27. Övrigt

(x) orkar inte med skolan å allt

2018-01-13 23:19 #0 av: shia

(x) orkar inte med skolan
i 6 an och början på 7 an var jag den som alltid räckte upp handen, svarade rätt på alla frågor, var klar med inkämningsuppgifter långt innan sista inlämningsdatum, fick A i allt och pluggade så jag kunde allt inför ett prov veckan innan. Var aldrig nervös eller hade ångest inför att lämna in något eller ett prov.

men Jag började även ställa krav på mig själv utanför skolan, jag skulle bli smal, (på riktigt, "småbantat" sen 5 an) svälte mig själv, tränade mkt, och pluggade.

Från början till slutet på 7 an. "går upp 6,00, kör magövningar samt 7 minuts osv tills kvart i 7 då jag "lägger mig i sängen och låtsas sova till 7 då jag väcks av mamma"gör iordning mig långsamt så de andra ätit innan mig, tar en macka, tar en tugga å släng resten. går/joggar till skolan (3-4 km) på lunchrasten, kör magövningar osv på toan, äter ingen lunch. går/joggar hem, vissa dagar äter jag lite middag, andra "far jag på stan med kompisar och äter" = promenad/träning i skog 2-3 tim (när det var varmt, när de va kallt å vinter skider någon tim å sedan buss till å från stan där jag går inomhus) kommer hem, pluggar 2 tim, "gick å la mig 22,00" fast jag tränade till halv elva. Vid två brukade jag vakna första gången å gjorde då en del magövningar tills jag vart trött å somna. Vakna igen vid 4, gjorde då ca 20-30 armhävningar innan jag gick å la mig igen. skar mig någon gång under natten också, ibland två ggr.

trött å fryser 24/7 å kan inte koncentrera mig på skolan vilket fick mig att tycka att jag var världelös å pressade mig hårdare.

där började jag få mer å mer ångest inför skolan osv. vissa dagar hetsåt jag för att sedan kompensera. Mina vänner, min klass, mina lärare alla började reagera. Såg ut som ett skelett, hade "typ fjun" på armar å ben osv, som jag rakade bort då de ej va fint. läst nu å vet att det är kroppens sätt att försvara sig mot kyla när man blablabla.

började gå till kuratorn, ljög ihop jag mådde bättre. sluta gå dit. Sommaren var jättebra i stallet, åt, mådde bra, men jag var livrädd för när skolan skulle börja. för jag visste allt skulle börja om igen-.

iaf vart ht i åttan värst. allting började om, men steget värre plus alla visste allt så var tvungen ljuga väldigt mkt, kräkas upp mat oftare då jag var tvungen äta osv. svimmade gång på gång på idrottslektionerna. Men kom jämt på massa bra lögner. "gick till skolsyster" gick dit, å gick en promenad å tbx. gick aldrig in till henne. benen fyllda av skärsår. Men jag sa jag mådde bättre att de bara skulle veta hur mtk jag gått upp i vikt. Men ingen trodde mig. Alla (inkl killarna i klassen) började bli riktigt oroliga(dem oroar man ej upp så mkt, men de fråga mina kompisar vad som händer, frågade mig osv)

orkade inte kämpa inför prov, kunde inte koncentrera mig utan kolla in allt vi skulle kunna kvällen innan och fick typå B på proven, Mest B+ annars A´n. Sov typ på lektionerna och stirrade tomt ut enom fönstret, men jag låtsade må bättre " sista veckan"en vecka i oktober. "åt" och skratta å pratade. å de kände lättnad å trodde jag började må bättre. men de var planerat. må efter försökte jag ta mitt liv. men missslyckades å bup å polis å allt vart inkopplat.

men, återigen ljög jag och fick Bup att tro jag mådde bra. så jag slapp gå dit ngt mer men mådde fortfarande dåligt. fast jag åt nu, lärare allt kontrollera i matsalen, matpersonalen skrev upp när jag ej kom till matsalen, mina vänner höll koll om jag slängde mat osv.

fast även om jag åt hade jag ingen ork i skolan. och pressade å ställde höga krav på mig själv på det. Sjukt glad inga lärare ställde krav på mig, de hade jag ej klarat.

jullovet va underbart, i stallet.

men nu när 2 dagar av skolan gått är jag på botten igen. vi har två inlämningsuppgifter och har redan nu massor med ångest och vill ge upp. Jag klarar det inte. vill bara ha tillbaka kämparglöden jag hade i 6 an, var det tufft så tänkte jag att om en vecka, en månad blir det bättre. så om jag bara står ut blir det bättre. men det tänket har jag ej längre.

men jag vill prestera bra i skolan, få bra betyg. Hur ska jag lära mig orka å kämpa igen?

Anmäl
2018-01-14 00:00 #1 av: Calcifer

Det låter som om ditt problem är bra mycket större än skolan. Det är nog bara en liten faktor i hur ditt mående ser ut, och du måste förmodligen ta tag i alla faktorer innan du kan vara tillbaka på rätt stig. Du har en ätstörning, du har ångest över din skolgång, du självskadar och du har ett självmordsförsök i ditt bagage. Det är mycket större än bara "orkar inte med skolan". Det första jag skulle säga är sluta ljuga om att du mår bättre. Det är inte så du blir bättre, genom att ljuga och neka den hjälp du blir erbjuden. Be om att få prata med någon om din ätstörning, där är nog första steget.

Så  för att lära dig orka kämpa igen måste du ta itu med alla dina problem.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2018-01-14 02:28 #2 av: Lonalia

Det du beskriver är en klassisk depression. Första steget i tillfrisknad är att våga erkänna både för sig själv och sin omgivning att man behöver hjälp. Finns ingen anledning för dig att gå och må på detta viset när det finns hjälp att få. Ju förr desto bättre! En depression beror inte alltid på någon traumatisk händelse utan kan i många fall komma smygande enbart pga obalans i hjärnkemin. Jag mådde som du men var inte förrän jag var 20 år gammal jag bad om hjälp för första gången. 2 år senare önskar jag att jag bett om hjälp tidigare, för det hjälpte ju faktiskt! Men det viktiga är att du måste vilja det själv... Du måste vilja må bra igen. Och göra vad som krävs för att nå dit. Önskar dig all lycka till <3

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.