För att göra en lång historia kort så har jag haft ångest i stort sett konstant de senaste åren. I februari förra året kraschade jag fullständigt och sökte för första gången hjälp. Jag fick 6 kbt-samtal och sertralin utskrivet. Har fått några förpackningar sobril 5mg/dos att ta vid behov under denna tiden. Problemet är att denna förbannade ångest släpper aldrig. Jag fick diagnosen GAD och uppfyllde en del kriterier för utbrändhet. Det är mycket som lett till det här, en familjemedlems självmord, fått två barn ganska tätt och studerat under föräldraledigheten. Det började med trötthet och jag tog till energidrycker vilket funkade ett tag. Därefter blev jag som överaktiv, kunde aldrig slappna av och vara stilla. Sen kom ångesten. Självmedicinerade bort den med värktabletter, som jag dock fått utskrivet av andra orsaker. Tog aldrig några större doser utan en engångsdos per dag ungefär. Det höll mig flytande. Sen kom ännu fler varningssignaler, migrän med synbortfall flera gånger i veckan, vilopuls som var skyhög och ångest från helvetet. Bara grät och var helt handlingsförlamad. Så då kom kraschen för lite mer än ett år sedan. Gick på akupunktur flera dagar i veckan. Jag ville absolut inte pausa mina högskolestudier och kämpade men föll på målsnöret och blev sjukskriven ett halvår. Nu har jag börjar studera igen och jag mår så dåligt. Att ständigt ha denna malande ångesten, försöka studera och ta hand om hem och barn. Jag får inte ihop det. Ångesten äter upp all min ork. Sista veckorna har jag druckit minst ett glas vin de flesta kvällar för att få en paus från ångesten. Jag ska ringa vc imorgon och fråga om jag får byta medicin. Jag kan inte ha det så här längre. Är det någon som känner igen sig och har något hjälpt? Snri? Känner hopplösheten växa :( Jag kan ju inte leva resten av mitt liv så här. Jag ber om ursäkt för ett snurrigt inlägg men det är sån jag är numera.