera när man är stressad.

Sen måste du vara snäll mot dig själv - du reagerar så när du känner dig otrygg och det är synd att folk stör sig men så är det just nu.

Med tiden kommer du att känna dig tryggare men för att komma dit behövs träning och insikt och det är där du är just nu.

Förr eller senare kommer du på knepen men det är också viktigt att du känner att just du är viktig och att folk får acceptera den du är med eller utan komplex.

Fundera också över vad som händer eller vilka förutsättningar som finns då du faktiskt känner dig trygg och avslappad. Hur kan du ta med dig känslan in i andra situationer?


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Lona
2018-07-02 19:46
#4

Jag gör delvis likadant, och är dessutom ruskigt duktig på att tyda minsta negativa gensvar från min omgivning som en jättegrej.
Ju mer ångest jag har, desto mer pratar jag, åtminstone i vissa situationer.
Det som har hjälpt mest är dels medicin, den riktar sig inte specifikt mot detta men om jag har en bättre grund att stå på psykiskt så har jag lättare att hantera grupper och andra sociala situationer.
Dels så har gruppterapi faktiskt varit jättebra! Jag var väldigt skeptisk när jag började för drygt ett år sedan, men det har hänt massor. Vi har inte inriktat oss just på "socialt samspel" eller vad man skall kalla det för men själva behandlingsmetoden handlar ju om att vara i grupp, att dela med sig av sina erfarenheter - _och att få vara "konstig" utan att det är konstigt!
_Det känns faktiskt bra att träffa andra som är lika "knäppa" och osäkra som en själv, att på ett självklart sätt få kunna vara del av en grupp och förhoppningsvis hitta en trygghet i det och i sig själv. Det hänger förstås till stor del på ledarna och övriga gruppmedlemmar men jag har mött helt fantastiska människor det här året - och alla sitter vi mer eller mindre i samma båt, även om den ser lite olika ut.
I början hade jag jättesvårt att kunna vara lugn och trygg i gruppen, jag pratade för mycket, för högt, för fort, om fel saker, jag var en besserwisser… En hel del var säkert saker som jag inbillade mig, liksom att jag var ful, alla avskydde mig och så vidare.
Så småningom växte ändå en annan säkerhet, en trygghet fram. Jag är fortfarande rätt ful, jag är inte helt avslappnad, men det är mycket, mycket bättre.
Jag vågar lita på att jag är accepterad och faktiskt omtyckt i gruppen, att jag hör dit liksom.
Sen ska det förstås appliceras IRL, men jag tycker att jag redan nu känner mig lite mer avslappnad i grupp/ i socialt samspel. Jag börjar få en trygghet och att "lära mig att uppföra mig" på något sätt. Att passa in på ett bra sätt, utan att helt slå knut på mig själv.

Lite virrigt förklarat, kanske, men många av de jag har träffat det senaste året har blivit hjälpta, åtminstone till viss del. Det är fantastiskt att se att även andra växer i det här men det passar förstås inte alla - och det är inte alltid rätt tidpunkt.

Jag vet inte vad du får för hjälp i nuläget (eller om du får någon hjälp alls?) men fundera lite på om det kan vara något för dig! Jag var som sagt väldigt tveksam från början men det är en av de saker som hjälpt mig mest under 30 års behandling.
Sen är det nog bra om du har möjlighet att prata med de personer du går på kurs med. Du behöver ju inte vika ut hela ditt liv och din problematik, men nämna att du tycker att det är jobbigt och att du reagerar med stress och blir lite "mycket", liksom.
Att folk är osäkra i grupp är skrämmande mycket vanligare än vad man tror - och de flesta ser att vara hur coola som helst trots att de har totalt kaos inombords.
Våga visa varför du blir lite "jobbig" och att du själv upplever det jobbigt.

Hoppas att det löser sig för dig.🌺


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: