00. Allmänt om ångest

(x)Varför håller alla koll på mig

2018-02-15 23:05 #0 av: shia

Jag är (sedan 6 an, i låg å mellan var jag mobbad å utfryst så ja, då brydde sig ingen men var typ ärligt lättare då..) och har alltid varit i min klass den som alltid är på skolan, kommer i tid, får bra betyg på prov, pratar tillräckligt, varken mer eller mindre, är som medel i klassen, ingen som sticker ut, (ja, asså till viss del, är den enda i klassen som kommer från en annan skola(dem andra är från tvp skolor, den enda som rider, å har typ fullt upp utanför skolan) och den som kan vara med alla osv. Fast som (enligt mig,) skulle kunna försvinna och ingen skulle bry sig, men...

Iaf har jag ätstörningar, depression, ångest, panikattacker, självskadebeteende. Prestationsångest osv. Men grejen är at jag som alltid hållit tyst om det, då jag tänkt ingen brytt sig. Lyckades tills sjuan. Då började några i min klass undra hur de var med mig då jag inte åt så mkt, å de tyckte jag hade för höga krav på mig själv så de snacka med min dåvarande mentor som prata med mig(men ljög mig ur). Samt började även mina lärare bli oroliga osv. Vilket jag märkte först under våren. Då började även mina mentorer hålla koll så jag gick till matsalen, om inte kunde de komma å prata om att de var viktigt å äta blablabla tills jag gick till matsalen för å slippa deras tjat. Mina kompisar kontakta skolkuratorn(efter x försök med lärare) å berätta då att jag spydde osv svältr mig osv å allt vart ja. Men sen börja allt bli bättre.(men tänkte att ingen visste om de i klassen typ) men så när ht i 8 an kom å jag börja svälta mig igen börjadd ALLA i klassen lägga sig i. Mina kompisar slutade tro på mina lögner å tom killarna i klassen började undra. Några frågade mig (å var typ oroliga) "äter du ens någonting hemma?" "blir du aldrig hungrig?" "du är ju smal som en sticka, hur kan du påstå du är tjock!" "du äter aldrig på skolan?"
Men asså jag tänkte bara de sa så för att idk, tänkte inte så mkt på det helt enkelt. Men så börja massa lärare bli oroliga å min klass blrja fråga min kompis (både killar å tjejer i klassem,) på tal om smal, har ### börjat om igen med att svälta sig? Har ### slutat äta igen? Hur är det med ### hon verkar så borta i blicken å dyster. Hon är ju som ett skelett! Hur mkt har hon gått ned å varför? Är hon sjuk igen? Så hon vart tillslut less å sa till mig att hela klassen undrar om mig p bad mig äta normalr å sluta spy osv. Dem gick även till mina mentorer osv. När vi sprang i skogen höll jag på svimma några gånger(eller typ halvsvimma, vart typ svart å satt sen på backen osv) å kom imål 20 min efter jag borde kommit(30 min ist för 10 min) å var skitsur när jag kom imål lver tiden vilket min lärare inte alls tycktebjag skulle vara, han sa att vi struntar i tiden, å han fråga ist om det var maten men fatta inget av de han sa.(hela den v, på varje lektion förstod ingenting å lärarna börja även fråga mina kompisar hur de var med mig! (allt detta, har jag fått veta efteråt,) försökte ta mitt liv en gång men misslyckades då mina komoisar fick tag i kuratorn å fritidsledaren som körde till bron jag var på å ringse 112 å mina föräldrar på vägen dit osv. Och här jag tyck e ganska konstig, hade vart på idrotten men stack sen. På sv så var typ hela klassen(min kompis visste ju vad som hänt men sa inget) oroliga å typ vart e #### är hon kidnappad, (asså de typ skämta nervöst var jag var å vart ännu mer rädda då min kompis fortfarande var skakis.) sen fick alla veta va ett mail pappa skicka till alla å sen dagen efter var typ alla å krama mig osv.

Där var de ett superbra stöd, när jag bröt ihop under lektioner, idrotten, så stöttade de mig osv. Men iaf nu.

Jag har börjat om igen osv, spyr skär mig osv, försöker svälta mig men blir hetsätning ist.

Iaf för npgon v sedan märkte jag att min kompis stod utanför toaletten när jag var där efter linch men gick själv inte på toa utan bara in och ut. Å idag, när jag å hon prata om någon som gjort 200 sit up varje dag aa hon(jag å hon har haft ganska öppen konversation om vår ätstörning osv) jag får träna så mkt jag vill bara jag äter bra och slutar spy, vart som whaaat, inte spytt på väldigt länge(sen vi var på sibylla då även hon gjirde det) men hon ba för tvp v sedan på fredag så gicl du på toa under maten å jag gick då å hörde dig genom toadörren, bortförklara å sa typ när? Vad var de för mat? Har inge minna av de mst va ngn annan.

Jag begriper bara inte avrför dem går å tjuvlyssnar efter lunxhen på toan, varför de drar in lärare å allt, jag mena its my life å jag vill habdem som vänner men om de fortsätt så kom jag stöta ifrån mig dem men går typ knappt då de vägrar lämna mig!

Anmäl
2018-02-15 23:13 #1 av: vendelay

De "håller koll på dig" för att de bryr sig om dig. Det är enda anledningen. Har du någon du kan få hjälp från? Kanske skolkuratorn eller någon på ungdomsmottagningen?

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2018-02-16 00:22 #2 av: Aleya

Du undrar ofta varför folk håller koll på på dig.
Enklaste svaret är att du är ju sjuk och att folk bryr sig om hur du mår.

Hade du struntat i en klasskamrat som mådde dåligt och som hade exempelvis cancer?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2018-02-16 08:51 #3 av: Zadeira

Som sagt, de håller koll på dig för att de bryr sig och inte vill att du ska må dåligt och skada dig själv på olika sätt. Det är inget dåligt de gör, även om du känner det som det. Såklart känner du dig övervakad och trängd, men samtidigt måste du förstå att de bara är rädda om dig och vill att du ska må bra. Varför inte passa på och ta hjälp när du verkar ha så stort stöd från alla runt om dig?


Anmäl
2018-02-16 12:15 #4 av: Calcifer

De håller koll för att du visat upp ett riskfyllt beteende. Nu när du får så tydliga tecken att alla omkring dig bryr sig, varför inte ta till vara på det och faktiskt se till att du får hjälp? När en av mina vänner hade anorexia hade hennes mamma pratat med hennes lärare och närmaste vänner och bett dem att hålla koll på henne i skolan. Det låter kanske jobbigt men det var för att annars åt hon inte och hon var farligt undernärd. Folk bryr sig. Försök fokusera på det istället för att det är jobbigt.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-02-16 21:42 #5 av: shia

Gick till skolkuratorn förra våren, skickades vidare till vårdcentralen där jag tappades bort och sen kom sommaren. Efter mitt suicidförsök gick jag till BUP men när jag öppnat å berättat allt var deras enda kommentar "du mår bra och har vanligt tänk för en tonårstjej" och efter det tappade jag förtroendet för dem. 

om min kompis mår dåligt gör jag allt för att den ska må bra,  hur jag mår spelar egentligen ingen roll sålänge andra mår bra. (lärde mig det i låg och mellan och siter i som gångertabellen)

Grejen är den att jag inte är tillräckligt sjuk, jag menar andra klarar att hålla sina dieter, gå ner i vikt, medans jag inte längre kan det utan far på ica å köp 500 gram choklad å 3 muffins osv och käkar.  jag går inte ens ned i vikt längre, väger 4 kg mer nu är för ett år sedan och enda jag kan tänka mig å söka hjälp är om jag är dödligt smal.

tack för alla svar btw. Tror jag förstått nu varför dem är på mig så mkt. Men tror det bästa är om jag bara isolerar mig från dem. Då behöver dem inte lägga energi på mig och jag behöver inte bekymra mig för om de tjuvlyssnar genom taodörren, håller kol på vad jag äter osv.

Anmäl
2018-02-17 11:20 #6 av: Zadeira

#5 Om man har svält sig själv är det inte ovanligt att man börjat hetsäta skräp eftersom kroppen är i sådan brist på energi att man får svårt att stå emot suget. Det man kan ändra är att äta normalstora portioner av bra mat och på så sätt hålla vikten. Du behöver inte vara dödligt sjuk för att söka och få hjälp, allt ätstört beteende är bäst att försöka bryta INNAN man ligger på dödsbädden och det kanske är för sent.

Om du isolerar dig kommer de som bryr sig bara oroa sig mer och troligen hålla ännu mer koll på dig. Det bästa är om du helt enkelt öppnar upp och pratar med någon/några av dem som du litar på och kan få stöd att ta dig ur ditt beteende. Isolering leder bara till mer ångest, mer depression och större problem.


Anmäl