Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 790 ggr
Jenny246
6/26/18, 11:21 AM

Som två personer/Konstant livskris

Har haft ångest sedan dagis (som jag kan komma ihåg) och är idag 31 år. Jag blir tokig på mig själv för det känns som att jag aldrig kan bestämma mig eller aldrig vet vad jag vill. När jag inte har ångest är jag mer lugn och förnuftig, är nöjd med det jag har men med lite drömmar och kan tänka förnuftigt eller konstruktivt eller vad man ska säga… Det känns helt okej (eller riktigt bra) med heltidsjobb, utvecklas karriärsmässigt inom ekonomi (som jag studerar), skaffa hus, resa emellanåt, leva vardagsliv m.m. Jag kan se mer förnuftigt på hela samhällsstrukturen och ta saker för vad de är.

Men när jag har ångest så försvinner allt detta. Jag får som nån slags livskris att detta är inte meningen med livet. Jag vill resa på heltid, bli nån slags influencer så jag kan leva på det, göra nåt kreativt, vara impulsiv, tatuera hela kroppen, bli mer bohemisk… Jag mår dåligt över att samhället ser ut som det gör, att människor och djur far illa, att världen far illa, att det finns dumma människor… alltså verkligen helt tvärtemot det jag uppskattar när jag inte har ångest. Dessutom får jag extra ångest över att jag vet att en sådan mer bohemisk livsstil faktiskt skulle stressa mig. Jag behöver trygghet för att hålla stress och ångest borta.  

Det känns som att jag försöker leva vuxenliv men att så fort ångesten kommer så känner jag mig som en vilsen tonåring. I dessa "skov" så blir jag även enormt känslig för omvärlden t.ex. att instagram triggar mig till ett annat typ av liv, att jag inte är lyckad som inte lever som människor som har fina instagramkonton (Trots att jag vet att det bara är en bild). Jag får även panik över att jag är 31 år men fortfarande får såna här livskriser. 

Är jag ensam om detta? Om inte, hur reflekterar ni kring detta?

Annons:
Niklas
6/26/18, 12:01 PM
#1

Du är inte ensam om det här. Du skriver inget om det så mitt råd är att om du inte redan har gjort det, be om hjälp på vårdcentral eller liknande. Du ska inte behöva ha det så där.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Jenny246
6/26/18, 7:57 PM
#2

Jag har inte sökt hjälp för det så. Har gått hos terapeuter/psykologer till och från under hela mitt liv men det har aldrig hjälpt mig… En del av mig tänker att alla säkert har det såhär bara att jag kontrollerar det sämre och en del av mig tänker att jag är hopplös. Men jag ska göra det, söka hjälp på vårdcentralen.

Niklas
6/26/18, 11:28 PM
#3

Be dem utreda ordentligt vad det är som ligger bakom att du mår som du gör. Ta med texten ovan och lämna om du är rädd att glömma.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Upp till toppen
Annons: