04. Generaliserat Ångestsyndrom/GAD

Vad gör man?

2018-05-21 23:32 #0 av: Sparklingponi

Hej!
Det är lite nervöst att skriva här eftersom jag lite skäms över min ångest men jag gör det ändå. Vill mest ha lite tips på vad jag ska göra nu. Har lidit av ångest egentligen kanske 10 år? Upp och ner.

Jag bokade tid till vårdcentralen via mina sidor på 1177.se och de bokade då en telefontid till mig. (Ca en månad sen)
Psykologen ringde upp, jag fick prata om mina besvär, hon konstaterade att jag "förmodligen" lider av GAD och social ångest, men att de inte kunde ta emot mig eftersom de hade så långa köer. Fick då telefonnummer till en annan mottagning som skulle ha många platser just nu.
Jag ringde dit på riktigt över 70 gånger men kom inte fram eftersom de inte har telefonkö utan man måste ringa och ringa och ringa tills någon svarar. Och sen var deras telefontid slut. Satt hela telefontiden och ringde. Det finns heller ingen mail dit.
Har efter det frivilligt gått på en öppen föreläsning om ångest på den förstnämnda vårdcentralen. Har sedan inte fått nåt mer svar av dem när jag skrev och frågade vad jag ska göra nu för att få hjälp.

Efter detta har ångesten blivit värre. Jag har inte varit i skolan (universitetet) på kanske två? Tre? Veckor. Kommer oftast inte ut ur lägenheten eller upp ur soffan.
Jag äter bra och jag går till gymmet ett par tre gånger i veckan för jag har hört att träning ska lindra. Äter inga mediciner. Hade mycket panikångest i början när jag började gymma och jag vågar inte gå dit när det är mycket folk. Kollar alltid i mobilen innan vilka tider det är mycket folk.

Oroar mig för saker ungefär all min vakna tid, ekonomi, relationer, skolan, hemmet, mina husdjur, min sambo, mina föräldrar, min släkt. Har sån ångest för småsaker att det är rent utmattande.
Har jättesvårt att somna oavsett när jag går upp på morgonen, men sover gärna länge när jag kan. Även om jag vet att jag borde gå upp samma tid varje morgon.

Får för mig att mina husdjur är sjuka, att jag är dålig på att ta hand om dem, att min sambo ska vara ledsen eller inte tycka om mig av 1000 olika anledningar,(så är inte fallet har han sagt) att folk ska tycka si och så.

Detta påverkar mitt liv jättemycket, jag kan knappt ta mig för att svara på mail eller städa köket fastän jag inte gör någonting. Är som förlamad.

Vart ska jag vända mig nu? Söka nästa vårdcentral? Annan mottagning?
Bor i Göteborgsområdet.
Och vad har ni för tips på att strukturera vardagen så att det blir lite lättare??

Mvh Emma

Anmäl
2018-05-22 18:59 #1 av: Calcifer

Problemet är just att det kan ta lång tid innan man får hjälp. Tyvärr. Satte de upp dig i någon slags kö när du fick tag i de som sa att det var lång väntetid? Det borde gjort annars ska du ringa och kräva det! Sen kanske du måste spendera flera veckor med att ringa och ringa och ringa andra stället tills du får tag i dem. Så ser tyvärr psykiatrin mycket ut idag. Det är vad jag tipsar dig om. Att ligga på, och inte ge upp. även om det kanske tar ett tag innan du får hjälp.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-05-23 16:29 #2 av: Sparklingponi

Jag blev inte satt i någon kö på första vårdcentralen. De sa att det var för lång kö.

MEN jag hade tur igår och hittade en bokningsbar telefontid på en närliggande, annan vårdcentral. Jag bokade den och har nyligen pratat med en psykolog, idag kl 14. Nu måste jag ringa samma vårdcentral igen på måndag och boka läkartid för bedömning eftersom detta enbart var ett rådgivande samtal och de har stängt resten av veckan tydligen.
Hon sa att sjukskrivning eventuellt var intressant, samt läkemedel och kanske senare kbt.

Vad svårt det blev nu att reda ut saker. Jag känner nån slags oförmåga att planera och tänka. Min sambo har rått mig till att söka jobb eftersom jag inte får nåt csn under sommaren. Så nu har jag en inbokad intervju på fredag. ”Hej jag vet att jag sökte det här jobbet men jag är sjukskriven nu?”
Det är inte alltid man vet vad man vill eller orkar med.

Anmäl
2018-05-24 18:43 #3 av: Calcifer

#2 Då har iaf nåt påbörjats, bara det är ett enormt kliv i rätt riktning! Ingen aning om hur du ska göra med jobb under sommaren dessvärre. Personligen skulle jag förmodligen jobbat bara för att få pengar men det had knäckt mig totalt psykiskt så att allt bara går åt skogen. 

Är nog extra svårt att få någon ordentlig fart på att få hjälp nu över sommaren också. Åtminstone här är det väldigt många psykologer etc som tar ledigt några veckor.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.